Första veckan i Bangkok…

2012-11-07 i Bangkok, lokal tid är 18:00.

Nu har jag gjort en vecka på universitetet och jag kan inte mycket mer än förut. Men varje dag så börjar vi lektionerna med att lyssna på toner och sedan försöka repetera och få det att låta lika. Låter som jag studerar musik, men så är det inte. Det är Thailändska, jag ska göra ett nytt försök att lära mig. Problemet är att dom har fem olika toner som man ska kunna för att bli förstådd. Alltså uttalet av ordet kan vara ljudligt med helt ”plan ton”, ”lågt ton”, ”fallande ton”, ”hög ton” eller ”stigande ton”. Utöver det ska man ha koll på långa och korta vokaler. Välkommen till sånglektionen…   😉

Den gamla byggnaden, alltså den första av alla universitetets byggnader. Idag bibliotek…

Och byggnaden där jag går, alltså bakom grönsakerna. I botten är det restaurang och jag har lektioner på 6:e vångingen…

Jag bor i Bangkok och i Bangrak distriktet som ligger nästan mitt i turist området. Det är en väldig kommers på Silom Road som jag har som ena grann gatan den andra heter Surawong Road och är lite lugnare. Jag bor så att säga mellan dom. Men jag bor i den bättre änden på dessa oändligt långa gator. Jag har 15-20 minuters gångväg till Chulalongkorn universitetet och knappt 10 minuter till Lumpiniparken. Skolan börjar 9:00 och håller på till 12:00 sedan går jag hem och byter till kortbyxor och går till Lumpiniparken för att ”läsa läxan” samt läsa någon vanlig bok på svenska för att så att säga bara låta tiden gå. Det är varmt och skönt, jag har inte riktigt hunnit med att klimatisera mig. Det är fortfarande varmt med 32-35 grader i skuggan. Jag använder inte luftkonditioneringar och andra sådana saker utan försöker så att säga vänja mig vid den temperatur som råder. Det tar lite tid, men gör att det blir behagligt efter ett tag.

Oj, det kommer besök…

Undrar om han svalt någon ”bebis”. Han ser tung ut om magen så att säga. Storleken? Ni ser tändsticksasken jag lagt mellan tårna på honom/henne. Ville inte kolla könet…   😉

Nu har ni sett tillräckligt många bilder på ödlan…

På vägen hem från Lumpiniparken gör jag lite olika svängar för att hitta saker/service/affärer jag kan behöva, så som tvätteri och liknande. Brukar dessutom stanna någonstans och äta på vägen tillbaka till mitt condominimum eller hotellrum. Det är nog mest ett hotellrum. Maten på gatan är min favorit och brukar kosta mig 40 bath eller i svenska surt förvärvade kronor under tian. Det är också priset på morgonens fika som då kan synas väldigt dyr. Känns ändå lite nödvändig för att verkligen få upp ögonen. Dock skulle jag behöva något för att väcka öronen och stämbanden också. Kan ju inte gärna börja sjunga upp mig i hotellrummet vid den tiden, då andra kanske just har kommit hem från Bangkoks nattliv.

Det är långa avstånd och max zoomning för att fixa det här…

När jag var i Kina så berättades det att hålet i byggnaden var för att drakarna ska kunna flyga igenom byggnaden. Kommer inte ihåg om det var för att skydda byggnaden eller om den skulle tycka att det var roligt…

Fredagar är dom dagar jag tycker bäst om. När jag slutar tar jag bussen hem till Ning i Hua-Hin. Det är en resa på c:a 4-5 timmar, men vad skönt det är att komma till ”lugnet” som råder i en i alla fall ”helgruschig” liten stad. Det är många Bangkokbor som åker till Hua-Hin på helgerna för att få lite avkoppling och luftombyte från jättestaden Bangkok. Så när man bor där på heltid så tycker man att det blir stressigt och rörigt på helgerna när det väller in Bangkokbor. Nu tillhör man den ”hatade” skaran…    😉

Fantasin att kröna byggnader är enorm här i Bangkok…

Här vart det en framför en annan. Tyvärr så är dom mest spektakulära inte fångade på bild av mig ännu…

Några bilder på Bangkoks fantasifulla toppar har jag också lagt med. Det finns en mängd roliga toppar på byggnaderna som sticker upp. Roligt att beskåda fantasin i byggnadernas slut uppåt. Jag ska försöka att under min tid här presentera lite av siluetterna man har i staden.

Den här får som sista bild ”kröna” min blogg idag. Hoppas ni tycker om den, alltså bloggen…    😉