Det har varit lite rörelse runt oss med besökare från Sverige som kommit och gått. Det för med sig lite guidning eller vad man ska kalla det. Trevligt men ”att göra listan” ligger ogjord tills besöken har återvänt till ett snöigt Sverige.
En tidigare sväng med stora djur som hotar bilister och motorcyklister…
Var vi var?! Ja, läs själv på skylten…
Buske med vita blad som omgav de små gula blommorna. Det var första gången jag såg denna buske…
Stor spindel som var svår att upptäcka. Konstigt konstverk lyckades han i alla fall prestera…
Ning och jag fick några dagar tillsammans, alltså, hon var ledig från jobbet under Songkran, deras vattensprutande thailändska nyår. Det vart en tur som skulle ha slutat i Thi Lo Su waterfall, men så vart det inte. Jag tillhör de små vägarnas riddare och det tar lite längre tid än motorvägen. Det var en sväng för att kolla om offroad-Hondan är vänlig för både färd, stjärt och rygg. Så var inte fallet.
I den här omgivningen var det tydligen modernt med trävirkeshus. Vi såg många olika, varav det här är rena träslottet. Undrar hur dom håller termiterna borta det det är gott om dom…
Minnesplakett från störtat plan mitt ute i grönsakerna…
Teaklöven är otroligt stora även om träden är unga…
Sitsen ska breddas en aning för att man ska kunna åka utan skavsår i häcken, gör jävligt ont efter två dagar och troligen ser man ut som en babian där bak. Till Ning köpte vi en kudde efter som sitsen även var för kort, eller om jag är för lång, det ska jag låta vara osagt.
Dagen efter ”Guns n’ Roses” besök i Bangkok. Det var en bra konsert om än inte den bästa jag varit på. Tyvärr var jag för sen med att köpa biljetter till ”ColdPlay” som var en månad senare och vart utsålt…
Den här krokodilen har varit med förr på foton, men jag tycker om den…
Trappan har gjorts enligt ISO9000 som synes. Den går upp till en nergång i en grotta. Det här är den bättre vägen upp på berget…
Niclas samlar krafter för nästa etapp mot grottans mynning…
En vacker syn! Nu är det nedstigning på dessa ISO9000 trappor. Ibland helt obefintliga…
Och för att komma till den tycker myndigheterna att följande kondition bör råda…
Det som sedan är klassiskt för Thailand är när man frågar om vägen. Dom man frågar pekar åt alla möjliga och omöjliga håll. Alla små vägar, som vi frågade om, gick att åka fram till vattenfallet. Det visade sig vara fel. Tre stycken slutade med terrängkörning och i slutändan en vägbom med en vakt som sa att det inte går att åka vidare. Den sista berättade även att folk som gett sig in i området har blivit skjutna av Burmeser. I alla fall så kom dom aldrig tillbaka. Kan det verkligen stämma?!
Den var stor och det fanns många gångar och salar…
Här är gänget grottforskare, Danne, Ning, Nit och Niclas. Bakom kameran är våran guide så klart…
Ning återvänder upp ur underjorden…
Niclas och Nit ser ut som dom är lyckliga överlevare från grottäventyret…
Sist men inte minst kommer vår trevliga guide, han som var bakom kameran tidigare…
Det är vår även här! Träden blommar något otroligt i alla tänkbara färger…
Det kan vara något stort och randigt kattdjur som fått sig ett skrovmål, det tror jag nog mer på än att någon springer runt och skjuter folk. Det borde, även om ytorna är enorma, höras av någon. Sedan kan man fundera på varför man ska skjuta någon som är på väg från punkt A till punkt B och inte har något av värde.
Kanske är det en sådan här man ska skaffa för att slippa ha ont i baken?
Är det här man möter tigrar, bortsett från den man har bak på motorcykeln?
Vad skulle det stå i mäklarannonsen? Sjönära eller…
Många våningar på den här bostaden. Väldigt annorlunda byggnad…
Ja, varför inte bygga sitt boende på vattnet. Det kan ju inte bli översvämning i huset då det troligen flyter…
Här var träden gula! Den här trädsorten kryllar det av, oerhört vackert när man är ute och åker…
Men andra färger existerar oxå…
Ja, det vart inget vattenfall men det vart i alla fall en motorcykeltest. Nu ska sakerna åtgärdas så att det kan bli en längre resa in i Lao och då utan smärtan där bak.
Och här har Stålmannen sin firma. Vill ni ha adressen så kan jag skicka över den mot betalning i Kryptonit… 😉
Som ni nog har märkt så har min skrivklåda lagt sig men min kära hustru har en modern mobiltelefon som hon älskar över allt annat, troligen mer än mig, där hon lägger hela sitt liv under sin pseudonym ”NingSnow” på ”Facebook”. Där kan ni se allt vi äter och allt vi gör. OK, inte riktigt allt, men det mesta i alla fall. Hennes ”Facebook” uppdateras troligen à la minute” samtliga dagar i veckan. Oerhört ambitiöst, så följ oss där. Jag kommer då och då när det kliar i fingrarna att fylla på med foton och text här på ”merhjul.se” oxå, men inte regelbundet. Listan att göra måste kortas ned…