Mycket kan sägas om Ryssland men Sibirien har verkligen vunnit mitt hjärta. Oerhört vackert men också väldigt ödsligt. Som jag skrev förra gången jag var här, så tycker jag att man ska besöka denna del av världens landmassa. Först åker man på slätter som är i det närmaste oändliga sedan svängde vi av vid Omsk och åkte norrut för att byta väg till M53. Helt plötsligt blir det enorma barrskogar och det blir också väldigt kuperat. Största stigningen på vägen i dag var 9%. Häftigt!
Bjarne sitter stadigt…
Utanför hotellet morgonen den 13 juli 2013. Statyn som Bjarne sitter på, står till vänster om entrén…
Liten fin statsbuss…
Dagen började bra på ett fullsatt hotell/motell där vi fick sova i trapphuset eller vad man ska kalla det. Det såg ut som ett allmänutrymme med trappa ner till kaffét (det är en form av restaurang). Hur hamnade vi där undrar ni nog!? Vi for runt som tokar igår och skulle hitta ett boende tidigt men det sket sig som man säger. Alla hotell och motell var fullsatta utom ett i Omsk som säkert var 5-stjärnigt och skulle ha dryga 6.000 rubel för ett rum. Redan då var klockan rättså mycket och vi hade redan gjort ett antal försök att hitta någon bostad för natten. Efter sökande på 6 hotell så gav vi upp och drog vidare med destination Kemerovo som låg cirka 120 kilometer ifrån Omsk. Svart som natten och en väldig mängd med knott och mygg att döda med visiret. Tillslut var det svårt att se så jag la mig bakom en långtradare och höll mig mellan hans bakljus, dom fick fungera som ledljus.
Morgonen den 14 juli så har vi för en gång skull ett rum på nedre botten. Fanns bara en våning som ni ju ser…
Hur som när vi åkte idag så var det fjärillarnas dag. Miljoner fjärillar fladdrade runt i dom första 100 till 200 kilometrarna. Dom skitade åter igen ner visiret. Djurlivet i Sibirien är annars inte så väldigt starkt när man åker som vi gör. En död grävling har jag sett. Väldigt lite med tanke på hur det ser ut på dom svenska vägarna. Kanske har dom en naturlig fiende eller kanske dom står på matmenyn?! Annars tycker jag nog mest att man ser vråkar, hökar och falkar som far runt i skyn. Inte en enda björn, varg eller sibirisk tiger har vi skådat. Den sista kanske man ska vara glad att man inte mött då det skulle behövas ett stadigt galler mellan mig och det djuret för att jag ska känna mig bekväm.
Sovande i ”allrummet eller trapphuset” beroende på hur man tolkar byggnaden. Hur som helst så fick vi sova. Vi kom dit klockan 03:00 och det var fullt även här…
Hojarna utan för…
Gårdagen vart jag återigen invinkad av konstaplarna efter vägen. Dom ville kolla mina dokument vilket var mitt svenska körkort jag visade upp. Efter lite diskussion med mig så var dom på det klara att jag inte pratade ryska och att jag kom från Sverige. Då var dom nöjda. Bjarne ställde sig lite vid sidan om så dom inte skulle upptäcka hans registreringsskyltslösa fordon. Sedan vid avfärd så körde jag så jag skymde hans bakre del på motorcykeln, det har vi gjort till en form av rutin då vi är beredda på lagens väktare.
Om man tankar den här soppan så förvandlas XT:erna till roadracingmaskiner. Måste testas…
Kraftfull ryss…
Vi upptäckte även att det finns dragracing i landet när vi mötte en lastbil med en ”funnycar” på flaket och efter någon timmes körning kom även en bil med något som skulle kunna ha varit ”pro stock” på en släpvagn.
Något har hänt med den här lastbilen. Han lägger en riktig rökridå i uppförsbackarna…
Oerhört mycket plan mark som sträcker sig in i oändligheten…
Konstigt att björkarna inte är gröna när allt annat är långt framskridet i mognadsprocessen. Dom lyser vita lite här och där…
En lite finare bygata där vi var inne och besökte en bankomat…
En annan bostad i Sibirien…
Nära bankomaten…
En av många byar efter vägen.
Den 13 juli så snurrade vi bort tiden i någon stad som det är så lätt att göra. Åker man in i städerna så är dom jättestora och som i alla städer råder det trafikkaos. Enorma köer och massor av konstigt körsätt ser man. Man kan köra om både till höger och vänster eller bara tränga sig fram på vilket gångbart sätt som helst. Annars kan man nog säga att det viktigaste dom har i sinnet är att inte ligga bakom någon även om det är mil med kö. Dom måste bara förbi bilen framför. Troligen går det fortare en billängd längre fram.
Här kommer några av byns unga innevånare. Dom har löst sina transportproblem…
Åter till dagen. Vi har landat på ett litet hotell efter vägen M53. Bjarne är missnöjd då flickan som driver det inte har någon öl. Det finns inte heller någon InterNet-uppkoppling vilket gör att jag ska försöka få upp det här med mobilens hjälp. Vi får se om det går. I så fall kan ni läsa det här redan idag. Vi ligger många timmar framför svensk tid. Tror vi ligger som Thailändsk tid, 5 timmar före.
Nu vill Bjarne ha kaffe, pirog och rödbetssoppa med bröd till, även jag är sugen på det. Hej då för idag.
Hej! Sibirien låter otroligt häftigt! Pappas skylt är nu på väg till Ulan-Ude!
Alla hälsar grym blogg och kör försiktigt! 🙂