En dag till med fotvandring i Kurgan…

Kurgan den 23 juni 2011, kl 09:15 GMT +5.

Så här går det till när jag publicerar dessa rader. Allt går genom mobiltelefon eftersom trådlösa nätverk och annat hippt inte funkar här. Finns säkert men är i alla fall inte öppna. Jag skriver min story i ”Word”, de första avsnitten skrevs i ”Anteckningar” men det blev rappakalja med rader och radslut. Testade ”Word” och det funkar klockrent. När texten är skriven kollar jag av bilderna och väljer ut dom som ska följa med i publiceringen. Kör dom genom ett program för att ”lätta” dom så det blir väldigt få kilobyte per bild jämfört med originalen då uppkopplingen inte är av bredbandsmodell. Dessutom så är det dumt att lämna högkvalitetsbilder på nätet. Dom är mina! Visst, andra kan få använda dom men jag vill i alla fall få en fråga från den eller dom som vill använda den eller dom. Inte hitta mina egna bilder i andras artiklar eller kanske till och med i reklamsammanhang. Vattenmärke eller liknande tänker någon…

Mera husfasader. Vackra byggnader i förfall. Skulle gärna plåta människor men dom kan ha åsikter om dom ser mig med kameran. Byggnaderna bryr sig inte…

Tja, det tänkte jag också från början. Men det blev inte något bra. Sedan funderade jag på att lägga in ”© merhjul.se” i något hörn men det blir för mycket jobb. Enklare att lätta dom så att det ser OK ut men inte har kvaliten att distribuera vidare. Har jag fel?!

Häftig timmerkåk. Angående att plåta människor, det finns massor av originella individer att plåta. Man kanske skulle skaffa en systemkamera och ett kraftigt objektiv…      😉

Nu ska jag gå och duscha, har inte dusch på rummet (för snål helt enkelt…). Skriver om dagen senare i kväll.

Som ovan fast kl 18:00.

Mycket promenerande och lite shoping. Men bara nödvändigheter, sådant som glömdes hemma. Tandstickor/tandpetare hittade jag inte men tandtråd, duger. Sedan en sån där man spolar ren öronen med lyckades jag också köpa. Snacka om att man gör dom glada. Dom är överlag buttra ända tills jag kommer och spelar teater, hela köerna börjar prata och skratta. Vad gör man inte för att förlänga livet på människor…

Häftig entre, eller vad tycker ni. I bakgrunden ser man balkonger som man inte gärna skulle hoppa hopprep på. Sådana är det gott om, kolla på bilderna så finns många skräckexempel…

Har hittat ett väldigt trevligt litet fik. Underbart te och kanon goda soppor. Allt detta till ett överkomligt pris på 100 rubel eller strax där under och hela kalaset till fantastisk musik från hela världen. Rekommenderas starkt till er som ska hit. Ni får koordinaterna eller vägbeskrivning på förfrågan. Personalen ser dessutom väldigt bra ut…

Som sagt, vacker fasad och spännande balkonger…

Idag skall motorn startas. Väntar på besked hur det gick. Nervöst att inte få vara med. Jag har ju någon form av kontrollbehov, vill se att det blir rätt gjort. Nu är det utom min kontroll. Fast om Alexander är lika noggrann som vid demonteringen så känner jag mig egentligen trygg. Ögat vill i alla fall vara med. Men det blir nog bra!

Vacker eller hur?!

Rysk här går man…

Det innebär att jag börjar förflytta mig österut imorgon. Har gjort en närmare studie av vägar och val. Det innebär att min ”roadbook” är färdigskriven.

Den ser ut så här:
Ort                            Väg
Petuchovo                M51       (E30)
Isjim                         1P402    (E30)
Omsk                        M51
Novosibirsk             M53
Kemerovo                M53
Krasnojarsk             M53
Kansk                       M53
Tulun                        M53
Tjeremchovo           M53
Irkutsk                     M55
Ulan-Ude                 A165
Kjachta                     Gränsstationen till Mongoliet

Den kanske ser lite underlig ut med samma vägnummer men skyltningen är många gånger bara till orterna sedan kommer vägnumret efter ett antal kilometrar som en bekräftelse att man är på rätt väg. Alltså blir orienteringen på orterna, jag har dom i ”roadbooken” på ryska också. Det är till att stanna och jämföra vid vägskyltarna. M53:an, till exempel, är med stor säkerhet inte bara rakt fram som det brukar vara i Sverige, det som däremot fungerar rättså bra är huvudledsskyltarna när vägen hamnar i en korsning och man ska svänga höger, vänster eller rakt fram. Så är det nog så att det är den vägen jag befinner mig på (och ska befinna mig på…) som är den stora vägen och alltså är huvudleden. Enkelt eller hur!? Nu förstår ni nog mina många felåkningar, ibland på flera tiotals kilometrar. Men det får man se som sightsing.

Stora korsningen (i alla fall en av dom), kolla fasaden i bakgrunden. Skulle behöva snyggas till enligt min åsikt…

Och nu har jag vridit mig till vänster. Väldigt folkliv i alla fall. Torgförsäljning och folk som bara sitter och tittar på alla som passerar…

Det blir nog mer spännande i Kina, eller vad tror ni…     😉

Mongoliet är bara raktfram. Från norr till syd med Ulaanbaatar någonstans i mitten. Tror inte jag gör så mycket mer än passerar. Det ska vara cirka 1.100 – 1.200 kilometer den vägen jag ska köra. Går säkert att göra på 4 dagar men det blir nog kortare sträckor ändå. Vi får se hur det är med hotell eller motell på den sträckningen. Det visar sig på första etappen mot Ulaanbaatar. Tänk om det är 600 kilometer grässtepp och inte ett jävla mer…

Otrevlig tanke!!!

Nåja, det är många dagar tills det problemet kommer. En dag i taget. Jag har säkert 10 – 12 dagars körning till Ulan-Ude.