Den slutgiltiga förflyttningen…

Hua Hin den 5 augusti 2013, klockan 10:30 GMT +7. Nu är jag hemma i Hua Hin. Detta är mitt andra hem och jag trivs och mår bra på många sätt. Dock inte alla då det är väldigt många restriktioner som gäller oss invandrare till detta land, men det är en annan historia. Nu till min resa från Ulaanbaatar i Mongoliet. Jag hade alltså köpt en flygbiljett med Hunnu Air MR985 med ett byte av flygplan och flygbolag i Hongkong för fortsatt resa till Bangkok med Cathay Pacific. Jag steg upp redan klockan 06:00 på lördagsmorgonen för att ha gott om tid om det skulle strula till sig någonstans på vägen så att säga. Kokar vatten och gör mig två koppar starkt kaffe, det blir min frukost denna dag. Sedan är det en snabbpackning av dom sista pinalerna som till exempel telefonladdare och liknande. Allt annat packades kvällen innan avfärd då det är det mest bekväma och jag vill ha så mycket tid som möjligt till annat än stoppa saker i väskor. Strax före sju går jag ut genom en sovande reception. Tjejen i receptionen ligger på soffan och halvsover. Jag tackar henne för vistelsen då hon har varit väldigt trevlig och tillmötesgående mot mig. Går sedan ner till bottenvåningen där vakten sitter och sover vid sitt ankomstbord, som en liten receptionsdisk. Smyger bara förbi honom och ut på gatan. Går bort till busshållplatsen som ligger 300 meter öster ut, och där står som vanligt ett gäng bilar som raggar kunder för deras ”taxikörningar”. Jag ställer mig och väntar på buss 22 som ska ta mig till flygplatsen. Efter en stund så gör en kvinna i en liten Toyota en förfrågan om jag vill åka med henne. Men jag tackar nej och står kvar och kollar efter bussen som går på ospecificerade tider vad jag förstått. Dom brukar alltså komma lite hur som helst, och ankomsttiderna har inga givna mellanrum tidsmässigt enligt min erfarenhet av ankomande buss till hållplatsen. Ibland känns det som alla kommer på en gång och nästa gång kan vara långt borta i tiden. Kanske det har med den kaotiska trafiken att göra. Hur som helst, efter så där en tjugominuters väntan så gör jag en framryckning till den lilla Toyotan och visar henne 10.000 tugrik och säger airport. Hon nickar glatt och jag hämtar baggaget som ligger på bänken i busskuren. Hoppar in i baksätet och vi är på väg till flygplatsen. Jag har gott om tid men det är skönt att  ha det då man aldrig riktigt vet hur saker och ting fungerar, eller rättare sagt inte fungerar. Allt går som en dans, inga problem och damen ifråga betalar någon form av avgift vid en betalstation för att få köra fram till flygplatsen. Tycker lite synd om henne och lägger på betydligt mer än det hon betalat vid betalstationen. Hon får 14.000 tugrik och blir lysande glad. Roligt att med så små medel kunna göra människor så glada. Det var inte ens 20 kronor extra och jag blev behandlad med ett strålande leende. Liten flygplats och andra gången i mitt liv där. Kaos råder även här som på alla ställen i Mongoliet, alltså ingen kö någonstans utan alla ska fram först ett oerhört intressant system. Men inne i incheckningshallen råder det ett normalt fungerande system med den obligatoriska köerna till incheckningsdiskarna, fast jag är ute i så god tid att min ”flight” inte har dykt upp på tavlorna. Sätter mig och väntar då det är nästan tre timmar till min avgång. Ser hur några har fått sina bagage lindade i plast. Samma typ som dom lindar runt bagaget i Bangkok så jag går och frågar en vakt vart dom lindar bagagen någonstans. Hon pekar ut i ankomsthallen och jag kryssar mig fram till några grabbar som hittat en trolig guldgruva. Med glädje lindar dom bagaget för tretusen tugrik och jag känner mig mer säker än att bara ha mina snabbknäppen som lås på det bagaget jag ska checka in. Sedan tillbaka till väntan i incheckningshallen och halvsova någon timme till. Då min flight dycker upp ovanför incheckningsdisken går jag dit och checkar in mitt lindade bagage och sedan är det säkerhetskontrollen och tullen. Säkerhetskontrollen går smidigt då alla bomber och granater är lämnade men vid tullen och passkontrollen blir det stopptecken. Jag får genomgå en specialgranskning. Passkontrollen kallar in ”specialstyrkan” då jag enligt deras sätt att se saken redan lämnat landet i Dzamïn-Üüd för mer än en vecka sedan. Det börjar kallas in en mängd människor med mycket dekoration. Vet inte med vad dom jobbar, är det tull eller passkontrollens folk. Jag tar fram mitt dokument från tullmyndigheten och det gör det snarare ännu värre. Ingen verkar fatta någonting. Det blir totalt kaos och jag blir hänvisad en soffa i ingenmans land i väntan på slutet av specialgranskningen. Tur jag har gått om tid. Det springs lite fram och tillbaka med mina paper och tillslut kommer en tullare med mitt paper från tullmyndigheten och säger att det är klart och att jag får lämna Mongoliet. Vart är mitt pass frågar jag då, då det är i någon annans händer än mina. Åter en visst kaootiskt händelseförlopp men det visar sig att kvinnan i passkontrollen hade det liggande hos sig. Med instruktioner från det som jag utgår ifrån är en tullare, stämplas jag ut ur Mongoliet och önskas en trevlig resa. Pust…   😉

Thailändsk ”julgran”, alltså lukta gott…

Allt gjort av naturliga ingredienser och saker. Rent naturligt med blomblad som doftextrakt…

Nu känns kommande procedurer mer bekanta och jag väntar bara på att ”borda” planet till Hongkong. Avgång 10:20. Inte med min otur, planet är cirka fyrtio minuter försenat till start. Ja, vad säger man? Hade en timma och fem minuter som tid från landning i Hongkong och till den andra avgången från Hongkong och då ska jag göra en ny incheckning. Lite stressat. När vi väl kommer till Hongkong så cirklar vi runt ytterligare ett antal minuter och landar femton minuter före min andra avgång, tjosan där rök den avgången, det förstod jag redan innan jag klivit av planet. Sökte mig fram till Cathay Pacific’s incheckningsdisk där dom informerade mig om att jag missat min anslutning på grund av sen ankomst till Hongkong. Allt som kan gå åt helsike går åt helsike, så är det bara. Vad har jag gjort för ont? Dom meddelar mig att dom ska försöka få mig på nästa flight, jag får stå ”stand by”. Där rök flygbussen till Hua Hin också. Nu har jag 250 kilometer att lösa på ett eget sätt. Det finns många lösningar men jag är trött och vill bara komma fram till min slutdestination. Skickar ett antal SMS till Ning med lite frågor om lösningar. Till exempel har hon på jobbet en arbetskamrat som brukar fixa körningar mellan flygplatsen och Hua Hin för rimliga 1.600 till 1.800 Bth. Kan han med så kort varsel fixa någon bil till mig när jag får veta vilket flyg jag kan komma med. Jag får då reda på att jag kommer med nästa plan från Cathay Pacific som ska lämna Hongkong 17:10 och landa i Bangkok klockan 19:00. Jag blir tillsagd i incheckningsdisken att jag måste skynda till planet om jag ska få följa med. Flygplatsen är stor och jag blir tillsagd att jag måste ta tåget för att hinna till ”gaten” som ligger längst bort så klart. Sagt och gjort, små springande hinner jag skicka ett nytt SMS med informationen att jag kommer till Bangkok klockan 19:00 och att jag sedan behöver ungefär fyrtiofem minuter vid passkontrollen för att gå ut i ankomsthallen. Sedan är det dags att stänga av telefonen och kliva på planet. Svårt att springa och skriva SMS samtidigt och tåget gick fort så det var med nöd och näppe allt funkade. Svettig under armarna men i flygstol till slutdestinationen…

Lyckligt i hamn eller vad man nu ska säga…

Landar i Bangkok på utsatt tid och den vanliga proceduren vid passkontrollen sedan hämta bagaget samtidigt som jag trycker i mitt Thailändska SIM-kort och ringer Ning. Hon har fixat så hennes morbror som kör taxi i Bangkok ska plocka upp mig för mitt föreslagna 2.000 Bth’s pris. Måste salta betalninngen lite för att med så kort varsel få någon intresserad av körningen. Less på ordinarie taxi då det många gånger är ett jäkla hassel med priset. Fast jag brukar gå upp på avgångsvåningen och ta en taxi där när dom släpper av en avresande. Betydligt mindre risk att åka på någon lurig taxi som väntar med skruvad taxameter på att blåsa någon. Där kommer vanliga hederliga taxibilar och släpper av sina kunder plockade inne i Bangkok och utan en aning om vart dom ska. Alltså ärliga bilar.

En smaklig lunch som består av grönsaker. Jag mår helt plötsligt mycket bättre som den köttätande vegetarian jag är…

Hur som gör jag upp om att gå till ”meeting point” utgång tre på ankomstplanet och efter tio minuter kommer morbror. Vi hälsar glatt på varandra och han lotsar mig till bilen i P-garaget för vidare transport. Han är väldigt snäll och trevlig och har laddat upp med kex och frukt till mig för att han är orolig att jag ska vara hungrig. Hungrig är jag dock inte men har saknat både grönsaker och frukt under en stor del av resandet genom både Ryssland och Mongoliet. Salladen i Mongoliet var mestadels gurka och tomater och såg många gånger ut som våran potatissallad. Nu var det ett riktigt kalas med härliga färska frukter. Livet började le mot mig igen. Klockan 23 var jag i Hua Hin och ”soien” jag bor i. Ning och hennes son kommer ut och tar emot mig och jag är hemma…

Roliga hängande blommor…

och ur ett annat perspektiv…

Söndagen är ett åkande och hälsa på Nings mamma och lite andra människor. Nu är allt på plats och maten har färska grönsaker och det dignar av frukter. Jag mår som en prins…

Tillhörande frukt till föregående blommor…

Jo, en sak till! Min världskarta har ritats om. Den nation som kallades Kina finns inte mer på min världskarta, det har blivit ett hav där och jag ska i framtiden göra allt för att inte köpa något, och då menar jag verkligen undvikande av allt jag kan, som är gjort i Kina. Den nationen existerar helt enkelt inte i min värld. Mongoliet är markerat med kommentaren ”explored”, annars helt i sin ordning. Ryssland skulle jag vilja resa mer i och det är ju ingen omöjlighet trots allt. Det går att komma in där…