Ulaanbaatar den 29 juli 2011, kl 15:30. GMT +8.
Igår var det bara väntan. Jag väntar på ett godkännande att man kan hantera min boxade motorcykel som väger 260 kilogram. Det är så att man använder inga lyfthjälpmedel vare sig här i Mongoliet eller i Kina. Det lyfts med naturlig manskraft (eller har dom jämlikhet så kanske det är kvinnokraft också, vad vet jag) och då behöver man godkännande på transporter med vikt över 150 kilogram. Här i Mongoliet är det OK, men den kinesiska järnvägsansvarige har inte godkänt vikten ännu. Det här sker med telegram. Min transportör, Tsegy väntar och stöter på med jämna mellanrum men dom kinesiska tjänstemännen har lite rykte om sig att inte hantera ärenden allt för snabbt. Ja, ja, det är i alla fall halvklart i och med att Mongoliet har sagt OK. Om det skiter sig med Kina så kan man faktiskt, har jag föreslagit, borra stora hål i lådan och på det sättet få ner vikten på lådan med kanske 40%. Det är en hålsåg med diametern 100 mm och lite tid så kan man göra schweizerost av lådan och spara mycket vikt. Tror faktiskt att lådan nästan står för 100 kilogram, 40% viktbesparing på den är av intresse på många sätt. Tar man bort dom 40 kilogrammen så är den inte tyngre än en tunna med olja… 😉
Nu ringde Tsegy och sa att hon har kalkylerat frakten till 1.250 $ eller 1.573.750 Tugrik. Priset låter helt OK i mina öron. Det är nog ungefär hälften av vad DHL skulle ha kostat med den vikten. Hon reserverar sig lite för svaret från Kina, det kan komma ett tillägg. Skönt att det är på gång. Jag har stressat Tsegy genom att köpa en flygbiljett till Bangkok. Jag flyger ute från Ulaanbaatar i natt med första destination Seoul och vidare i morgon till Bangkok. Vi måste alltså lösa allt idag, och nu blev det (nästan) gjort. Skönt, skönt och skönt…
Klockan 18:20.
Nu har jag åkt buss fram och tillbaka för att göra mig oskyldig. Vi var på banken och jag tog ut 1.575.000 Tugrik och så fick jag 1.300 Tugrik tillbaka för att ha på flygplatsen. Jag har nog cirka 20.000 Tugrik totalt kvar. Det försvinner cirka 5.000 Tugrik till taxin. Det låter så jäkla mycket hela tiden, men som min vän Fernando sa, Monopolpengar.
Mitt visum går ut idag och planet lyfter klockan 23:50, så det är i sista minuten som man säger. Fast det klart, har jag bara kommit till flygplatsen så är jag efter incheckningen ute ur landet. Lugna puckar. Nu vet både jag och Tsegy hur det ska gå till nästa år om det mot förmodan skulle bli nobben i Kina då också…
Vi får se när nästa rapport kommer. Jag ska försöka lägga upp mina GPS-filer så att det går att se var jag har kört och inte kört. Där går det även att se felkörningen i Gobiöknen… 😉
Nu ska jag bara duscha och slå ihop packningen så är det nog dags, äntligen, att börja resa igen…
