Två söndagar – två resor…

Första söndagen var vi ute och åkte motorcykel, min hobby. Det var en trevlig och regnfri sväng som gick mot Kaeng Krachan dammen och lite längre norr ut. På vägen såg vi ett ”träslott” under konstruktion. Jag vart så nyfiken så jag måste åka fram till det och ta en bild. Då kommer byggmästaren fram och språkar med Ning, vilket resulterar i en visning av hela byggnaden. Ett fantastiskt hus i teak. Bara teaken hade gått på nästan 30.000.000 Bath och inte nog med det, det hade tagit byggmästaren sex år att hitta tillräckligt grova träd som fick fällas. Teaken är skyddsklassad, vilket inte gör att det är så lätt att få tag i virket. Men som så mycket annat här i landet så handlar det nog bara om att öppna plånboken och man får säkert då fälla trädet man hittat. Jag låter bilderna tala…

Häng med in…

Mycket trä, eller rättare sagt allt är trä. Allt är kanske inte teak men någon form av ädelträ…

Imponerande snickerier…

Vilket hus. Undrar hur man håller alla träätande insekter borta?

Det är så många detaljer så man blir helt vill…

Övervåning med balkong…

Byggmästaren och Ning utanför ”träslottet”…

Snickeriverkstaden, allt har snidats och gjorts här. Nu ska rostfria galler tillverkas så att tjuvarna får lite svårt att se insidan…

När vi sedan återvänder till Hua-Hin så har vi ”missat” regn och rusk. Det hade tydligen kommit en riktigt riklig regnskur. Den typiskt tropiska varianten som gör att man blir dyngsur på en halv sekund. Fast vi saknade den inte på motorcykeln.

Varför dricka från strandkanten när man kan gå i drickat…

Bro, bro och breja…

Middagsrestaurangen på vägen hem…

Sedan vart det en ny söndag men denna gång i bilen. Det gick till ”Thai Watsadu” som är ett byggvaruhus. Jag hade köpt en bänkslip som inte funkade så bra. Ena sliphjulet oscillerade så pass mycket att det inte gick att slipa en borr. Det vart alltså att lämna tillbaka den och få ett tillgodokvitto. Här i landet på låtsas gäller, om man lyckas få ett, ett tillgodokvitto bara i en månad. Nåja, det finns många bra verktyg att handla där så jag känner ingen stress. Vi åker sedan vidare till Tha Yang där det blir ett besök i en järnaffär som jag har hittat och som verkar riktigt bra sorterad och innehåller en hel del bra saker. Där köps en lite bättre bänkslip med 8″-hjul. Den hade dessutom en starkare motor då den oscillerande dessutom var lite för klen för min smak.

Kalkbrottet som blivit park…

En hel del turism på denna heliga dag…

Vår biltur ska vara två dagar och alltså ha en hotellövernattning då det är en ”stor” Buddha dag. Allt är då stängt och öl, vin och sprit är ej möjligt att vare sig bli serverad eller få köpa. Det är med andra ord torrlagt hela landet. Vi åker till Khao Ngu Stone Park, ”orm bergs stenparken” och går runt bland alla andra turister, dock thaiturister. Jag är ända vitingen så man blir ordentligt uttittad, stör mig inte längre, jag är van. Det är ett före detta kalkbrott som man har gjort promenadvänligt med vatten i gruvgropen. Den såg inte så djup ut, utan det är nog snarare att betrakta som ett dagbrott.

Trappa med den vanliga ISO-certifieringen à la Thailand. Ingen ordning på steghöjderna…

Ljusfabrik, eller vad man nu ska kalla det. Mycket stearin eller om det kanske är parafin?!

En pärla på parkeringen…

Så ser den ut från andra sidan. Fin tycker jag…

Längre in i ljusparken fanns även detta fynd…

Sedan går färden till Suan Phung, översatt något liknande ”bi-parken”, fast det är bara en massa turistattraktioner här oxå. Samma sak här, bara thaiturister, vilket jag faktiskt trivs med. Vi har varit här i omgivningen med Nings Honda firma på en schweizisk får farm, alltså en kopia på en fårfarm i Schweiz. Det är ju landet ”copycat” och allt härmas och kopieras, alltså även fårfarmer. Denna fårfarm hade en helikopter som man kunde köpa en tur med men som inte fans tid till då Honda-firman hade ett ”tight” tid schema. Nu tänkte vi ta den där helikopterturen runt bergen på gränsen mot Burma/Mayanmar. Då hade dom inte helikoptern kvar, kanske inte hade råd att serva den.

Thailand översvämmas inte bara av vatten utan även av skyltar…

Ning sitter och ser orolig ut. Se så krampaktigt hon håller i väskan. Vad är det hon ser?

Det kanske var tiden som oroade henne. Nu verkar hon ha koll på klockan…

Sopkorg eller papperskorg. Men med ordet ”bin” så har thailändarna kul. Det blev ett bi ovanför…

Här kastar man inte gamla burkar. Här gör man turistattraktion av dom…

Skyltar och en cykel. Skyltar finns som sagt över allt. Även efter vägarna, svårt att hitta för dom är så många…

Fika paus på detta nobla ställe…

Som klippt ur en 50-tals film, nästan i alla fall…

Ryggstöden är registreringsskyltar. Annars är dekorationen som vanligt, skyltar. Det finns en hylla med oljeburkar oxå…

Här kan man låna domkraft om man fått punka. Verktygslådorna ser tomma ut…

Hotellet var av det enklare slaget men med frukost och till turistpris, 1.000 Bth, som jag tycker är mycket utanför Bangkok. Brukar bara gå på cirka en 5-hundring. Vägen tillbaka vart det besök på en vacker restaurang som vi sett tidigare och där kom regnskuren som heter duga. Det öste ner väldigt länge så vi fick låna ett paraply för att kunna ta oss till bilen. Det regnade så man nog hade kunnat simma till bilen genom dropparna som bildade någon form av vattenridå. Försiktigt körande ett antal mil tills det vart torrt väder och pedalen kunde flyttas ned lite längre. Summa summarum, borta bra-hemma bäst…

Om Dan Åström

Vem är jag!? Någon som tror sig känna mig!? Alltså jag är född 1952 på Södra BB och växte upp på Bastugatan 21, på Södermalm för att lite senare i livet fortsätta min uppväxt på Sköntorpsvägen 124, i Årsta/Johanneshov med mycket roligt vid och runt föräldrarnas sommarställe i Herrmanstorp/Vega, Handen. Sedan blev det flytt hemifrån och då hamnade jag tillslut i Hammarbyhöjden. Lite senare flytt till Björkhagen som jag lämnade 1988 för ny adress i annan stad...
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *