När man följer svensk ”etablerad” press och sedan hör hur övrig massmedia och någon eller några professorer påstår att kriminaliteten ständigt sjunker så måste snart alla poliser bli arbetslösa. Det är en önskvärt scenario och början på ett drömsamhälle. Man får gratulera regeringen för deras framgångsrika styrning av landet Sverige.
Dagens ingredienser. Det ryker om andedräkten, som vanligt…
Vildhundarna vid Pranburi dammen blir utfodrade av khun Kjell…
Den var nästan tom för någon månad sedan, alltså Pranburi dammen. Nu ser det bättre ut och vi behöver inte oroa oss för vattenbrist…
Själv lever jag i en militärt styrt land där man endast kan få ett års uppehållstillstånd om man kan visa upp en någorlunda välfylld plånbok. Kan synas dåligt, men det har vissa bra sidor oxå. För mig är det väl en nackdel även om jag inser att öppna gränser skulle göra thailändarna marklösa. Det skulle troligen resultera i att mycket av marken skulle hamna i utländskt ägande. Alltså är deras restriktiva invandringspolitik gynnsam för den thailändska befolkningen. Sjukvård och tandvård får vi utlänningar självklart stå för själva. Varför stannar man då här? Jo, det är för att det inte finns någon vinter och inte någon period utan sol. Här i Hua-Hin är det mellan 28 och 35 grader året runt, skulle jag vilja påstå. Det kan sjunka ner lite till men det är ovanligt och det kan oxå vara någon grad varmare även om dessa ”extrema” temperaturväxlingar är ovanliga. Det som diffar är luftfuktigheten, kan vara ångbastu vissa dagar med känslan av betydligt högre temperatur. Men normalt är det 32 behagliga grader och vanligtvis sol. Trevligt för oss motorcykelfrälsta då även regnet är varmt, om det mot all förmodan skulle falla sådant.
Tur att inte solen gassade som den brukar. Välklädda är vi i alla fall…
Ett stopp hos Nings mamma som bor på vägen upp till Black Mountain…
Nu till helgens hojtur, den som skulle lufta min äventyrscykel. Det verkar inte bli någon sväng till Nepal då det är dödstyst från Indiska ambassaden. Edvin har nog gett upp och köpt flygbiljett till Nepal, Kathmandu. Han flyger dit och hyr en motorcykel där. Han har även frågat mig om jag var intresserad av att hänga på då vi båda har fått visum till Nepal. Men för mig är det själva hojresan som är grejen, kanske inte direkt Kathmandu som sådant, även om det kan vara både vackert och intressant att se. Han flyger ut den 9 november, vi får se om jag har hunnit få något från Indiska ambassaden för då kanske jag gör ett eget försök att ta mig igenom Mayanmar och vidare.
Vackert med strömmande vatten…
Det är ju inte en älv som rinner här…
Lianer utan Tarzan…
Men, titta där, en Jane! Var är apan? Kanske bakom kameran… 😉
Hur som helst så vart luftningen av CRF:en en sväng till Pala-U och dess vattenfall, nu när det regnat mycket. Jag har varit där många gånger men mestadels under torrsäsongen då det inte rör sig så mycket vatten genom flodfåran. När det är torrsäsong kan det vara roligt att bada i bassängerna som har uppstått genom tidens nötning. Fiskarna brukar vara framme och nafsa en på skinnet. Tror dom äter hudavlagringar när man badar då. Nu vet jag inte om jag skulle vilja kliva i vattenströmmen som forsar fram. Ser vanskligt ut helt enkelt. Strid ström även om det kanske inte är att jämföra med en svensk älv som forsar fram då dessa kan ha betydligt mer vatten som rör sig.
Lite högre upp och lite mer fall på vattnet…
En liten trädstam i djungeln…
Vägen upp till Pala-U är oxå känt för mängden vilda elefanter som man ska hålla sig på avstånd för. Denna gång slapp vi ifrån dessa. Dom ser inte ut att tycka om människor och dom är stora. Jag har en jäkla respekt för dom. Vi har någon gång fått åka på andra sidan av en lastbil för att skydda oss mot en elefant. Kändes skönt att ha en större lastbil mellan oss och Jumbo. Det var den gången även en elefant på tillbaka vägen och då var det en vanlig liten bil som vi sökte skydd av. Hade Jumbo varit på dåligt humör så hade han nog vänt upp och ner på den lilla personbilen, det gjorde han inte i alla fall. För oss västerlänningar så tar ”parkförvaltningen” 300 Bth i inträde vid Pala-U för att se vattenfallen, det är flera och man får vandra uppåt till olika etage. Denna gång var vi välklädda i värmen med MC-kläder och det blev bara vandring till nivå 2. Jag brukar vända vid inträden som denna men var intresserad av att se mängden vatten i flodfåran. Det var inte som jag sa tidigare, i närheten av en svensk/norsk älv. Vi satte oss på en bro och åt medhavd mogen mango som Ning hade med sig. Jätte gott! Hon har alltid något ätbart med sig, mat är viktigt i hennes värld. I min värld finns den alltid att köpa lite över allt, alltså inget jag packar ner som matsäck. Tillbaka vägen kan man ju inte bara köra samma sträckning så jag vek av till vänster i en korsning. Det vart nya domäner att iaktta. Det är det som gör äventyret, hitta ej åkta sträckor. Ligger det asfalt eller betong så är det bra men alla underlag funkar på alla motorcyklar enligt mitt sätt att se på saken. Det vart en halv dagsetapp om man ser till en Nepalresa, cirka 160 km denna söndag. Allt i lugnt och behagligt tempo såklart…
