Det är en ny söndag och det ska blir en rundåkning på motorcykeln som vanligt. Vi börjar färden med frukost på bageriet ”Baguette” där det blir en smörgås var på deras färska bröd med tillhörande kaffe/te. Jag tar en baguette med brieost och Ning tar baguette med tonfisk. De är ordentliga mackor så man blir mätt. Den här gången ska vi norr ut, mot Tha Yang och ett par statyer som står en bit ut i havet. Vi har varit där förut men Ning vill åka dit igen. Det blir små vägar efter kusten och det blir en hel del jordbruksbyar som vi åker genom. Det slingrar fram mellan risfält som är vackra att se. Kanske inte så roligt om man är risbonde. Tio timmar på ett sådant här fält gav min förra flickvän 110 Bth, vilket motsvarar ungefär 30 svenska kronor. Nu tillhörde hon det förljugna folket så man ska kanske ta siffran med en nypa salt. Men mycket mer fick hon nog inte.
Jätten i havet. Troligen från någon thailändsk mytologi…
Den här står, eller rättare sagt sitter på en liten kobbe bredvid och spelar som synes flöjt för jätten. Ska det kanske bli en present till spelmannen (eller är det en kvinna)…
Det är en karg strand, knappast bad bar…
Foto-stopp och Ning som är Facebook beroende tar tillfället i akt. Alltså hon gör inte sina behov även om det ser ut så…
Vackra vyer efter en byväg…
Det är ögonfröjd tycker jag. Vet inte om jag har någon inbyggd relation till vyerna men dom får mig att må väldigt bra…
Farmarens lott. När jag bodde med förra tjejen som kom från fattiga Esan så gick farmaren efter ”traktorn”…
Så här får risfälten vatten från de olika kanalsystemen som går som ett mönster genom hela Thailand…
Enkel men fungerande pump…
På måndagen åker vi upp till svärmor, som bor efter vägen till ”Black Mountain”. Black Mountain är en till viss del en svenskägd golfbana. Kanske den finaste i Thailand, vad vet jag som inte spelar golf. Väl framme hos svärmor så ser jag hur hon har klippt ner alla träd så det ser väldigt kalt och konstigt ut. Jag frågar varför och får som svar att hon inte vill att träden ska bli för höga och att det går att klippa ner ordentligt nu, för det ska börja regna. Det är alltså regnperioden som är i antågande, vilket innebär att det kommer mycket vatten uppifrån när det väl kommer. Här i Hua-Hin som är det regnfattigaste delen av Thailand får hur som helst sin beskärda del av nederbörden. Det gör att allt växer med lätthet här då förutsättningarna är tillgodosedda, mycket sol, varmt och så regndropparna som gör det hela till en grön oas. Jag har sett ställen där man har tryckt ner stängselstolpar som har börjat skjuta skott! Helt otroligt. I Sverige får man kämpa för att få något att växa och här är alla växter som ogräs. Kanske det är därför det så lätt blir till djungel på osanerade ytor?!
Ordentligt nerklippt trädgård…
Har aldrig riktigt förstått varför man har växter i krukor då allt uppför sig som ogräs i landet. Men det är kanske för att krukorna är billiga…
Någon dag i veckan efter månadsskiftet så ska Ning åka runt och inkassera pengar till lånecirkeln som svärmor administrerar. Man avsätter en summa varje månad i en förbestämd tid, till exempel två år. Efter två år så betalas pengarna ut till en person per månad och dom som inte är bland dom första får någon form av ränta på sina pengar genom att de som har fått utbetalningen betalar fortsatt något mindre belopp. Jag har inte satt mig in i systemet helt och hållet men det är inget fuffens i det. Det är bara så att dom inte själva kan spara. Ning har frågat om jag vill vara med men jag har sagt att jag klarar av att spara mina pengar i banksystemet så det känns inte meningsfullt för mig.
Här är vi i en gränd i centrala Hua-Hin för att Ning ska inkassera pengarna till cirkeln.
En soffa till salu. Är det en soffa eller vad. Den ser ut att vara karvad ur en stor trädstam, vilket jag inte riktigt tror på. 30.000 Bth är priset men den är stor…
Många motorcyklar har jag, men den här är inte min. Vacker är den i alla fall…
Nu har det blivit en ny söndag, vet inte riktigt var veckorna tar vägen. Det går undan, man får hålla sig borta från speglar och annat otyg som påminner en om tidens hastighet. Denna söndag ska vi åka till sjukhuset i ”Nakhon Phantom” och hälsa på Nings pappa. Han har genomgått en ny operation. Dom har bytt ut hans plastslang i halsen. Det får mig att tänka på Karolinska Institutet i Stockholm. Hur som helst så överlevde han inopereringen och den genomfördes med lokalbedövning. Måste göra för djävligt ont så här efter åt. Ning var orolig att hon inte skulle hinna se honom levande i vecka som var och vart så klart stressad av att höra ryktesvägen i hur dåligt skick han var.
En bekvänlighetsinrättning på en bensinstation…
Luktfritt då det är utomhus. Ja, i alla fall utan väggar. Det är onödig lyx då det aldrig blir minusgrader…
När vi kommer till sjukhuset får vi besked att han har åkt hem. Vi åker då till hans familj, som jag skrivit om förut. När vi kommer till deras hus så ligger han i sin säng. Han är strong, men ack så tunn. Det kan inte vara många dagar kvar för honom innan han får träffa Buddha eller vem det nu blir som tar sig ann honom. Det är ett kärt men sorgligt möte då alla på något sätt är medvetna om situationen, troligen även han.
Thai style! Plasten är kvar. Det är nästan så med möblerna hemma och på restauranger att man inte tar av plasten. Det får tidens tand göra…
Ska dom möjligen åka och handla…
På floderna i landet flyter det nästan alltid stora ”växt-öar”. Det är fascinerande att se dom flyta fram. Ibland med fågel liv på…
Gammal dam på väg mot strömmen. Grönt och vackert är det i alla fall…
Efter besöket så blir det en flytande marknad och Ning har förberett med en Ikea kasse. Ning tycker om shopping, som kanske de flesta damer gör. Jag är less på att armbåga mig fram i gyttret av folk så jag sätter mig i en ”sala” som flyter på floden. Där sitter jag och studerar thailändarna, fiskarna och folket som passerar på floden. Floden är ofta en transportväg i det här landet. Det är inga hinder på floden och det är ingen ting som behöver röjas på floden som på land med den enorma växtlighet som råder. Åt ena hållet går det lätt att förflytta sig och åt andra får man strömmen emot sig, men det är som med backar, det tar ut varandra så att säga. Efter någon timme har Ning shoppat klart. Mycket mat som hon påstår bara finns just där. Det är inget jag tror på men vi ska hur som helst handla mat och om hon har lust att släpa runt maten från fjärran destinationer i landet, istället för att köpa den på den lokala marknaden är upp till henne. Tillbaka i Hua-Hin vid 18-tiden denna söndag. Ytterligare en vecka till ända…
