Onsdagen den 17 juli 2013.
Vi är nästan i Irkutsk, bara 100 kilometer kvar. Sitter på rummet och väntar på att kön till den allmänna duschen ska ta slut. Det är många som ska in och duscha den här tiden, alltså vi kom hit vid 22-tiden. Vi har problem att vi kör bort tid genom att flytta klockan framåt. Eländigt.
När jag tänker på vilda djur, igen, så blir jag fundersam. Vi har inte sett ett enda rådjur eller älg fast det har varit underbara förutsättningar för dessa djur. Konstigt. Men kanske det är så att dom skogsbeklädda ytorna är så stora att djuren inte behöver konfronteras med människan och hennes okuperade ytor. Kan det vara så?
En annan reflektion som jag just har uppmärksammat är att denna gång har nästan alla sträckor varit asfalterade. Tror att vi har gjort cirka 30 till 40 kilometer grusväg eller vägarbete att jämföra med mina 1.000 kilometer förra gången. Vägarna kan vara dåliga då dom har samma problem som hemma i Sverige. Tjälen, den skjuter sönder våra och deras vägar och allt hinner man kanske inte reparera på en gång. Sedan undrar jag hur det är med lastvikterna på vissa lastbilar. Låg bakom en rättså stor lasbil som hade nästan rågat höglemmat flak med stenkross. Måste ha vägt massor.
Den här bloggen kan nästan knäcka mig… 😉
Det är mellan 3 och 4 timmar om uppladdningarna går bra. Jag ska skriva och redigera texten samt gå igenom bilderna för dagen. Vilka ska jag ta med och vilka jag ska skrota. Sedan ska jag ladda ner GPX-filen för dagen och den är inte stor men tar tid att ladda upp av någon anledning.
Nåja, det är roligt att föra bloggen så det är ett kärt arbete på något sätt…
Som sagt jag måste försöka mig på att hacka mig in på bloggen för att komma åt den så det blir bara text idag också, tyvärr…
Hej Dan!
Jag förstår att Ditt bloggande kräver en inte obetydlig arbetsinsats, men Du ska vara medveten om att Din flit och präktighet är högeligen uppskattad!
Fröjdsamma hälsningar
Bernt
Tänkte precis samma sak när vi körde till Mongoliet med flyttlasset, inga vilda djur… Tror de kan vara eftertraktade matbitar för vissa människor, men det är min högst personliga teori 😉
Tjena Magnus!
Den tanken har farit genom mitt huvud oxå. Men borde dom inte ha missat något djur?! Det kanske är så att djuren som har så stora ytor att röra sig på och samtidigt känner sig jagade, håller sig på behörigt avstånd till människorna.