Merhjul

Söndagen vart som många av söndagarna. Nings lediga dag och alltså är det hon som får stå för önskningarna av vad som ska göras. Först kom före detta chefsmekanikern från Nings Honda butik, Chan Business och tittade på min Kawasaki Kaze ZX130. Den läcker bensin och jag har rengjort förgasaren på alla tänkbara sätt och vis. När den blir stående en lite längre tid och jag reser upp den från sidostödet så börjar den pöla bensin från flottörhusets överfyllnadsventil. Flottör och nål är så klart bytta, även den vakuumstyrda bränslekranen är bytt och den fungerar. Alltså rycker jag loss bensinslangen så kommer ingen bensin om inte vakuum uppstår i en av dom andra slangarna.

Slamkrypare som blygt tittar upp…

Tänk om han trillar ner i skallen på en när man går under…  😉

Känns bättre att ha dom liggande så här. I det här fallet på en flotte…

Men var kommer då bensinen ifrån?!

Hur skumt som helst. Jag har brutit upp tungan på flottören så snart får den nog ingen bensin alls, eller i alla fall är flottörhuset snustorrt. Skämt åsido. Har kollat flottörnivån hundra gånger. Är innerligt less på att klä av moppen alla plastkåpor. Chefsmekanikern tyckte att jag ska byta ut vakuumbensinkranen mot en från Honda då den inte skickar tillbaka bensin upp i tanken utan bara har vakuumstyrningen och in och ut, alltså tre slanginfästningar medans Kawasakis vakuumstyrda bensinkran har fyra. Det blir nästa försök, om inte det går kanske jag börjar experimentera med en molotovcocktail för att se eländet brinna.

Vägval i mangroveskogen…

När det var fixat utan bra resultat och vi övergick till att avsluta frukostkaffet som var kvar i kannan så tog vi Yamahan mot Pranburi och vidare mot Pak Nam Pran, som är en fiskeby öster om Pranburi. Det första Ning ville göra i Pak Nam Pran var att besöka mangrove parken och där efter äta en tidig lunch inne i Pak Nam Pran. Vid mangrove parken träffar vi en svensk kille med sin son, kanske 8-9 år. Vi slår följe med varandra. Mycket svenskt snack och sedan hängde dom på till restaurangen som Ning blivit rekommenderad. Den låg inte efter kusten som brukligt är, utan på en bakgata men med bra mat från havet. Annars så kryllar det av restauranger efter kusten så klart, en del bra en del dåliga som alltid. Efter maten så åker den svenska pappan och sonen tillbaka till sitt hotell i Sam Roi Yot, eller på svenska, de trehundra (bergs)topparna. Ning och jag tog en liten sväng söder ut efter kusten och sedan körde vi in mot Pranburi. På vägen mot Pranburi låg för några år sedan en väldigt vacker restaurang som jag har som bild på mitt MasterCard. Nu var det igenväxt och till salu men behöver en oerhörd massa reparationer. Det är som så mycket i det här landet, vackert och fint när det är nytt men inget underhåll görs så allt faller så sakta ihop till någon form av ruiner. Som vanligt så glömde jag GPS:en hemma så det vart inte något spår denna gången heller. Jag har kort minne helt enkelt men jag kommer ihåg vad jag heter.

Rensar, troligen, tonfisk för att tillgodose musiker…

X2000 i thai style rusar fram i, kanske, 70 km/timme…

Ståtlig kåk men under förfall. Jag har haft den som bild på mina Visa och MasterCard i många år, fast i annat perspektiv…

Tjusiga rullstolar eller vad är det…

Kan det möjligen vara en produkt för trafikskadade. Här i Thailand så åker man, även jag, moppe i kortbrallor och T-tröja. Ska det sluta i en sån här?

Måndagen vart nya djärva försök att få Kawasakin att uppföra sig. Bröt till flottörtungan ytterligare men den läcker lik för bannat. Trotts det går den förbaskat bra, troligen bara på bensinångor nu mer. Tog en lång sväng för att se om det skulle hjälpa till att täta överflödesproblemet. Det vart bland annat en sväng till Hua-Hin sjukhus och hälsa på Kun Peek (svensk) som har blivit inlagd för något som jag inte vet vad det är. Hur som helst har dom skurit upp honom i magtrakten. Han verkar inte heller veta riktigt vad dom gjort. Han får väl göra en koll om han åker till Sverige så man inte snott någon del för att sälja på transplantations marknaden. Vem vet?! Läcker bensin fortfarande, så klart! Nu har jag i alla fall beställt en ny vakuumbensinkran av Ning, samma som Honda har och kan alltså rationalisera bort en slang som kanske är anledningen till strulet. Jag återkommer med information i ärendet eller så kommer bilder på en brinnande MC.

Fantasifull arkitektur. Ning sitter trött på MC:en och väntar på mig som far runt med kameran i tid och otid…

Torsdagen 2016-06-30.

Det har varit några dagar av intensivt arbete. Det är ju såklart inte så man tar i hjäl sig direkt men det kan vara påfrestande att jobba i 34 gradig värme, även om arbetet inte är att bära sten.

Nu ska det bli elektriskt i trådarna runt garaget..

Projekten har varit två. Det första var att få ut hundarna ur garaget, för jag har tröttnat på att dom pissar och skiter där. Jag har försökt att lära dom veta hut men det har inte fungerat. Senast jag var i Sverige köpte jag en bok som handlade om hunddressyr och tjejen i kassan frågade lite fint vad det var för ras på dom jag skulle undervisa. Akita Inu sa jag och hon replikerade med ”oj, det är en utmaning”. Nu har jag förstått vad hon menar med de orden. Hundarna heter Pepsi och Akita. Pepsi är hane och Akita är hona, och dom är precis lika envisa som jag själv. Säger jag till dom att gå eller göra något så gör dom tvärt om. Dom måste ha fått en gen av mig, hur nu det har gått till.

Dom tycker om att göra allt man inte vill att dom ska göra. Så som att vara på bord och liknande…

Ja, ja, jag har gett upp inlärningen vad det gäller dom. Dom är perfekt fungerande vakthundar med en tugga från nästan varje granne vi har och i samband med tuggan så blir Ning dränerad på några 1.000 Bth för uppsökande av sjukvård och tillhörande sprutor. Tomten är kringgärdad med stängsel men Pepsi har lärt sig öppna grinden om man inte låser den vilket alltså har resulterat i att han är ute och tuggar på grannarna. Nu mer är vi väldigt noga med låsningen av grindarna, så klart. Inte för att vi missunar honom smakprov av grannarna utan för att det blir dyrt.

Simpel centrering för borr och skruvhål. Saknar verkligen en arbetsbänk. Det är thai-style att jobba på golvet…

Så här ska grunden för elstängslet  se ut. Enkel och billig konstruktion…

Hur som helst, det blev en inköpt ”energizer” från Kina för att sätta upp ett elstängsel runt garaget. Det är apparaten som skickar ut pulser med hög volt men inga ampere, alltså bara obehagligt men ofarligt. Det vart bråttom då jag ledsnat på att sanera garageytan och alltså lite av en inprovisering men fullt fungerande. Ska beställa lite bättre grejor från Sverige som syster och svåger ska vidarebefordra till mig. Det ska bli en vettiga grindar med isolerade handtag, en bättre tråd för elen så man ser den och liknande små prylar. Jag vill kunna öppna och stänga garaget utan alltför mycket krångel. Tanken är oxå att när jag öppnar garaget ska jag stänga för resten av tomten så jag inte behöver låsa in hundarna i sina respektive burar när bilgrinden ut öppnas. Burarna har vi i alla fall användning för när vänner och bekanta kommer på besök.

Klart för montage på stolpar och väggar. Det blir rör för att flytta ut elledningarna lite mer än ändhylsorna. I bakgrunden bilgrinden som inte går att öppna utan att Pepsi springer ut och tar sig en provtugga av någon granne…

Projekt två var en ställning för att stoppa vindrörelser vid TIG-svetsningen, alltså en skärm. Det vart inköp av diverse PVC-rör och tillhörande rör attiraljer för att tillverka ställningen. Bra grejor och enkelt att handskas med. Vanlig såg fungerar att kapa rören med. Sedan lite inköp av rörhylsor och, troligen, kontaktlim för att montera allt. Nu ska jag ”bara” hitta något att sätta i den tillverkade ramen för att få mindre vind vid svetsningen. Vet inte riktigt vad ännu.

Se vad snitsigt det vart och ändå så billigt…

Kanske en plexiglasskiva då den är transparent och man inte förlorar något ljus, annars får det bli någon kraftigare duk med öljetter och upphängd i krokar. Det blir till att vandra runt och se vad som finns. Ställningen vart i alla fall bra och jag funderar på att göra en till. Förvaring har jag kollat på. Den eller dom, går att hänga under garagetaket i ”takbjälkarna” för att få dom ur vägen när man inte behöver dom. Smidigt och utan att jag behöver ducka när jag går under dom. Alltså är dom ur vägen.

Missnöjd Pepsi, kommer inte in i garaget längre. I förgrunden en ram som ska bli vindskyddet. Tror en till kommer att tillverkas…

Det tar tid innan jag kommer till själva svetsningen med andra ord…

Den 21 juni skriver dom i tidningen ”Bangkok Post” att thailändska hälsovårdsmyndighet har gjort ett tillslag på en matmarknad i Bangkok.

Det efter lite oro och angående grisköttets kvalitet från thailändare boende i Bangkok. Hälsovårdsmyndigheten bestämde sig för att gå in och titta på grisköttet som såldes på en av Bangkoks stora matmarknader. Det var provtagning i god tradition och man hittar Borax i grisköttet hos 50% av säljarna. Vad är Borax?!

Självklart så vart Wikipedia en informationskälla, och vid sökning på Borax Bangkok fick jag hur många träffar som helst där man frågade var man kunde köpa Borax. Låter både hoppfullt och hälsosamt. Tittade lite närmare på bara Borax. Ett flamskyddsmedel! Verkar sjysst att ha i maten. Att man har det i gardiner och liknande är väl bara det under lupp i Sverige, men att doppa fläskkotletten i Borax känns inte riktigt som optimalt hälsosamt.

Vid en intervju av en säljare som ville vara anonym (konstigt!) så blandar samtliga Borax i grisfärsen. Detta görs för att den ska se färsk ut väldigt länge. Alltså bättre än att ändra datum på förpackningen, vilket jag inte tror fungerar här. Thailändska människor är väldigt duktiga på att se vad som är färskt och vad som är gammalt. Det ligger nog i deras sätt att sedan förhistorisk tid handskas med matvaror på dessa spännande dagmarknader.

Nåja, nu när jag har ätit stora mängder flamskyddsmedel så ser jag vissa fördelar. Den första jag funderar på är om man ska bli brandsoldat inom räddningstjänsten i Sverige då man troligen kan gå rakt in i elden utan några större risker. Man skulle nog kunna göra sig en rejäl hacka på sin flamskyddade identitet.

Nästa sak som gör mig glad är efter livets slut. Jag har levt ett liv där jag alltid gjort det jag velat göra och i unga år var det en hel del bus och vida svängar av det slag som gör att man såg fram emot att klara sig ända fram till preskriptionstidens utgång. Nu är det historia och ligger långt, långt bakom mig tidsmässigt. Det är alltså inget som oroar mig längre. Men är man troende så kanske man mår dåligt av hotet att man ska brinna i evigheter.

Skulle det mot allt vad jag tror på, vara på det sättet. Vilken blåsning för figuren med bockfötter när man inte brinner…

Bilder på mat finns på Nings facebooks sida: Ningsnow… 😉

Jag har köpt en TIG-svets som jag försöker lära mig bemästra. Den första erfarenheten var att den är mycket effektivare än en solsäng, alltså man får en superbra solbränna på nolltid. Tyvärr så körde inte jag på nolltid, utan vart kraftigt sönderbränd. Det vart 4 veckor i huset och inte gå ut från taket. Skulle nog ha behövt göra ett besök på hospitalet, det var den dimensionen på brännan. Nåja, man kan inte komma efter flera dagar och säga att man bränt sig. Det märktes först på kvällen så det vart som sagt 4 veckor med Aloe Vera morgon och kväll.

Garaget sett från huset…

Material för att få till en arbetsbänk samtidigt som jag försöker lära mig TIG:en…

Nästa erfarenhet är att det kanske skulle ha varit bra med väggar på garaget. TIG-svetsning är känslig för luftströmmar då dom blåser bort skyddsgasen. Tog lite tid innan jag fattade att det var anledningen till att svetsarna såg ut som skit. Nu håller jag på och planerar för någon form av vindskydd. Är inte riktigt på det klara med vad som är gångbart. Tänkte göra ett par bockar som jag har någon duk i och ställa strategiskt för att skydda svetsningen från luftrörelser. Att svetsa, det är inte bara, inte…

Köp ingen solsäng, köp en TIG-svets och bli brun på bråkdelen av tiden…

När jag fixar dessa saker ska jag nog bli vän med TIG:en och när det blir problemfria svetsar tänkte jag åka till Sverige och bli statsminister. Det är en ekonomisk insikt då min pension är cirka 11.000 kronor efter skatt. Skratt retande! Man har jobbat sedan man var 16 år och sjukkassan vet nog inte ens om att man har existerat på arbetsmarknaden.

Den här är inte helt lätt att lära sig justera, vilket munstycke hur långt utstick och liknande. Den är nog ett snäpp för stor för mina arbeten, tror jag i alla fall…

Kollade just hur det ser ut med hyreslägenheter i Stockholms län. Nyproducerade finns, och en två i Björkhagen, som är en nobel adress i mitt tycke och smak, vill dom ha mellan 9.000 och 13.000 kronor i månade för. Sjysst! Jag tar den minsta för 9.000 kronor och får då en två på 45 kvadratmeter. Det blir i alla fall plats för en säng…

Ett låsbart utrymme för diverse verktyg…

Att man kan få något kontrakt genom känningar tror jag inte på. Har inte varit aktiv i någon politisk organisation eller fackförening så det blir till att stå på egna fötter, som vanligt. Fast det är jag jävligt stolt över. Hur som helst så har jag då 2.000 kronor att köpa mat och betala el för. Tror inte jag har råd med el. Är ju pensionär, kan gå och lägga mig när solen går ner och inte gå upp före soluppgången. Sparar några hundralappar som man kan köpa den billigaste ölen för. Efter några år så ser man väl ut som en uteliggare då de 2.000 kronorna som vart över varje månad när hyran är betald, har man troligen till stor del ätit upp. Man kan kanske köpa nya kalsonger på någon andrahandsmarknad eller också helt lägga om strategi och stjäla i tvättstugan. Ölen man köper kan vara 7.0:or så att vardagen får ett lätt skimmer över sig, men det blir nog väldigt lätt med den ekonomin och den mängden pengarna räcker till…

Kvällen avslutades med födelsedagsmiddag, Affe, sittande längst bort fyllde lite mer än 25 år…

Nä, det gäller att bli statsminister. Ska svetsa på utav bara helvete och då får man en härlig pension som vida överstiger den lön man har haft som arbetande.

Sverige är ett välfärdens land…

I söndags, 20160619, så vart det en sväng till grottan nära Royal projektet. Det är ett projekt med små vindsnurror som kanske klarar av att driva bilgeneratorer och så är det lite planteringar av både buskar och grönsaker. Hur som, där ska finnas en grotta och nu är det andra gången Ning och jag försöker besöka den. Denna gång med Affe och Deng i sällskap.

Hus andarna har samlats här när nya husägare skaffar nya hus till sina andar. Dessa andar är alltså pensionerade från sin uppgift…

Affe och Ning ser ut som dom ska ut och springa fast med konstig utstyrsel…

Väl på plats så finns inte den militärguide som man måste ha för att få gå ner i grottan, han har ledigt. Fast det klart, Ning har oxå sin lediga dag idag. Hon har ju förmånen att jobba 6 fulla dagar i veckan och söndagen är ju en helig dag även här i Thailand.

Här finns det fiskbollar! Goda och närande, eller…

Fiskbolls pick-nick och utan grottbesök…

Vi äter lite på plats, jag äter plaa-chin, alltså fiskbollar på grillspett och nu i efterhand så har jag insett att jag fick mycket för pengarna. Det vart några fripassagerare i tarmsystemet. Men det visade sig först många timmar senare. Vi fortsatte vår färd utan vetskapen om fripassagerarna tagit plats och då det inte fanns något sevärt där vi var, om man inte vill titta på plantorna så klart.

Satt mitt på vägen och har nog blivit påkörd men överlevt. Vi lyfte in honom/henne till kanten för att få rehabilitera sig i lugn och ro…

Mot Kengkrachan och tidig middag vid dammen, vid 15-tiden. Alltså kan fripassagerarna ha klivit på vid dammen för där intog jag khao-pad-gung, alltså stekt ris med räkor i. Till det så vart det ett fat med packapao-moo, fläskkött som är stekt med ett speciellt grönt blad. Jätte gott som all mat är. Troligen skulle jag behöva utveckla smaklökarna eller bromsa min glupskhet. Vilket som är lösningen vet jag inte.

En liten damm på vägen till den stora…

Nåja, med facit i hand och fripassagerarna i högönskligt välmående så har dom närmaste dagarna varit nära våran bekvämlighetsinrättning här hemma. Det är inte ofta det händer men det händer då och då.

Som man brukar säga, det som inte dödar det härdar…

GPS-spåret för de som är nyfikna:

2016-06-19 11.03.33 Dag

Jag och Affe betämde oss för att göra en tur runt Pranburi dammen. Det har jag gjort minst 3 gånger tidigare men då på vinterhalvåret, alltså i väldigt torr väderlek. Nu är det regnsäsong med allt vad det innebär. Vi bestämde möte uppe hos Affe klockan 11. Vi åker till en bensinstation för att se till så det finns bensin för färden, och vidare åka vägen via templet Huay Mongol ner till Pranburi dammen. I Affes soi så ligger en död orm. Han slog ihjäl den på morgonen men tyckte att den kunde ligga kvar på vägen för att thailändare har panisk skräck för ormar. Dom hoppar högt nästan bara dom ser en slangstump…

Ormen med nästan avkapat huvud. Farlig, vet ej…

Vi åker mot dammen och vidare över själva fördämningen för att sedan ge oss in på en smal dålig grusväg. Det är i alla fall en grusväg. Efter kanske någon timme kommer vi ut på andra sidan av grusvägen och en lite nyare betongväg där vi möter regnet. Inte roligt med regn även om vi har räknat med det. Varmt vatten från himlen, men jag åker hellre i solsken eller i alla fall utan nederbörd. Vi sätter på oss medhavda regnskydd, inga avancerade grejor. Jag har en regnjacka och Affe har en poncho. Blöt om byxorna blir jag men som sagt varmt vatten och T-tröjan någorlunda torr. När vi är som blötast så är det dax att äta lunch. Klockan har hunnit bli närmare 14, och under lunchen så slutar det regna. Som en kamrat i Sverige brukade säga när vi var ute och åkte hoj, ”det var väl onödigt” och så kände jag det nu oxå. Det kunde ha regnat under lunchen så hade vi varit torra. Det är behagligare att åka i torra kläder än att åka i blöta kläder som så sakteliga ska torka av fartvinden. Fartvind förresten, betongvägen övergår i lerväg och man kan säga att fartvinden avtar ordentligt. Är det benämningen bris, som gäller då?!

På norra sidan av dammen. På en återvändsväg som slutar i en av oss, ej besökt restaurang.

Grusväg och torrt underlag…

Västra sidan av dammen och nu är det lite blötare som synes…

Affe i poncho…

Hur som helst så masar vi oss långsamt fram i den hala leran med alla dess ojämnheter. När det är någorlunda plant och stabilt underlag kan man njuta av den vackra omgivningen men det är vid få tillfällen man vill släppa ögonen från vägen/stigen/spåret. Vad ska man kalla det?

Plant och fint även om det är halt fläckvis…

Soi 4, alltså en avtagsväg. Undrar vart den leder? Till Burma?

Våra värstinghojar. Jag önskar mig en enduro-hoj i julklapp…

När klockan har blivit 16:30 så når vi civiliserade trakter igen och får asfalt under hjulen. Jag berättar stolt för Affe att min GPS har lagt ett spår vi kan kolla i efterhand på i datorn och se vad och hur vi har kört med en massa data runt färden. Tyvärr så blev det inget spår i GPS:en! Innan jag åkte hemifrån så pillade jag lite för mycket på GPS:en och lyckades tydligen få den i någon form av limbo, det fanns inte något sparat alls. Affes kommentar är att vi får väl göra om resan så vi har ett spår som minne…

Som vanligt med mina utflykter så blir materialet svårt förvanskat av naturen. Ska det gå att återställa den i det nyskick den var i före färden…

Garagebygget är klart. Här kommer lite bilder på färdigställningen som ni inte har fått se. Det blir en byggkavalkad så att säga.

Nu är det läcktat och klart…

Väggarna börjar dyka upp…

Det ska ju inte vara stampat jordgolv utan betong på golvet…

Fungerar utmärkt med betongränna…

Slätt och fint eller hur…

Och så en politisk färg på golvet. Här tar arbetarna en välbehövlig paus…

Ser bra ut tycker jag…

Litet verktygsföråd…

Vy från köket…

Elektrikern gör sitt jobb…

Nu är det snart bara städning kvar…

Det blir gjutet mot muren snart…

Se så fint det vart…

Annars så är det regnperiod vilket innebär att det kommer ett regn, inte varje dag men då och då. Ibland med mycket vatten på kort tid och ibland lite vatten, men oxå på kort tid. Ibland så lite så det knappast blir blött på marken och när det kommer mycket kan det stå som kaskader upp ur gatubrunnarna. Kaskaderna brukar bestå av en svart äcklig sörja som man nog ska försöka hålla sig borta ifrån. Den kan nog innehålla vad som helst. När det regnar som mest så kan det komma en hel del djur med vattenmassorna som flyter ner mot havet. Både levande och döda djur samt giftiga och ogiftiga.

Varmvatten på väg ner…

I övrigt så åker jag runt varje dag på någon av mina motorcyklar, de är små och jag kallar dom för moppar, men dom är nog att anse som trimmade moppar. Den ena är en Kawasaki på 130 cc och den andra är en Honda på 125 cc. Man marschar bekvämt upp till 90 kilometer i timmen på dom, och oftast endast iförd kortbrallor och T-tröja. Ja, jag vet att man inte ska åka så. Jag skulle inte komma på tanken att åka på det viset i Sverige där det dessutom är betydligt säkrare att vara MC-förare, men i 35 gradig värme och i, mestadels centrala stan, tätbebyggt område så att säga så blir det lite regelvidrigt. Oftast så håller jag faktiskt bara 40 till 60 kilometer i timmen. Det är så att man använder MC:n istället för att gå i det här landet. Gå är varmt! Det var evigheter sedan jag var ute och gick, senast var i Sverige med min vandrande vän Janne. Saknar våra långpromenader på milen och ibland längre. Vad mycket världsproblem vi har löst. Vi borde nog ha blivit nominerad till något pris, t.ex. ekonomipriset, fredspriset eller kanske till och med ett forskarstipendium av något slag. Finns ju massor av olika priser som vi skulle ha passat som kandidater till. Så har det i alla fall inte blivit och vi är nog väldigt okända för den breda massan och till och med de andra, den smala massan.

I verkligheten såg det ut som man åkte genom en grön tunnel, dock inte på bilden…

En av turerna gick till Pak Nam Pran och dess mangrovepark. När man läser en bok hur dom går genom ett mangroveträsk så blir jag fundersam efter att ha sett hur det ser ut i verkligheten. Visst kan man gå igenom ett mangroveträsk men vilken pärs. Det är som synes på bilden, inte promenadvänligt. Det var där jag såg det thailändska getingboet. Jättestora getingar så jag höll mig på behörigt avstånd. Jag har för många år sedan gått under ett sådant getingbo med resultatet att jag fick minst 10 stick. Det var betydligt lindrigare än att få svenska getingstick men storleken på getingarna kan sätta skräck i vem som helst.

Det är jättegetingar. Vet inte om det går att zooma in dessa respektgivande flygfän…

Och så var det den thailändska fiskeflottan som verkar ha gått på politiskt grund. Fast det är ju inte dessa små båtar det handlar om då. Det är stora båtar som håller sig med ”fångar” av typen slavarbetare. Här i Thailand har det mest handlat om de ekonomiska följderna när världens I-länder inte vill handla deras fisk.

Lågvattenmärke…

Jag vill ju veta hur mycket jag vunnit med…

Till slut en bild på min hustru som just förlorat i Yatsy och blev sur. Hon vill inte räkna ihop resultatet för det var en så klar vinst för mig. Fast det går över på någon minut så det är inte så farligt och jag tycker det är roligt att utnyttja min seger…

Jag har inte så mycket att skriva om, det händer ju inget. Det är skönt att leva i en händelselös tillvaro, i alla fall ett tag. Nu har jag varit här i en månad utan att ha uppfattat tiden. Garageprojektet ser bra ut och börjar närma sig sitt slut. Idag är elektrikern på plats och jag har gödslat med eluttag som ju annars är en bristvara till skarvsladdstillverkarnas välsignelse. Har dessutom satt upp ett trefasuttag som bara har fyra kontaktbleck mot våra svenska som ju har fem kontaktbleck. Undrar vad som fattas?

Nu är pelarna uppe och materialet till takstolarna ligger framför bygget på marken…

Läckten av någon form av aluminium börjar läggas på…

Många arbetar även på små byggprojekt…

Och här börjar lite av väggarna komma upp…

Misstänker att det är nolla, två faser samt en jord, det blir ju fyra. Vad är vår femte? Är det någon form av skyddsjord utöver den vanliga jorden?! Får väl testa med att stoppa fingrarna i kontaktblecken och se vad som händer…

Grind till övervåningen, lika med hundfritt…

Det vart en fin grind och en bra barriär…

Ning lagar kyckling en kväll och eftersom vi läst att det är nyttigt med chili så är det mycket chili i vår mat. Mer än vanligt som ni ser på bilderna. Nä då, det är faktiskt den vanliga kryddningen här i Thailand däremot är kycklingen en som sprungit vilt och alltså inte dessa genmanipulerade giganter som vi är vana vid att äta, inte bara i Sverige utan i hela världen. Tyvärr så styckade Ning den på thaimanér, alltså bara högg den i bitar. Mycket benflisor och annat skräp. Jag på pekade det när vi åt, att man kanske ska skära bort köttet från benen i stället för att hugga den i bitar. Dessutom pajade våran fina kockkniv från IKEA, det vart bara sopor kvar av den. Synd för den var både vass och bra.

Chili och vitlök för två personer…

Så här ska det se ut…

Nu har jag skrotat den och köpt en yxa till Ning om hon får för sig att stycka på det sättet en gång till. Inte en vanlig yxa utan en thaikökskniv som ju är som en yxa. Kraftiga saker som man nog inte kan hugga sönder och så köpte jag en ny kockkniv till mig. Ordningen är alltså återställd.

Tjing för foten…

Och här är alla ingredienserna. Bara att bereda…

Ner i woken som är det absolut viktigaste kokkärlet i thailand…

Så här ser det ut de vi ska äta. Nästan färdigtuggat som vanligt…

Det blir lite av en bildkavalkad som jag hoppas ska få er att tycka synd om mig som lever i en militärdiktatur. Bomben i Bangkok har man inte hittat den skyldige till men man har fängslat några studenter för att dom tycker att man ska ha demokratiska val. Bomben har cirkulerat med en massa konstiga gissningar och antaganden. Ning visade mig bilder på en stackars thailändare som man hängde ut på Facebook som skyldig. Hans liv är nog inte så roligt nu mer då det nog inte var han utan någon annan som utfört dådet men hans fiender var som vanligt i det här landet blixt snabba på att nyttja möjligheten att ruinera en persons liv med falska anklagelser. Det är på något sätt ”det förljugna folket” då man kan säga och påstå nästan vad som helst och det går rykten om allt möjligt som, verkar helt omöjliga att få stopp på. Kan det vara så att man inte följer nyheterna i massmedia utan någon säger något och alla hänger på. I och för sig så har massmedia fått munkavel, i alla fall sedan maj förra året.

Vår entré till huset från gränden där vi bor…

Ja, det får räcka för denna gång. Jag skriver mer när andan faller på…

En blomma till mina följare. Nyplanterad och växer så det knakar. Många blommor varje dag…

Söndagen den 9 augusti 2015 var en dag med lite enklare kompletteringar till huset så som en slangvinda för en av våra vattenslangar samt skurborstar till toaletterna. Efter denna utgiftshantering så vart det hem och laga svensk mat. Ning ville äta spagetti och köttförssås och vi hade inhandlat både stor kastrull och ingredienserna till maträtten i lördags. Det var säkert ett och ett halft kilo tomater samt ett kilo morötter, nötfärs och fläskfärs samt allt annat. Gott vart det och jag fick godkännt av Ning dessutom. Det är mycket chili i min mat nu mer vilket jag tycker förhöjer smaken väsentligt. Men det är en smaksak…

Redig kastrull, många portioner i frysen av köttfärssåsen denna gång…

Bygget fortgår alla dagar i veckan. Det är inte femdagarsvecka för dessa grabbar. Det är två lediga dagar i månaden, den 15 och den sista. Undrar vad dom har i lön?!

Sockelformen på plats. Allt enligt thais byggnadsnorm…      😉

Betongbilen kommer och man ska fylla formen…

Det görs delvis för hand. En ränna och sedan en balja för sedan skopa hinkvis i formen…

Måndagen så gjorde jag en retur till gymmet. Det var en grymm upplevelse att känna hur fort man tappar styrka och kordination. Började med att cykla på en sådan där vedervärdig maskin i en halvtimme. Den gör ju att man tror man håller på att dö både fysiskt och framför allt själsligt. Jag kör ett intervallprogram på den. Det var tungt efter drygt två månaders uppehåll. Innan jag åkte till Sverige så cyklade jag utan problem en halvtimme även om pulsen var i topp. Som sagt inte denna gång. Efter cykeln var det dags att lyfta skivstången, jävlar vad tung den blivit…     😉

I spegeln kanske ni kanske skymta Tarzan själv…        😉

Det är inte så exklusivt men fullt fungerande för att få hjärtklappning i…

Ja, ja, ni ska inte behöva läsa hela mitt träningsprogram. Efteråt brukar jag göra några sträckor i poolen vilket är vederkvickande och bra för att sänka kroppstemperaturen till en mer normal nivå. Poolvatten i det här landet är i och för sig inte kallt utan snarare varmt men efter ett gymmpass i 35 gradig värme så behöver man sänka ner lekamen i vatten, jag lovar. Kan säga att vägen hem efter träningen var mycket kortare än vägen till gymmet. Helt klart.

Regnperiod så det är både blad och blommor på träden…

På vintern när man är här är det mest blommor och inte så mycket blad på träden…

Roligt att komma hem och se att grundbalkarna till garaget är gjutna. Det blir ett förhöjt golv i själva arbetsdelen av garaget och sedan blir det klinker i en lägre nivå runt hela arbetsdelen. Den klinkers laggda delen blir cirka 800 milimeter runt hela arbetsdelen som är 4 gånger 8 meter med en liten

Kort arbetsdag för att det vart färdig gjutet innan klockan vart 17:00…    😉

Friggebod på 2 gånger 2,5 meter för att kunna låsa in verktyg och annat som långfingrade individer kan vara intresserade av. Det är inte mycket väggar som ska upp men det är ett viktigt tak över garaget för det är från det vi ska ta vårat dricksvatten. Alltså när det har regnat riktigt mycket så sammlar vi in regnvattnet i stora kärl som vi har som dricksvatten resten av året.

En av våra nya Hibiskusar, denna är som synes röd..

Denna är gul som synes. Det underliga är att dom har olika blad, konstigt…     

Två på rad och ett hål för en tredje Hibiskus. Får se om det finns fler färger…      😉

Veckorna rusar och vi hade bokat in denna fredagen som en service dag. Min nya Honda motorcykel skulle få ägarändringen gjord så att jag står som registrerad ägare på den. Ning köpte den begagnad av en utlänning som hade kört 1.500 kilometer med den och hon fick den för det fasila priset 30.000 Bth. Ning skulle dessutom ändra namnet i körkortet till Astrom som det nu mer står i pass och annat, det var sysslor som uträttades hos Pranburis transportmyndighet. Vi var oxå vid ”landoffice” och såg till att namnet Astrom även står i markägarpapperen på våra två tomter.

Storslaget turistprojekt vid ”Suan Son”, alltså Pintjeparken skapat av militären så klart.

Militären i Thailand har väldigt, väldigt bra ekonomi som synes…

Vår utflykt söder ut gjorde att vi missade regnet som föll över Hua-Hin. Det kom nog rätt mycket vatten för våran bakre obebyggda tomt vart en riktig leråker, kanske för liten för att kallas ”åker” då den bara är drygt 170 m².

Alla kungar har inte kommit på plats ännu…

Det ska bli sju stycken förgyllda med tre lager äkta guld sa en militär när Ning frågade…

Hur som helst så passerade vi militärens nya turistprojekt på vägen tillbaka till Hua-Hin, 7 stycken kungastatyer som ska bli förgylda. Vi pratar stora statyer av deras gamla historiska kungar. Konstiga projekt och ett konstigt dyrkande men vi har ju oxå kungastatyer fast våra är utspridda och inte i guld.

Så ser det alltså ut hemma hos oss nu mer. Ning har stått för inredningen, allt enligt Thai-style men helt OK för mig…

Jag tar med lite bilder från huset då Ning har dekorerat det medans jag var i Sverige. Det blir några interiörbilder som så klart inte ser ut som någon ting från en svensk modetidning. Men vi trivs båda och jag har ingen ambition att försöka göra någon utställningsobjekt. Vi ska leva och trivas…

Den som gräver en grop åt andra…

Många flitiga herrar…

Lite armeringsjärn och dess utformning…Så var det gjutet och något kan börja växa över marken snart…

Smutsiga hundar som leker i vardagsrummet…

Garageprojektet är startat på bakre tomten och det går rätt fort. Stora hål började grävas för hand i fredags och idag lördag har man både armerat och gjutit starten på pelarna som ska hålla upp taket. Våra stackars hundar får sitta i bur hela dagen medans bygget fortgår då byggarbetarna inte uppskattar hundtänder i benen. Byggarbetarna är många, och jobbar flitigt så det går raskt framåt. Samma byggare som till huset så vi är bekanta med varandra och har en bra ”dia/monolog” genom Ning.

Frukt i stället för nattmacka…