Bajkalsjön är passerad…

Fredagen den 19 juli 2013 och tiden är GMT +9.

Vi kom iväg tidigt på morgonen och körde mot Irkutsk. Bjarnes hoj har fått förgasarproblem nu. Den har börjat hacka och spotta vid ungefär samma varvtal som min gjorde förut. Vid en tankning köpte han en förgasarrengöring och hälde i tanken vilket gjorde det lite bättre. Jag misstänker att något har kommit med bensinen, vatten kanske, från någon bensinstation. Bensinstationerna kan vara långt ifrån moderna här. En del ser inte alls ut som i Sverige. Vi har försökt hålla oss till bensinstationer som ser lite seriösa ut och inte tanka från dom aldra enklaste som kör ”farmartankar” på en plan. Det valet har lite grann med att vi inte vill ha ”små” litrar när vi tankar. Vi skriver upp vad vi har kört och hur mycket hojen har dragit som en form av funktions koll på motorn och det gör att när vi ska tanka så kollar man trippmätaren och har lite känsla för att man till exempel behöver 15 liter bensin och går in på macken och beställer det. När man sedan går ut och kör ned munstycket i tanken och spolar i bensinen så stannar pumpen på 15 liter men det är långt kvar till tanklocket. Det är små litrar…

Nu är vi i Ulan-Ude och kom hit igårkväll. Vi sökte oss till hotell Marakesh som skulle ha fått Bjarnes nybeställda registreringsskylt sänd från Sverige med lite hjälp hemmifrån. Hotell Marakesh fanns inte på GPS:en och vi körde in till centrum av staden. På vägen in ligger en motorcykel under en bil i en korsning och det är fullt av folk och poliser. Där var det riktigt rörigt. Tråcklar oss förbi olycksplatsen. Jag håller koll på Bjarne i backspegeln så att inte överskottet av poliser ska vinka in den registreringslösa motorcykeln. Det är bra att det är registreringsskylt bak för det innebär att när dom upptäcker att man saknar skylt så är händelsen på något sätt redan förbi. Man kanske  inte känner för att ta upp jakten på en registreringslös hoj…    😉

I centrum är det ett stort torg med en byst av Lenin. Vanligt i många av dom ryska städerna. Människorna är lika vänliga här som hemma såklart. Vi blir underbart bemötta över allt även om dom är lite osäkra och inte kan engelska. Det brukar ibland resultera i en lite avmätt attityd tills man själv öppnar med dialog med humor. Igår till exempel ville vi ha mat på hotellet och var lite trötta på rödbetssoppan. Jag försökte med engelska och det gav ingen som helst respons. Då bad jag om papper och penna och ritade en gris. Det vart en schnitzel (eller hur det nu stavas). Den var god och vi beställde sallad och bröd till samt en rysk öl. Bra middag just före midnatt!

Hur som helst, tillbaka till det stora torget. Jag går fram till en elegant herre med en lite finnare bil och han kan några ord engelska och sätter igång med sökning av hotell Marakesh genom att ringa till någon, en sekreterare kanske?! Han ber mig ha tålamod och vänta lite på att personen som han ringde till ska ringa tillbaka med information om hotellet. Efter kanske fem minuters väntan ringer det och dom pratar, så klart ryska, med varandra. Han tar fram papper och penna och ritar en karta till hotellet. Det visar sig ligga cirka 500 meter till 1 kilometer ifrån vår position. Jag tackar för tiden jag stulit från honom och han visar genom gester att han var glad att kunna hjälpa till. Vi börjar med att åka runt torget för hotellet ska ligga ett kvarter bort på andra sidan. Vi hittar det inte och gör två varv runt kvarteret sedan går jag in i ett annat hotell och frågar i receptionen. Flickan där pratar lite engelska och säger till mig att hotellet ligger i andra köpcentrumet och är ett litet hotell som finns i grannkvarteret. Vi börjar köra ett varv till men väldigt långsamt och där, där bland alla andra skyltar står det hotell Marakesh fast på ryska så klart. Det är en huvudgata och mycket folk i rörelse. Vi hittar parkering utanför hotell entren. Bjarne går in för att fråga efter försändelsen och möter en receptionist som kunde några ord svenska!? Hon hade bott i Sverige under några månader. Dock ingen försändelse från Sverige och vi resonerar om hur vi ska gå vidare. Vänta ett antal dagar känns inte som rätt strategi då visum dagar och pengar rinner iväg utan att vi flyttar oss framåt. Bjarne säger att han tillverkar en egen registreringsskylt av lämpligt material han kan få tag i. Vid vårat hotell ligger lite vit korrigerad plåt som väcker hans intresse. Perfekt för att tillverka registreringsskyltar av är Bjarnes kommentar. Där är vi nu. Fortsättning följer troligen i kväll…

Det får bli en sida med bara foton när vi har en vettig InterNet-uppkoppling. Vi sammlar bilder i massor…