Merhjul

Kanske inte skriva varje dag då det är rätt tidsödande, men skicka lite info från hemtrakten här i Hua-Hin. Det blir pyssel från hemmet och även från saker som händer i omgivningen.

Här är det, som ni som varit i Thailand, ett helt litet äventyr att bara försöka köpa något litet så som t.ex. en knappnål. Man bör avsätta ett antal timmar på en sådan sak. Fast det finns något trevligt i det hela oxå. Man blir sysselsatt…         😉

I lördags var jag på väg till det stora shopping centret MarketVillage för att köpa plugg och skruv till en badrumshylla som just blivit inköpt. Det började droppa lite precis när jag lämnade hemmet, inget att bry sig om då vattnet som faller från himlen är varmt och skönt. Fast ibland kan det bli lite onödigt mycket vatten…     😉

Forsar bra, tur man kom under tak…

Så vart det denna gång. Jag böjade med att ta skydd under några träd för att jag trodde det bara skulle komma några droppar. Fel gissat! Det kom något mer än de gissade dropparna och jag var tvungen att söka ett bättre tak. Det fanns bara några hundra meter längre fram ett nybyggt hus med tak över de outhyrda butikerna, där vart nästa skydd.

När det lugnat ner sig och jag skulle fortsätta färden så åkte jag ner mot stora vägen och efter ungefär en kilometer började det stå kaskader av avloppsvatten ur vägbrunnarna. Svart och riktigt skitigt. Jag vände så klart för att ta en annan väg. Vill inte gärna åka i kloakvatten då det ofta för med sig infektioner på fötter och ben om det så bara är ett nålsticks hål i skinnet.

Väl framme så vart det ett par stora påsar med plugg, två olika modeller och en stor förpackning med rostfri skruv till pluggarna. Sedan bar det hem för montering, men det vart inte någon uppsättning idag utan den är framskjuten till en annan dag.

Frukost i paradiset…

Söndag har Ning bestämt att vi ska plantera tre kokosnötspalmer som hennes bror har köpt. Det ska vara den goda sorten och inte tio meter höga utan rimliga fyra meter med söt kokosmjölk. Hon har såklart ett helt schema som vanligt för dagen men detta är nummer ett. Vi åker och köper jord och gödsel för planteringen och sedan hem för att försöka gräva i jorden. Den är stenhård, det är sådant jag redan har gjort mig bekant med. En vanlig spade har jag provat, den vek sig bladet på, så det är alltså fel verktyg. En hacka är bra och sedan något som ser ut som en del av ett litet rör som man gräver med i stället för spade.

Första plantan i jorden…

Inte dom vanliga svenska verktygen för plantering…        😉

Jag ser i alla fall slutet på slaveriet, sista hålet…

Jobbet kan börja. Det är så hårt att jag tar fram borrhammaren som är köpt bland annat för detta endamål och börjar köra med den för att få lite uppluckring av jorden. Sedan är det hackande och grävande med solen i ryggen. Sol idag, otur med så många molniga dagar så dyker den upp denna dag. Väldigt opassande faktiskt ska det visa sig. Det tar faktiskt bara 5 timmar att göra dessa tre gropar för palmplantorna. Ungefär en arm djupa gropar då vi har fyllt upp marken och fått denna hårda lera som fyllning. Under leran är det lite finare jord och nu får rötterna möjlighet att ta sig ner lite lättare. Gropens botten fyller vi med hackade kokosnötter för att det inte ska bli så kompackt och sedan blir det planteringsjord och fladdermusspillning som gödsel.

Så här går det till här i Thailand…

Ning förevigar min dumhet…

Måste säga att dynamit hade varit ett utsökt hjälpmedel att ta sig igenom leran med. Den är hård som betong och det var mycket arbete med både borrhammaren och hackan innan man kom igenom lerskiktet. Nu är det gjort och nästa plantering ligger långt, långt fram i tiden. Det kan jag lova…

Tur man har extrabränsle runt midjan…      😉

Svimfärdig men hålet är klart…

Så här blev det. Ning ska få visa hur man klättrar upp och tar ner kokosnötterna när dom är klara. Ser fram mot det…          😉

Rödbränd på ryggen av solen och med kraftiga sår i händerna så är denna dags äventyr till ända. Har nog dryckit ett par liter vatten under arbetets gång då det vart närmare 34 grader denna soliga dag.

Stackars mig…

Det gör förbannat ont..

Kan ju inte gå till gymmet och lyfta skivstång med dessa blåsor i händerna…      🙁

Kommer att sova som en stock med ömmande kropp, solsveda på ryggen och ont i händerna…   😉

Jag har jagat ett mikro relä som har tillverkningsnamnet ”NAIS” och sedan märkningen CM1- 12V. Det är alltså ett 12 volts system som den ska sitta i. Den har sedan typ-märkningen ACM13201 och det ska enligt mycket sökande och frågande gå att ersätta med bland annat ett relä från Bosch med typ-märkningen 0986332021.

Det finns något ”stort” över det här reläet, det sitter bland annat i Ferrari. Jag ska ha det till min lastgrävare som är en Komatsu WB70A-1. Inte riktigt lika exklusivt och den gör som mest 48 kilometer i timmen…          😉

Jag har haft den för att göra i ordning på min fastighet. Det är över nu då jag blivit arbetslös och alltså avvecklar hela projektet. Mycket är sålt och Komatsun ligger ute på Blocket för försäljning och när det är klart är jag fågelfri…    😉

Nya tider stundar i värmen, alltså hemma i Thailand, tillsammans med min hustru Ning.

Jag har blivit utsatt för identitetsstöld och i samband med det så har man tagit lån i mitt namn. Det anmärkningsvärda i identitetsstölden är att man har använt sig av en passkopia som identitetshandling och använt den som legitimation. Mig veterligen är en kopia inte en giltig legitimation utan man måste snällt visa upp en originalhandling om den ska gälla. Ska man legitimara sig på InterNet så är det BankId eller liknande för att det ska vara en godtagbar legitimation. Annars så är det onödigt med pin-koder och säkerhetsdosor.

Vet dock inte var dom fått passkopian ifrån men jag har skickat en passkopia till ett transportföretag i Ulaanbaatar/Mongoliet för att få ut min motorcykel ur landet och det måste vara den kopian dom har fått tag i på något för mig obegripligt sätt. Jag hann stoppa adressändringsmöjligheten men två lån togs i mitt namn, det ena var ett SMS-lån och dom avslutade allt när jag skickade en kopia på polisanmälan.

Det andra var Selene Finans som har stökat med påminelser och annat. Där var beloppet större och nu när polisen la ner ärendet så återkommer dom till mig med krav på betalning och säger att eftersom inte polisen kan se att något brott har begåtts så ska jag alltså ses som låntagare!? Vadå, inte något brott begånget! Anmälan är en anmälan om ett brott som är begånget mot mig. Ska jag bevisa att någon har stulit min identitet på annat sätt? På vilket sätt ska jag i så fall på tala att jag varit utsatt för ett brott?

Det är Selene Finans ord, att polisen säger att något brott inte kan styrkas, jag personligen tror att man lagt ner ärendet i brist på bevis eller brist på tid.

När det skedde var det min hemmaboende dotter som tyckte att en kreditupplysning från SMS-låneföretaget inte riktigt passade in på mig som är solvent och obelånad. Hon frågade lite försiktigt om jag tagit ett SMS-lån och så upptäcktes identitetsstölden. Min dotter fick från SMS-lån lite underlag på lånehandlingen och med vars hjälp hon kom till en person med svåruttalat namn bosatt i Skärholmen. Hon spårade honom på telefonnumret han uppgett i låneansökan, tel 0764**6750 och det gav både namn och adress. Vid närmare kontroll var personen dessutom folkbokförd på adressen. SMS-lån uppgav att utbetalningen har gjorts via Swedbank. Vidare har hon fått bankkontonummret från Selene Finans och det är 81059-913****042, jag vet inte om det är ett Swedbankkonto. Hon kanske skulle få en chefsställning hos polisen som utredare…   😉

Skandallös säkerhet med tanke på att den som har legitimerat sig har gjort det med en kopia på ett pass. Polisen har rättigheter att se vem som har konto nummer 81059-913****042 som pengarna är transfererade till från Selene Finans. Jag får tyvärr inte de uppgifterna från banken då det tydligen ligger en banksekretess. När jag går till banken så måste jag visa legitimation vid peninguttag och det är brukligt att dom skriver ner personnummer om inte annat från legitimationen eller lyckades vederbörande när han lyfte ut pengarna från kontot kanske legitimera sig med samma passkopia vid uttaget på banken?! Knappast troligt! Jag får dessutom en mängd följdfrågor vid ett större uttag så visst måste det finnas spår. Polisen har från Selene Finans fått konotnummer, telefonnummer, e-mail adress och IP-adress två gånger!? utan att komma någon stans i utredningen. Luktar lathet, inkompetens eller i värsta fall ointresse. Att poliserna måste samla in uppgifter två gånger säger något om polismyndigheten.

Nåja, det må vara hur som med det men att jag ska betala för att dom inte har ordentliga legitmationsrutiner ser jag som ett skämt. Nu är det så att jag har god ekonomi och dom ser väl chansen att få tillbaka pengar från mig som betydligt större än från den lånande individen som troligen är allt annat än solvent. De har försökt få mig att stå för lånet och jag har haft både hjärtsvikt och högt blodtryck av attityden från dom. Till slut vart jag fly förbannad och vaknade mitt i natten och formulerade följande svar till dom:

”Eftersom ni accepterar och godkänner en kopia på en giltig legitimation som legitimation så tänkte jag att jag betalar lånet med likaledes kopior på äkta oförfalskade pengar. Jag undrar bara i vilket format ni föredrar att få sedlarna? Vill ni ha dom i PDF- eller JPG-format?

Alternativt så drar ni pengarna från kontot som ni satte in dom på…”   😉

Med den sista formuleringen så dök en ny person upp via eposten och skrev bort mig som låntagare. Men det har varit en lång och jobbig väg med hot om inkasso och annat. Jag ser Selene Finans som ytterst oseriöst i det här hänseendet. Personligen så skulle jag om jag hade inflytande i Selene Finans ställa krav på polismyndigheten eller kanske det går att JO-anmäla ärendet då mängden information som är utgivet för att gripa den skyldige är digert?!

En fundering man får är att öppna ett bankkonto och sedan annonsera ut kontot till någon behövande, kan det vara en affärsidé?! Verkar inte straffbart i alla fall…     😉

En kamrat till mig berättar att hans flickvän har varit utsatt för ett bedrägeri där det fanns både avsändare och annan information, det lades ner efter ett par månader. Rättssystemet verkar ha fallerat…   😉

Det är den 7 mars 2015 och jag har just fått en aha-upplevelse. Hur man gör det perfekta brottet. Det gäller att få tag i pengar, det är ju dom som får hjulen att rulla så att säga…   😉

Persongalleriet för brottet:

Låntagaren: det är personen vars personnummer och identitetshandlingar man använder.

Långivaren: kreditinstitut, finnans företag eller liknande.

Du: du är ju du, och det är ditt konto som ska fyllas med cash.

Så här går det till att fylla på sin kontantkassa utan att åka fast. Du skaffar dig en kopia på en identitetshandling, inte originalet för då blir låntagaren medveten om att legitimationen saknas och den blir då självklart spärrad, utan som sagt en kopia. Kopia på giltigt pass eller körkort fungerar utsökt. Du ska även skaffa en epostadress, gärna med låntagarens namn. Det finns en uppsjö av olika epostleverantörer så det ska nog gå att hitta en som har en adress som passar till din låneansökan. Det är bra om du kan sätta hela låntagarens namn som epostnamn. Är namnet redan taget så går det säkert bra att lägga till några siffror på slutet i efternamnet och få det godkänt. Du öppnar ett nytt konto hos en bank av något slag och får då clearing nummer och konto nummer som ska ges till långivaren i låneansökan. När du har legitimationskopian kan du börja söka en långivare.

InterNet är ett bra ställe att söka på. De etablerade bankerna går nog inte med på att man söker kredit med en kopia på en giltig legitimation som legitimation. Det finns andra långivare som godkänner kopior, till exempel SMSpengar Norden eller Selene Finans som jag har personlig erfarenhet av.

Hur mycket man ska låna?! SMSpengar Norden är kanske inte så intressanta då det bara är småsummor men Selene Finans ger större och intressantare lån. Vad deras kreditlimit är känner jag inte till, det går nog att läsa sig till på hemsidan. Tja, eftersom du inte har en tanke på att betala tillbaka lånet så är väl så många miljoner som möjligt en bra utgångspunkt för lånet. Det är ju låntagaren som ska stå till ansvar för krediten är det tänkt. Men man kan kanske söka många lån hos många olika långivare samtidigt. Går det så går det! Det är i alla fall värt ett försök. Lyckas man med tio långivare och 50.000 kronor av varje så har man en halv miljon utan några krav. När du har fyllt i låneansökan med låntagarens personuppgifter och ditt telefonnummer och kontonummer, hur låntagarens namnteckning ser ut ser du på legitimationskopian och kan göra en likvärdig krumelur på låneansökan, och så skickar du in dokumenten för lånet via epost tillsammans med legitimationskopian. Långivaren tar då en kreditupplysning på låntagaren och kollar så att legitimationen är giltig och inte spärrad vilket den inte ska vara då låntagaren inte saknar den och alltså inte har någon anledning att anmäla den stulen och därför spärra den, han/hon är alltså helt ovetande om vad som sker…   😉

Kreditupplysningen är i dessa dagar en snabb process och tar nog inte ens en dag. När långivaren får klartecken från kreditupplysningsföretaget så blir lånet godkänt och pengarna transfereras till uppgivet konto. Nu är det lämpligt att gå och ta ut pengarna. Du bör inte låta pengarna stå på kontot då det med stor säkerhet kommer att frysa inne när låntagaren upptäcker bedrägeriet och gör en polisanmälan. Hur som helst, just nu är det ingen som kollar att det konto som du uppgett får pengar som är en kredit på en annan persons personliga låneuppgifter.

Tja, en drink i Bahamas eller en ny Mercedes. Vad du nu än skaffar eller gör så är det väldigt förmånligt. Inga hårda övertidstimmar eller annat elände…   😉

Att du ska åka fast är rent ut sagt otroligt. Du måste nog anmäla dig själv för att det ska bli ett straff av brottet. Frågor kan du nog få från konstaplarna Kling och Klang på polismyndigheten, men av egen erfarenhet så misstänker jag att dom är kvoterade till tjänsten från de hjärndödasförening och alltså helt ofarliga. Erfarenhetsmässigt har dom fått uppgifter två gånger från en långivare och det säger mig att konstapel Kling inte vet vad konstapel Klang gör och tvärt om. Att sedan anmälan hamnar i korgen ”att göra” där den sakta men säkert hamnar under nya anmälningar och där den så småningom faller i glömska. När ett halvår har gått så är nog korgen ”att göra” så hög att man flyttar den undre halvan av anmälningar till korgen ”senare” där anmälan ligger resten av året. Efter ett år så måste konstaplarna Kling och Klang göra något åt jättehögen i korgen ”senare”. De vänder då upp och ner på innehållet och skriver ut ”Underrättelse om beslut” med innehållet ”Förundersökningen läggs ner” och ”Skäl: Det finns inte längre anledning att fullfölja förundersökningen. På det utredningsmaterial som nu föreligger går det inte att bevisa att den eller de som varit misstänkta har gjort sig skyldiga till brott. Ytterligare utredning kan inte antas förändra bevisläget på ett avgörande sätt.”.

De två konstaplarna Kling och Klang kan inte få fram någon person från informationen de fått från både SMS-lån och Selene Finans. De klarar tydligen inte av att tareda på vem som har kontot i Swedbank eller IP-nummret eller telefonnummret och så vidare. Varför frågar dom inget. Man får en stark känsla av att dom sitter på sina stolar med fötterna på skrivbordet och kastar nyvikta svalor till varandra.

Men det dröjer nog några månader innan du får frågorna från någon av konstaplarna Kling eller Klang. Deras arbetstakt gör att spåren med stor säkerhet försvunnit. De båda konstaplarna Kling och Klang verkar inte vara intresserade av att följa upp något och ta tag i något när det kommer till deras kännedom. Varför göra det i dag då du kan göra det i morgon, verkar vara valspråket och då är du troligen på någon söderhavsö med Ferrarin. Samanfattningsvis, får du frågor om du har gjort ett brott så svarar du bara som alla andra brottslingar att du inte vet något och har ingen som helst aning om något och alltså inte kan svara på frågorna. Tja, du är säkert inte fantasilös…   😉

Grattis till förstärkningen av semesterkassan…

Jo, konstaplarna Kling och Klan heter i verkligheten något helt annat…     😉

Paris den 3 november 2014.

Vi vaknar som vanligt vid niotiden. Strular runt på rummet och packar i samma veva ihop alla vår saker. Jag har frågat om vi kan betala för en sen utcheckning men dom har inte plats utan behöver rummet för ankomande gäster. Klockan elva så går vi ned med packningen och lämnar den till receptionisten som ger oss en väsktagg och sätter en motsvarande på väskan som hon sedan ställer i ett låst rum lite till vänster om receptionsdisken. Mycket proffsigt får jag säga med 25 års hotellerfarenhet.

Vi söker upp gårdagens frukostställe men denna morgon är både kylig och grå. Det har helt enkelt blivit höst under våra sovande timmar. Vi sitter och huttrar på uteserveringen och funderar varför det inte går att gå in och stänga men många av ställena har så att säga hål i väggen. Nåja, varmt kaffe hjälper till att hålla värmen i kroppen och det blir inget sitta och mysa samtidigt som man kollar in folk denna morgon utan det blir en kort och effektiv frukost.

Efter frukosten börjar vi vandra nordväst på små gator. Så det blir i kvarter som kommer att ligger bakom vårat hotell när vi gått tillräckligt långt väster ut. Fönstershoping, både billigt och roligt. Ser mycket som är vackert både i kläd, sko och möbelväg men med rejäla prislappar. När vi vandrat någon timme så börjar det duggregna och vi beslutar oss för att gå tillbaka till hotellet och hämta väskan för att åka till flygplatsen tidigare än planerat.

Det blir Metron till kongresshallen där vi ska ta flygbussen. Där finns även ett stort inomhuscentrum som ligger under kongresshallen. Vi tar en kaffepaus med något gott till för att sedan strosa runt lite innan vi äntrar flygbussen. Det blir några timmar på flygplatsen som är liten och ointressant.

Flygning och så Skavsta. Tar bilen och kör hem till Tyresö. Vi kommer in genom dörren vid midnatt och brölloppsresan är över. Nu tillbaka till vardagen…

Katakomber ”here we come”! Börjar med att vandra gata upp och gata ner i kvarteren med gågator och alla restauranger för att hitta ett morgonfik med baguette. Har fransmännen/franskvinnorna glömt bort sin baguette?! Det finns alla möjliga och omöjliga brödsorter men baguetten lyser med sin frånvaro, eller är i alla fall inte så vanlig längre. Vi vandrar runt i nästan två timmar innan vi hittar ett hål i väggen som har baguette med torkad skinka och ost. Taget!

Här börjar kön som ska ta mer än tre timmar.

Nu ser man i alla fall hörnet på huset som har entrén…

Efter den försenade frukosten ska vi nu tillbaka till Metron för att ta linje M4 till Denfert Rochereau där katakomberna finns. Vi har ju redan lokalisera dom under gårdagen så det gick väldigt lätt i dag. Roligt att komma fram! Vid entren till katakomberna ser vi en kö som försvinner runt hörnet på kvarteret. Vi följer kön och det visar sig att vi får gå i stort sett runt hela kvarteret för att komma till slutet av kön, eller säger man början av kön? Ni förstår säkert vad jag menar i alla fall. Ja, vad gör man?! Vi ställer oss i kön och det rör sig i ultrarapid, nästan inte alls med andra ord.

Tre timmars köande för döskallar och sedan betala nästan en hundring…

Tre och en halv timme senare så får vi gå in genom entrédörren och betala de €10 som är per person för att få se en massa bensamlingar. Är man knäpp eller?!

En liten oblyg krabat vid sidan av kön…

Den här hade nog inte varit lika oblyg om levande…

Hur som helst så går vi ner för spiraltrappan till underjorden. Det är ordentligt djupt ner den leder i alla fall. Där nere går det gångar lite hit och dit men dom man inte ska gå är avspärrade med järngaller så risken att man går vilse och aldrig mer kommer upp är alltså liten. Vi går med rätt bra fart och snirklar oss fram bland benknotorna benskallarna och kommer så till en smalare sprialtrappa som tar oss upp till markplanet på en helt annan gata.

I gångarna under jorden…

Ännu inte mycket att beskåda annat än en massa stenar…

Där var ingen kö så kan man ska man nog smita in den vägen och gå i motsatt riktning. Fast det stod en vakt där och kolla de så inte Ning hade en benskalle elle annan benknota i väskan. Alltså är det nog vara svårt att smita ner den vägen…   😉

Tror Ning tycker det är lite otäckt…

Thailändare är ju skrockfulla så det här kan nog sätta sina spår…

Vilka har man lagt här? Vanliga människor eller bara fint folk?!

Det är konstnärligt i alla fall. Men den bästa konsten med ben finns i Tjeckien, närmare bestämt Kutná Hora i en krypta eller vad det nu heter…

Hela dagen har gått i köande som vanligt här i Paris. Tillbaka till hotellet tar vi oss först med Metron men vi kliver av några stationer före S:t Paul som är vår hemstation, och går sista biten. Vilar på hotellrummet för att sedan gå ut och äter asiatisk mat till Nings stora förtjusning, avslutar med yoghurt glass mitt emot hotellet. God natt…

Här kommer Metron M4 som ska ta oss tillbaka mot hotellet…

Kanske kan dagen passa efter Halowen att se lite döskallar, även om dom är döda, finns månge i livet oxå…   😉

Lugnt och skönt på gå gatorna. Trevligt folkliv dessutom…

Vi kryssar oss fram i Metro-systemet med en viss vana efter dessa dagar. Ett stopp vid gågatorna där vi såg att det fanns bra med frukostställen till lite bättre priser än dom runt hotellet. Det var en upptäckt vi gjorde igår medans vi vandrade runt i denna del av Paris. Det blir en form av pizzabröd med fyllning av både torkad skinka och soltorkade tomater och så kaffe till det. Den gamle mannen i restaurangen glömer att servera vårat kaffe så vid påstötning kompenserar han med fyra söta kakor till Nings stora glädje. Hon tycker om allt som är sött.

Morgon kaffe finns det många ställen som tillhanda håller…

Efter den frukoststarten så bär det iväg under jorden via Metron till den södra delen av Paris där katakomberna ska finnas. Väl frame så sitter en lapp på dörren och säger att den första november är katakomberna stängda. Snopet…

Här börjar uppstigningen…

Redigt med trappor. Detta är en av två för att sedan avslutas med uppförsbacke…

Vi sätter oss i ett soligt hörn med kaffe och ser på gatulivet. Klart trevligare kvarter här än där vårat hotell ligger. Här känns det som de innhemska människorna bor och lever. Små affärer med mat och en uppsjö av restauranger som kostar hälften mot i området där vi bor. Ja, inte maten kanske men kaffet. Maten är något billigare, kanske en till två €.

Som vanligt så är vi inte ensamma. Köer verkar bli det starkaste minnet från Paris…

Som sagt, observera kön för att komma in. Inte den värsta vi drabbats av men ändå…

Vad ska vi göra nu då. Ning har dragit runt mig till en massa tempel så jag fortsätter att hämnas genom att släpa runt henne till lite kyrkor. Sagt och gjort, vi ska till kyrkan Sacré-Caeur som ligger i norra delen av Paris. Ner i underjorden igen och beskåda råttgångarna som vi människor har gjort. Svårt att orientera sig och det kryllar som sagt av dom. Vi har fått en stor vana att hitta i gyttret av gångar och trappor. Kommer så fram till stationen som vi ska åka ifrån efter orienteringen under jord. Har förberett mig med en lättare ”roadbook” igen så vi vet vilken station vi ska kliva av vid och hur vi sedan ska gå. Väl framme så börjar våran vandring mot kyrkan. Vi börjar med att gå åt fel håll och inser det rättså snabbt. Vänder om och vandra alltså i rätt riktning och kommer tillslut till trappor. Många och långa trappor. Kyrkan ligger på toppen och det är högt upp. När vi väl kommit upp så är vyn magnifik. En kortar kötid än vi är vana vid, kanske 15 minuter och sedan bara följa strömen runt i kyrkan och så ut igen. Utsidan med vyn tilltalar mig mer än själva kyrkans insida. Det är dessutom vackra byggnader lite över allt i Paris, så det finns mycket att titta på lite över allt så ock här.

Vi kan börja gå ned nu…

Snart är vi nere och kan…

vila benen. Mycket gående dessa dagar. Troligen många mil…

Tillbaka till hotellet som vanligt för att ta en vandringspaus och sedan gå ut för middag och därefter avsluta dagen…

Trehjuling för vuxna…

Vad passar bättre än Notre Dame denna dag. Vi går ditt, kanske 3 kilometer och i lugnt tempo med en kopp kaffe och en croissant på sträckan. Skönt att sitta ute och dricka kaffe även om det är sista dagen i oktober. Temperaturen är behaglig, och fransmännen verkar vara ett motorcykelåkande folk, helt klart. Myllrar av motorcyklar och en form av trehjuliga motorcyklar med två framhjul. Dessa trehjuliga motorcyklar verkar vara nya ”inneflugan” här. Är det för att man inte behöver sätta ner fötterna vid trafikljusen eller är det för att slippa sparka ner stödet?

Vacker dam och vacker Notre Dame…

Notre Dame inne i Notre Dame. Väldigt fin modell…

Notre Dame, vad möter man där om inte en kö? OK, kön går förhållande vis fort och jag tror inte vi står i den mer än en dryg halvtimme. Rundar innandömmet i kyrkan, eller ska man säga katedralen. Vet inte vad som skiljer en kyrka från en katedral. Kanske ska kolla på Google!?

Ning har farit runt med mig i så många tempel så nu är det dax för hämnd, det blir kyrkor i massor…    😉

Vi promenerar efter Seine mot Louvren för en titt på Mona Lisa.

Ning och Seine…

Kommer fram och vi är inte ensama där heller. Köar och går in genom glaspyramiden och åker rulltrappa en våning ner där det har blivit en form av reception och entre till museet. Tjusigt värre och välorganiserat. Köper biljetter i kontokortsautomat och slipper en jättelång kö. Riktigt suveränt. Undrar varför inte fler skippar kön och köper med kort istället?!

Lite folk som är konstintresserade…

Konstmuseet Louvre…

och den franska obligatoriska kön. Det tog inte så lång tid här…

Väl skyltat mot Mona Lisa, mycket lätt att hitta henne. I övrigt vackra målningar men alla med religiösa motiv. Lite för mycket sådant för min smak. Efter Mona Lisa går vi ner en våning och kollar på Venus de Milo som kan vara trevligt att ha sett ”live” så att säga. Det är en stympad staty och jag har lite svårt att förstå varför så känd. Det finns massor med oerhört vackra statyer som är hela, har både armar och ben som borde få minst samma uppmärksamhet. Men jag är väl okunnig…

Nu är vi inne i Louvren och ska alltså söka upp Mona Lisa…

Ning har hittat henne…

Stackars Venus, hon är i alla fall uppskattad av människor även om hon inte är komplett…

Vandrar därifrån och kommer in i ett gytter av gågator som ligger inte allt för långt från vårat hotell, kanske bara 3 kilometer. Ning knorrar över allt gående och säger att hon har små ben. Jag kontrar att efter några år med mig så är benen kanske fortfarande korta men kommer helt klart att kunna användas för gång i alla fall. Thailändare går så lite som möjligt, varför vet jag inte, kanske för att det är 32 grader varmt och man blir väldigt lätt svettig. Tillbaka till hotellet för en kortare vila och sedan åker vi till gågatornas gytter för middag. Vi hittar en väldigt bra restaurang med jättegod mat. Förrätt och varmrätt, samma pris som i Sverige, ungefär 600 kronor för oss två. Vi dricker ju inte något dyrt men det vart varsit glas vin till maten. Hela området kryllar av restauranger och serveringar av alla de slag och samtliga med bättre priser än i kvarteren där vi bor. Går hem till hotellet och så är det slut på denna dag…

Fransmännen sitter ute, även franskvinnorna eller ska man säga att hen sitter ute…    😉

Mongolisk utställning i Paris…

Vi vaknar vid 9-tiden. Efter någon timmes uppfräschande ger vi oss ut på stan. Det är ju inte lätt att dölja åldern längre, start sträckan för att rätta till alla rynkor och spår av ålder efter uppvaknandet på morgonen tar längre och längre tid med åren.

Ska vi spara på elen och skaffa fordon som konsumerar den i stället…

Hur som helst så går vi till Metro-stationen efter att ha gjort en ”road book” (heter det så även om man inte åker hoj?), alltså en liten minneslapp med metro-nr, riktning, stationsnamn och lite små noter så som väderstreck. När vi ska passera biljettspärren fungerar inte biljetterna, vi testar en gång, två gånger och så en tredje och sista gång. Det blir till att söka hjälp hos biljettkasörskan för att få reda på vad som är fel.

Snart så är vi vid dagens första mål…

Hon tittar på våra två biljetter och meddelar oss att dom gäller för barn och endast enkelresa. Vilken blåsning! Dyrt med tanke på att vi betallat 1.100 kronor. Ning blir förbannad och börjar argumentera med den stackars kassörskan. Jag får lugna ner henne och påtala att kasörska hon har framför sig inte har gjort något och att den hon ska vara arg på inte finns på plats så att säga. Inte första gången man blir blåst när man är ute och reser, men jag tycker att jag har blivit rättså duktig på att inte gå på minor. Det här var dock en ny lärdom. Den går jag inte på en gång till, det är helt klart.

Fransk flört kanske. Kaffe blir det i alla fall…

OK! Nya biljetter för 5 dagar och till halva priset, alltså vi betalar runt 5-hundringen för oss båda. Får samtidigt lite info om hur dom ”ska se ut” och vad som gäller och inte gäller för biljetterna. Hon säger oxå att om det uppstår fel så kan vi gå till en biljettlucka och få dom ersatta mot nya. Biljetterna är små och av papper så man får nog handskas varsamt med dom om dom ska både hålla och fungera i fem dagar.

På väg upp efter köande i flera timmar. Nu är det sista hissen till toppen som gäller…

Metro systemet är rena råttboett när man går ner i tunnelsystemet underjorden, det är gångar både hit och dit samt högt och lågt. Vi lär oss att orientera genom att läsa skyltar och lära oss vad dom menar med sina symboler och annat. Systemet tror jag är 14 eller 15 linjer som är ihopvävda i ett nystan av räls, dom är numrerade M1, M2 och så vidare uppåt och dessutom med olika färger på linjerna. Som i Stockholm fast där är det väl bara 3 linjer idag, eller har jag fel?

Man är högt upp när man nått toppen på Eiffeltornet…

Mycket järn är det i konstruktionen. Här är en järnlady oxå…   😉

Efter lite om och men så är vi vid Eiffeltornet. Man är inte ensam det vill jag lova. 3 timmar i kö för biljetterna och så lite köande för att nå hissen. Sedan köar man för att åka vidare upp till toppen och efter besöket där så köar man för att åka ner till marken med stopp på flera våningar. Summa sumarum så köade vi i närmare 6 timmar, alltså i stort sett hela dagen.

Mäktigt även från våningsplan två som jag har för mig att det här är…

När Eiffel-äventyret var över så gick vi mot Triumfbågen, inte så långt från Eiffeltornet och där var det kö om man ville upp på bågen. Vi var helt klart överens om att det var färdigköat för dagen och nöjde oss med foton från marken.

Triumfbågen med fru Ning i förgrunden. Dagen börjar gå mot sitt slut…

Gick några kilometer hemåt och tog Metron dom sista stationerna för att det började mörkna. Handlar några liter vatten till rummet och sedan vilar vi någon timme för att gå ut och äta middag på en restaurang runt hörnet från hotellet.

Tidig kväll, 21-tiden för att titta TV med amerikanska skådespelare som visar sig tala perfekt franska. Dom måste ha gått någon bra språkkurs…

Fast vi tog flyget, lågpris flyget Ryan Air. Inget fel på den maskinen vi åkte med. Fick lite spännande mage efter maten ombord, men inte värre än att det vart tre besök på hotellets toa. Vi backar tiden lite. Vi landade vid 20-tiden och tog flygbussen in till Paris där vi skulle byta till stadens kommunala färdmedel ”Metron”. På stationen uppenbarade sig en ung kille som legitimerade sig som någon form av assistansperson för Metron och hjälpte oss att köpa två biljetter för de fem dagar vi skulle vistas i Paris. Väldigt hjälpsam och informativ. När inte kortautomaten fungerade med mitt visa-kort så vart det kontant betalning. Cirka 1.100 svenska kronor och fritt åkande i Metro-systemet under fem dagar för mig och Ning.

Vi söker oss ner i tunnlarna för att hitta Metron med betäckningen M1 som ska ta oss till stationen S:t Paul. Från stationen har vi cirka 200-300 meter att gå till hotel Turenne Le Marais. Skönt att få komma till ro, klockan är nu efter 22 och gamla människor ska inte vara ute och ränna på stan…