Fredagen den 19 juli 2013 och vi är i ”КЯХТА”det ligger precis före den Mongoliska gränsen. Imorgon blir det en gränsövergång någon gång vid 10-tiden. Bjarne håller för fullt på med att förfalska en registreringsskylt till motorcykeln. Det ska inte vara några problem bara dokumenten är i ordning säger hotellägaren här som dessutom talar lite svenska. Han är helt klart mongol, men en till som talar svenska här i de ryska/mongoliska området!? Han bodde i Lysekil för tio år sedan så han har glömt det mesta men har lite av vårat språk kvar i minnet.
Dagens etapp vart bara dryga 240 kilometer och alltså en tidig kväll för att ha hela dagen till gränsöverskridande arbete imorgon. Vid närmare eftertanke så är nog morgondagen inte den bästa dagen för att korsa gränsen då det kan vara helgåkare som ska över och hälsa på släkt och vänner. Det visar sig när vi kommer dit.
Orten verkar hålla militären stationerad. Mycket kaserner, militärfordon och så klart soldater.
När vi kommer till Ulaanbaatar imorgon och lägger oss på Luxoil hotell så tror jag att jag kan nå ett bredband som firman i undervåningen har. Det var det bredbandet jag använde vid förra besöket i Ulaanbaatar och det fungerade då problemfritt. Fast jag fick sitta som klistrad vid min hotellrumsdörr för att kunna nå det. Jag riggade upp lite stolar och annat så det gick att sitta någorlunda bekvämt för bloggandet. Kanske har hotellet fixat bredband i år. Någonstans i världen går väl utvecklingen i takt med vår utveckling i Europa. Det är så mycket ”smartphones” i omlopp så jag tycker det är konstigt med hur få hotell som har InterNet tillgång.
Jag kollade på GPS:en och den säger att vi har lite drygt 7.000 kilometer till Hua-Hin. Alltså, vi närmar oss. Ända smolket i glädjebägaren är kanske den kinesiska tullen. Den oroar mig lite grann. Men om man inte är med och sattsar kan man inte vinna eller hur… 😉
