Merhjul

Tisdagen den 16 juli 2013. Tiden tror jag är +8 GMT…

Sitter på ett litet fint motell någonstans utanför Kansk. Långt från civilisationen men rummet är OK och duschen tycker jag nog var den finaste på hela resan. Stor och rymlig med duschen så högt upp att även Bjarne kan stå rak under den. Priset var 1.100 rubel.

När man talar om trollen, så ska jag inte säga för det var inte trollen jag tänkte på utan vilda djur. Idag på morgonen fick vi en hel drös med vilda djur. Vi såg ett antal björnar, en björn unge, en järv och en räv på mindre än en timme. Som tur var var samtliga uppstoppade och stod som reklam vid vägkanten. Men i alla fall, det var ”vilda” djur, eller hade i alla fall varit vilda djur. Nu mer är dom rättså harmlösa…

I övrigt så är det mobilen som står för bredbandet, 360 kb/sek eller vad det nu är för hiskelig hastighet här ute. Det var många bilder jag ville publicera igår men det tog en evinerlig tid att få något att laddas upp. Dessutom så uppstår ofta fel på grund av uppladdningstiden. Jag väntade på att 25 bilder skulle laddas upp men det blev bara dom ni såg. Har dessutom svårt att komma åt bloggen här ifrån Ryssland. Kommer in på Aftonbladet och annat men inte på min blogg!?

Idag inga bilder men kanske imorgon om vi hittar ett hotell med InterNet.

Vi är cirka 800 kilometer ifrån Irkutsk…

Reklam för laddningsbara batterier, ”Energizer” är dunderbra laddningsbara batterier…

2013-07-13 11.39.51 Dag

2013-07-14 10.29.15 Dag

Mycket kan sägas om Ryssland men Sibirien har verkligen vunnit mitt hjärta. Oerhört vackert men också väldigt ödsligt. Som jag skrev förra gången jag var här, så tycker jag att man ska besöka denna del av världens landmassa. Först åker man på slätter som är i det närmaste oändliga sedan svängde vi av vid Omsk och åkte norrut för att byta väg till M53. Helt plötsligt blir det enorma barrskogar och det blir också väldigt kuperat. Största stigningen på vägen i dag var 9%. Häftigt!

Bjarne sitter stadigt…

Utanför hotellet morgonen den 13 juli 2013. Statyn som Bjarne sitter på, står till vänster om entrén…

Liten fin statsbuss…

Dagen började bra på ett fullsatt hotell/motell där vi fick sova i trapphuset eller vad man ska kalla det. Det såg ut som ett allmänutrymme med trappa ner till kaffét (det är en form av restaurang). Hur hamnade vi där undrar ni nog!? Vi for runt som tokar igår och skulle hitta ett boende tidigt men det sket sig som man säger. Alla hotell och motell var fullsatta utom ett i Omsk som säkert var 5-stjärnigt och skulle ha dryga 6.000 rubel för ett rum. Redan då var klockan rättså mycket och vi hade redan gjort ett antal försök att hitta någon bostad för natten. Efter sökande på 6 hotell så gav vi upp och drog vidare med destination Kemerovo som låg cirka 120 kilometer ifrån Omsk. Svart som natten och en väldig mängd med knott och mygg att döda med visiret. Tillslut var det svårt att se så jag la mig bakom en långtradare och höll mig mellan hans bakljus, dom fick fungera som ledljus.

Morgonen den 14 juli så har vi för en gång skull ett rum på nedre botten. Fanns bara en våning som ni ju ser…

Hur som när vi åkte idag så var det fjärillarnas dag. Miljoner fjärillar fladdrade runt i dom första 100 till 200 kilometrarna. Dom skitade åter igen ner visiret. Djurlivet i Sibirien är annars inte så väldigt starkt när man åker som vi gör. En död grävling har jag sett. Väldigt lite med tanke på hur det ser ut på dom svenska vägarna. Kanske har dom en naturlig fiende eller kanske dom står på matmenyn?! Annars tycker jag nog mest att man ser vråkar, hökar och falkar som far runt i skyn. Inte en enda björn, varg eller sibirisk tiger har vi skådat. Den sista kanske man ska vara glad att man inte mött då det skulle behövas ett stadigt galler mellan mig och det djuret för att jag ska känna mig bekväm.Sovande i ”allrummet eller trapphuset” beroende på hur man tolkar byggnaden. Hur som helst så fick vi sova. Vi kom dit klockan 03:00 och det var fullt även här…

Hojarna utan för…

Gårdagen vart jag återigen invinkad av konstaplarna efter vägen. Dom ville kolla mina dokument vilket var mitt svenska körkort jag visade upp. Efter lite diskussion med mig så var dom på det klara att jag inte pratade ryska och att jag kom från Sverige. Då var dom nöjda. Bjarne ställde sig lite vid sidan om så dom inte skulle upptäcka hans registreringsskyltslösa fordon. Sedan vid avfärd så körde jag så jag skymde hans bakre del på motorcykeln, det har vi gjort till en form av rutin då vi är beredda på lagens väktare.

Om man tankar den här soppan så förvandlas XT:erna till roadracingmaskiner. Måste testas…

Kraftfull ryss…

Vi upptäckte även att det finns dragracing i landet när vi mötte en lastbil med en ”funnycar” på flaket och efter någon timmes körning kom även en bil med något som skulle kunna ha varit ”pro stock” på en släpvagn.

Något har hänt med den här lastbilen. Han lägger en riktig rökridå i uppförsbackarna…

Oerhört mycket plan mark som sträcker sig in i oändligheten…

Konstigt att björkarna inte är gröna när allt annat är långt framskridet i mognadsprocessen. Dom lyser vita lite här och där…En lite finare bygata där vi var inne och besökte en bankomat…

En annan bostad i Sibirien…

Nära bankomaten…

En av många byar efter vägen.

Den 13 juli så snurrade vi bort tiden i någon stad som det är så lätt att göra. Åker man in i städerna så är dom jättestora och som i alla städer råder det trafikkaos. Enorma köer och massor av konstigt körsätt ser man. Man kan köra om både till höger och vänster eller bara tränga sig fram på vilket gångbart sätt som helst. Annars kan man nog säga att det viktigaste dom har i sinnet är att inte ligga bakom någon även om det är mil med kö. Dom måste bara förbi bilen framför. Troligen går det fortare en billängd längre fram.

Här kommer några av byns unga innevånare. Dom har löst sina transportproblem…

Åter till dagen. Vi har landat på ett litet hotell efter vägen M53. Bjarne är missnöjd då flickan som driver det inte har någon öl. Det finns inte heller någon InterNet-uppkoppling vilket gör att jag ska försöka få upp det här med mobilens hjälp. Vi får se om det går. I så fall kan ni läsa det här redan idag. Vi ligger många timmar framför svensk tid. Tror vi ligger som Thailändsk tid, 5 timmar före.

Nu vill Bjarne ha kaffe, pirog och rödbetssoppa med bröd till, även jag är sugen på det. Hej då för idag.

2013-07-12 10.39.03 Dag

Vi vaknade upp i Kurgan. Staden där jag fick mekanisk hjälp 2011. Hjälpen kom av två personer som jag bara måste hälsa på igen, Alexander och Pavel. Vi knallade ut på morgonen för att hitta en frukost då Pavel ringde och sa att han var på vårat hotell. Vi vände snabbt åter och det blev ett hjärtligt möte. En oerhört snäll och trevlig person. Han körde oss till en ”magasin”, som affärerna kallas, för att köpa ”Castrol Power 1” motorolja till min hoj. Den drog rättså mycket när den gick dåligt. Varför vet jag inte men det är passerad tid och jag lägger inga värderingar i det. Sedan gick färden tillbaka till hotellet och vi fortsatte vårt sökande av frukost. Pavel hade en nyfödd dotter hemma och mycket på jobbet. Han kontaktade Alexander och ritade en karta till oss så vi skulle kunna hitta till Alexanders verkstad.

Bjarne och Pavel nästan vid hotellet…

Vi går och äter frukost på ett inneställe vilket gör det lite dyrare än vi är vana vid och sedan går vi och hämtar hojarna. Vi kör dom mot Alexanders verkstad så han ska kunna kollar min XT:s ventilspel. När vi är på väg så kommer det en kille dundrande på en XT660 med stor tank och annat. Vet inte vad modellen heter. Han var hur som helst utskickad för att lotsa oss till Alexanders verkstad, smart och omtänksamt.

Här fixas det frukost. En form av pirog kanske eller är det bara en fylld pankaka?!

Uppståndelse när vi kommer. Dom tycker att vi är både modiga och annorlunda. Alexander näst längst till höger och tolken i mitten…

Det blir åter igen ett kärt återseende men denna gång med Alexander. Han pratar bara ryska så det är mycket teckenspråk och liknande men denna gång hade han skaffat en ung kille som tolkade. Det vart enkelt. Den unga killen studerade språk och nu fick han dessutom chansen att praktisera lite engelska. Alexander kollar min XT:s ventiler och dom står OK. Vi bjuder ut honom på middag senare på kvällen vilket visar sig gå helt fel. Det blir Alexander som bjuder…

I verkstaden…

Alexander har många motorcyklar, även denna ”minibike”…

På kontoret…

På vägen tillbaka till hotellet blir jag stoppad av polisen. Jag visar mitt svenska körkort och dom låter mig åka. Troligen för att dom inte kan kommunicera med mig…

Han kommer och plockar upp oss på hotellet. Sedan ser han till att det kommer en kille med bil som skjutsar ut oss till ett jäkligt ballt ställe. Troligen ett ställe där ryssarna tillbringar sin sommar, kanske genom att hyra någon liten stugar eller vad det nu kan finnas. Vi går in till en häftig restaurang som ligger innan för stängsel med en ”grop” i mitten där det finns som en liten sjö man ska bada i. Ett antal solstolar och annat som hör stranden till. Vid sidan finns även en backe som Alexander säger att man åker skidor i på vintern. Se på korten så förstår ni vad det är jag försöker beskriva.

Platsen för restaurangbesöket med den lilla sjön och skidbacken till höger. Ingen snö den här årstiden så klart även om vi befinner oss i Sibirien…

Rolig kaffebryggare…

Här hämtar Alexander glasen för vodkan…

Fin vodka med namnet Peter någonting som syftar på Peter den store. OBS! Se att man kan se in i flaskan och där finns bilden på Peter…

Här ser man bilden i flaskan…     😉

Med sig till restaurangen har Alexander en flaska fin Vodka som vi ska ha till maten. Det blir sallad, grillat kött, bröd, grönsaker och lite olika såser att doppa maten i. Vodkan ställs på bordet och glas ställs fram så ska man dricka Vodkan, inte som vi svepa den. Sedan äter man hela tiden man dricker. Vi får beställa in en omgång mat till för vi har bara druckit upp halva flaskan så är maten slut. Mer mat och mer dricka och mätt som en kanon när klockan närmar sig 22.30. Vi fick i oss flaskan på tre man och det utan att man egentligen kände sig berusad. Underligt. Vi får sitta på utsidan av restaurangen och vänta på skjutsen en stund och sedan bär det iväg hem till hotell Moskva. Om man inte utsätter kroppen för påfrestningar så kan man väl inte stärka den heller eller hur är det med det?! Somnar helt ovaggad.

Visst ser det trevligt ut. Mycket mat och mycket vodka…

Väntar på skjutsen…

Vi signerar en av hans plancher…

Kaffepaus på vägen mot Omsk. Vi är lite slitna men annars OK…

En felkörning som nästan resulterade i att vi hamnat i Kazakstan istället för att fortsätta till Omsk i Ryssland…

Kanske ett alternativ till hojkörandet…

Flera mil riktigt dålig väg. Det jag vid förra resan kallade körning på motocrossbanan. Det är synd om långtradarchaufförerna då det är svårt att köra över 10 kilometer i timmen på den gropiga och steniga vägen…

Vaknar efter en väldigt varm natt. Vi har hamnat i en redig värmebölja, eller är det den globala uppvärmningen? Duschar och sedan packar vi och åker ut till Alexanders verkstad för att få en morgonfika innan det bär iväg mot staden Omsk. Den kommer vi inte att nå idag då det är över 600 kilometer dit…

2013-07-07 01.14.24 Dag

2013-07-08 12.39.21 Dag

2013-07-09 00.00.43 Dag

2013-07-10 10.13.13 Dag

Igår kom våra första regndroppar så Bjarne stannade för att vattensäkra sin packning. Jag stannade kanske 150 meter längre fram och ytterligare cirka 60 meter framför mig står en krockad bil. Det börjar springa folk till bilen med vattenflaskor och annat. Såg lite konstigt ut men det fortsatte att springa folk till och från bilen.

Flickan som hjälpte oss både på kvällen och även på morgonen. En verkligt vänlig själ…

Vid verkstaden för att lösa mina förgasarproblem…

Hmmm…   Hur gör man här då?

Nu är orsaken till alla problem frilagd…

Efter kanske 15 minuter kom en ambulans och stannade på andra sidan, alltså i motsatta körfältet och ambulanspersonalen sprang över till bilen. Men återvände till ambulansen och hämtade lite grejer, vet inte riktigt vad. Hur som, Bjarne vart klar och vi började åka. När jag passerade bilen såg jag att det satt en människa fastklämd bakom ratten med en skräck i ögonen jag sent kommer att glömma. Det var nog en blandning av skräck och chock såklart. Ja, den personens liv blev nog väldigt förändrat kan jag tänka. Lite längre fram möter vi en polisbil med blåljuset på och efter ytterliggare ett 20-tal kilometrar kommer en brandbil i full fart.

Svår lokaliserad restaurang…

Restaurangköket, maten var jättegod…

Hälsovårdsmyndigheterna i Sverige skulle nog gå i taket om dom gjorde en inspektion…

Det är mycket olyckor. Långtradare som har åkt rakt ut i naturen, troligen har chaufförerna somnat bakom ratten. Vi har även sett ett antal där hela långtradarna har vält. Det är ju så att dom olyckorna tar lite längre tid att städa upp efter. Småbilar drar man ju bort på ett ögonblick men en del riktigt kvaddade ligger här och där.

Inte bara hälsovårdsmyndigheterna skulle gå i taket…

Från vår kafferast har vi en vidunderlig utsikt…

Darthwader vilar ut mitt i vägen. Riskfylt men han är säkert en superman…

Gäster på hotellet, precis som vi. Vi kom väldigt sen men hon drog igång matlagning till oss. Vi fick en kanonmåltid. Far och dotter på väg till ett sportevenemang…

Hur som helst så nådde vi Uralbergen men mycket längre norr ut än där jag körde över 2011. Inte alls lika branta backar och mycket enklare med mycket bättre väg denna gång. Nästan lite tråkigt. Vi gjorde natta någonstans i Uralbergen bortom all civilisation. Inte någon möjlighet till kontakt i någon form. Helt avskärmade! Skrämmande eller hur…

Skydd från regnet i en busskur får vi två nya vänner. Riktigt roligt hade vi faktiskt…

Motorcykel på väg, eller rättare sagt motorcykel vid sidan av väg…

Nyfiken och ger oss tummen upp…

Morgonen vart micrad mat, het som faan. Och sedan när vi skulle lägga på packningen kom några ”tomtar” med duktigt med vodka innanför västen. Dom var riktigt irriterande. Bjarne gjorde en snabb packning bara för att vi skulle komma ifrån dom. Vi fick stanna någon kilometer längre fram och fixa fast hanns packning. Nu har i alla fall Bjarne anlänt till Asien för första gången och vi befinner oss nu i Sibirien. Men det är lång lång väg kvar till Mongoliet, tror att det är cirka 3.000 kilometer. Vi har kört ungefär 3.700 kilometer och befinner oss just nu i Kurgan. När jag kollar på GPS:en så ska det bara vara 2.438 kilometer till Tallin. Vi har gjort några riktiga felåkningar, så klart. En där vi körde i ungefär en timme och kom tillbaka till samma korsning. Bra gjort va…

Hotellet utan någon som helst kontakt med omvärlden…

Bankomat i spännande miljö…

Så hade man kontanter till hotellrum en natt till…

Här i Kurgan blir vi två nätter för att hälsa på dom som lagade min avgasventil vid förra resan, Alexander och Pavel. Jag ser fram emot att möta dom. Vi tänkte höra om Alexander har tid och lust att justera ventilspelen på hojarna samt fixa en provisorisk registreringsskylt till Bjarnes hoj. Han är lite stressad när vi åker igenom poliskontroller även om dom hit intills inte visat något intresse för den oregistrerade motorcykeln. Vi har ett dubbelrum på hotell Moskva här i Kurgans centrala delar. Dyrt men som sagt centralt. 3.400 rubel och ytterligare 100 rubel för att hojarna ska stå bevakade. Förra gången betalade jag nog bara 800 rubel per natt, i och för sig utan dusch då. Men jag tror att Pavel fixade ett bra pris dessutom.

Vi vaknade klockan 08:00 hemma hos en ryska som vi hyrt vardagsrummet av för 800 rubel. Hon gav oss tillgång till hennes internet uppkoppling, så det var gårdagens publisering. Efter den dagliga packningen av alla prylar så började vi lasta ner allt till motorcyklarna. Porten är fotograferad som kuriosa. Vi får se om jag kan lägga upp bilder i dag. Bor på ett hotell som heter någonting med ”Central” i Perm denna natt. Resans största rum, eller rättare sagt vi har ett sovrum och ett vardagsrum för 2.500 rubel. I det ingår frukost imorgon. Vi får se frukosten består av.

Hemma hos ryskan försöker Bjarne beställa en ny nummerplåt till sin motorcykel…

Trapphuset upp till ryskan. Bjarne tycker att det är pittoreskt och det kanske det är oxå…

Tillbaka till morgonen. När allt var på motorcyklarna och vi var klara för avfärd så startar min motorcykel men går som en moppe. Max fart cirka 40 kilometer i timmen och skjuter och hackar av bara den. Försöker få den att varva upp för att få skiten i förgasaren att släppa. Men icke sa Nicke. Det släppte inget den här gången. Försökte köra men det går inta att köra i 40 km/timen hela vägen till Thailand. Behöver väldigt lång tid och så är det minst sagt B.

Runt hörnet där Bjarne lastar packningen ligger ”porten” och bakom mig finns ett brunnshus…

Här finns det vatten att hämta direkt från källan så att säga…

Puttrar för bi en bilverkstad och känner att det är dags för vändning tillbaka till bilverkstaden för hjälp. Rullar in på planen framför verkstaden som verkar bestå av far och två söner. Försöker med teckenspråk, grimaser och ljud få dom att förstå vad som troligen är fel med hojen. Farsan sätter ena sonen på jobbet med mig som handledare i isärtagning av hojen.

Man måste hålla ögonen på vägen. Den är allt annat än jämn…

Tittar man på blommor och bin så kan en sådan här ”valk” i vägen vara förödande…

Det funkade jättebra och den var isärplockad på cirka en timme. Sedan var det rengöring av förgasaren. När fadern blåser i munstyckena så ser det ut som det kom något slemigt ur ett av hålen. Undrar om det är resterna efter förra resans bensinfilter. För efter det bensinfiltret har den aldrig varit sig lik.

Bensin behövs som vanligt…

Montering är som demontering så klart fast baklänges och det gick också bra. Tror att jag och den ryska junioren hade blivit ett bra mekaniker team. Jag erbjöd dom en prov repa som dom tackade nej till. Nästa fråga, vad vill ni ha. Det sa jag ju inte för så mycket ryska kan jag inte. Utan åter igen teckenspråket och gnuggande av tumme mot pek- och långfinger samt ordet rubel. Junior säger att han vill ha 350 rubel. Det är så billigt så jag skämdes. Ungefär 70 kronor. Konfererar med Bjarne medans jag plockar ihop alla verktyg och annat och tänker då betala honom 500 rubel. Lika med en 100-lapp. Men när det var dags för betalning gav jag honom 1000 rubel och bockade samt skakade hand med samtliga tre. Dom gjorde min dag!

Ja, inte bara min dag utan min hela resa. Den går som en dröm nu…

Stockar! Kanske traffikstockning eller…

Vi blåser iväg och det börjar bli mer och mer avlägset mellan byarna. Bjarne kör soppatorsk men har spillt lite överbliven bensin i sin medtagna reservdunk. Det blev några droppar och en dramatisk körning. Vi var mitt ute i dom djupa skogarna så han både låg över tanken för att minska luftmotståndet och jag misstänker att det var rullning i nerförsbackarna. Efter cirka 37 kilometer så såg vi några hus men vägen gick bara förbi. Bensinstationerna ligger oftast efter dom stora vägarn och väldigt väldigt sällan inne i byarna. När vi så att säga höll på att passera byn blev jag orolig för det kan vara 200 till 300 kilometer till nästa by. Vi slår en rundpall och åker in en annan rättså stor infart till byn och där efter några kilometer dyker det upp en bensinstation. Det var nog bara bensinånger i Bjarnes tank.

Vår ”våning” i Perm…

Mitt emot bensinstationen fanns ett av dom trevliga och billiga kaffeerna som vi rullade över till. Det blev rödbetssoppa, 3 brödbitar och piroger samt sallad. Allt för cirka 100 rubel, 20 kronor. Sedan blev det körning till Perm, det är där vi är nu…

2013-07-06 11.45.54 Dag

Bjarne kom till hotell Volga vid 11-tiden då jag höll på att sätta på packningen på hojen. Vi snackade lite om vad som hänt. Vis av skadan hade Bjarne skaffat telefonkort så nu har vi möjligheterna att komunicera nästa gång vi kommer ifrån varandra. Vi bodde på varsin sida om floden Volga. Det vart en lång dag och vägbanan är allt från asfalt till sand med alla ingredienser där emellan. Ibland är det tvättbräda och och ibland väldigt grov tvättbräda. Det gör att HD-åkare eller andra glidar hojar bör fundera på om det är rätt land att åka i. Prismässigt är det dock väldigt bra. Billigare än Thailand. Fast det klart att sol och bad kanske inte är lika frekvent. Fast ryssarna badar i floderna lite här och där. Många floder är det och städerna är stora fast dom ser små ut på kartan. Bensinen kostar c:a 6 kronor litern men ibland finns det små litrar, alltså man går in på macken och beställer t.ex. 15 liter vilket borde bli en full tank men hör och häpna, det är bara halv tank när man kollar ner i den. Man gör som så att man köper mer än man behöver och går sedan in på macken igen och får tillbaka pengarna för det som man inte fick plats med i tanken.

Sa har glada var vi innan vi rest ut ur Sverige…

 Bjarne in action pa dom slata vagarna…

Ryska vägarna har skakat bort Bjarnes nummerplåt så nu mer ingår han i gänget ”mc-gangstrarna” och kan alltså inte komma ut eller in i något annat land. Kan bli komplicerat vid gränsen till Mongoliet. Poliserna som vi passerat har inte visat något större intresse för den nummerplåtslösa  motorcykeln.

Nar den har skylten dyker upp da borjar man undra vad som komma skall. Kan det verkligen bli varre???

Man har en jattebra brandberedskap pa bensinstationerna. Kan det vara nagot for Sverige att ta efter?

Bjarne har ramlat om kull fast utan fart. Det blev en smarre blesyr pa motorcykeln som resulterade i att verktygen kom fram…

Idag den 7 juli har vi haft nöjet att passera en mängd skyltar som varnar för björnar. Häftigt eller hur. På en skylt var det en hel björn familj och det tog jag som att man inte skulle klappa björnungarna. Vi har ju kommit ut på bystan som man säger. Några dagar tillbaka sa GPS:en, som jag börjar bli vän med, att vi skulle köra 230 kilometer och sedan svänga till t.ex. vänster. Idag har avståndet till svängen ökat med mer än 100 kilometer, har för mig att det stod 345 kilometer till kommande rondell. Härligt eller hur. Långt mellan byarna och ofantligt med skog och ändå är vi fortfarande i den europeiska delen av Ryssland. Vi närmar oss så sakteliga Uralbergen och kommer troligen att köra in i Asien under morgondagen, men jag har haft fel förr…

Busskur. Bra kvalitet, inte latt att krossa…

Maten vi åt under dagen på ett kaffé bestog av kycklingklubba, fiskfilé, sallad och kaffe till det låga priset av 147 rubel, alltså c:a 30 kronor. Ett riktigt guldställe. Rent fräscht och nybyggt. Ibland är våra stopp och bostäder minst sagt spännande. Som idag då vi bor hos en tjej som har hyrt ut sitt vardagsrum med internetacces och två sängar för 800 rubel. Ingång och trappa är av rivningsstandard men väldigt pitoreskt…   😉

En stuga pa landet…

Tyvärr så blev det lite knas med GPS:en på grund av mina nyinköpta batterier från Kjell&Co. Säkert inte Kjell&Co’s fel men det var GP batterier av kapaciteten 2700 som inte håller många minuter. Jag har fått några dagar med bara ett 100-tal kilometer spår sparat sedan har dom ballat ut. Jävligt sne blir jag då tanken var att lägga ut hela resans spår på bloggen. Så vart det alltså inte. Ska använda mitt andra par batterier som alltså fixar det perfekt. Trodde i min enfald att GP:s batterier var dom bästa men det blir inget mer köp av det märket för min del. Håll till godo med dom spår som finns och när det ser ut som vi har flugit från punkt A till punkt B så är det alltså batterierna som har lagt av, tyvärr…

Nalle serverar te. Trevligt va…

Mera hus. Fast det har ar ett bostadsomrade…

Darthwader eller hur det nu stavas. Mycket kan man anvanda silvertape till…

2013-07-05 08.46.58 Dag

Jag har tappat bort Bjarne! Vi kom till Kostroma som ligger vid floden Volga. Vi kom tyvärr i rusningstid vilket innebar köer som får stockholm att likna en genomfartsled. Medans vi köar ner mot Volga får Bjarne se en person som kör moped eller vad det nu var för tvåhjuligt fordon, och som kör på gångbanan. Han säger ”vi följer honom” och därmed försvann han. Jag är inte mycket för att köra på gångbanor eller mot trafiken eller vad man nu kan tänka sig göra. Jag vill nog följa trafikreglerna någorlunda. I Thailand kör många mot trafiken och jag tycker bara att det är puckat. Under deras nyårsvecka dör det 3.000 om dagen. Är det något att sträva efter. Nä, reglerna kanske inte alltid är så roliga men dom gör så att saker och ting blir någorlunda säkra. Var Bjarne är har jag ingen aning om. Jo, en sak vet jag han är i Kostroma och där med försvunnen. Det är en stor stad och inte så lätt att hitta någon som bara drar iväg.

Nattliga terrorister…

Bjarne väntar på att det ska ha brunnit klart… Någonstans i Ryssland. Ni som kan ryska kan kanske säga var vi var någonstans…

Nåja, han är vuxen och kan säkert klara sig själv. Vet inte riktigt hur vi ska hitta igen varandra. Ingen pratar ryska och kan därmed inte komunicera så mycket med folket.

Morgonen efter brandövningen. Lastbils hak och massor med lastbilar på kvällen men alla är borta på morgonen…

Nödvändigt ont…

Jag bor i alla fall på Hotell Volga, precis på andra sidan bron som han försvann över om han hinner läsa det här. Jag checkar ut vid 10 till 12-tiden imorgon. Om han inte har hört av sig till dess så åker jag mot Perm. Och hur vi ska veta vilken väg vi tar vet jag inte heller…

En vacker byggnad. Jag tycker som ni säkert har märkt, väldigt mycket om gamla byggnader…

Lite närmare. Skulle kunna tänka mig att starta en äganderätts-förening i en sådan här byggnad…

Det får bli som det blir, resan fortsätter…

Lustigt hus, kanske ett lusthus…

Tjusigt värre…

Annars är det en jävla sol som strålar och har hållit oss på kokpunkten hela tiden. Tänk att den kan vara jobbig ibland. Jag kör som man ska med Gorotex-stället och en hel drös med skydd på vilket gör att jag smälter bort och konsumerar 3-4 liter vatten om dagen. Fast det klart, hade det regnat så hade det inte varit bra det heller. Det är aldrig bra, eller hur…    😉

Man kanske ska göra om resan på snöskoter under den sibiriska vintern…    ;-0

I natt bor jag bra med Wifi. Dom andra dagarna har jag försökt använda mitt SIM-kort som är MTS och snor närmare 50-60 svenska kronor för en bloggkväll. Jävla ocker. Ska byta teleoperatör till den jag hade förra resan. Pengarna jag tankar upp kortet med 350 rubel är slut på en kväll. Det går inte för sig helt enkelt…

Från hotell Volgas fönster ser jag Volga…

Det får vara allt för i kväll…

2013-07-04 någonting

Vi körde och körde och ville inte riktigt stanna. Det var en djävulsk trafik på stora vägen, M10 mellan S:t Petersburg och Moskva. Trodde inte att det fanns så många långtradare i hela världen. Dessutom så var det eviga köer med nästan bara långtradare i. Vi kryssade oss fram i vägrenen eller i omkörningsfilen som dök upp med jämna mellanrum. Fort gick det inte men mycket mycket fortare än för långtradarna.

Det finns mycket att säga om vägarnas skick i det här landet. Bäst är nog vägarna utanför städer och byar men inne i byarna verkar det som att det inte finns pengar för underhållet.

Hur som, nu ska vi försöka hålla vettiga tider för körningarna och inte köra sena kvällar för då blir bloggen lidande. Pallar inte att skriva långt efter midnatt…   😉

Det blir bilder imorgon för då är det en ny dag och jag ska försöka hinna att lägga in dom i datorn och sedan måste dom behandlas på en massa sätt. Struligt men nödvändigt…

2013-07-03 12.08.33 Dag

Klockan 01:00 går brandlarmet på hotellet. Fast rösten snackar ryska och vi fattar inte någon ting igentligen. Men det luktar bränd plast och anar vad det är rösten säger. Upp kommer receptionisten och säger att vi måste ta våra tillgångar och utrymma hotellrummet. Ja, det vart några timmar mindre sömn.

Vi fick lite vatten i receptionen som plåster på såret men sömnen vart som vanligt kort.

Har skaffat telefonkort och kan därför publicera detta men klockan är långt efter midnatt. Mer kommer nog i morgon…

Det här vart skrivet 03:00 den 3:dje juli och sedan har internet inte funkat. Nu är det fungerande igen och det kommer mer men vi får se om jag hinner idag, torsdagen den 4 juli 2013.

2013-07-02 12.04.35 Dag

Vi vaknade vid 9-tiden på färjan till Tallin vilket resulterade i en stadig frukost. Sedan var det dags att börja på den dagliga klädseln. Mycket att sätta på sig och det blir varmt som bara den. När vi rullade av färjan fick vi blåsa alkotest och det gjorde vi utan problem.

Ett tappert gäng som ville ta avsked av Bjarne och mig…

Vi åkte sedan till Narva där gränsövergången till Ryssland är. Det är en jäkla procedur att ta sig in i Ryssland. Undrar om det gått bättre om vi kastat passen?!   😉

Sista utposten. Man kommer att sakna den Svenska flaggan…

Efter flera timmar i solen fullt påklädda så kändes det som man var i ett våtvarmt omslag helt och hållet. Bjarne hade en blyertspenna och fyllde i både sitt ”arrivel-kort” och ”tullhandlingen” för motorcykeln. Det vart inte godkänt. Damen i luckan suckade tungt och gav Bjarne en kulspetspenna så han kunde göra om handlingarna. Tror hans stubin tog slut då…      😉

I stressen glömde Bjarne dojorna hemma. Nu mer har han ett par röda badtofflor att gå runt i…

Tänk vad avkopplande det kan vara att lämna det mesta hemma…

Till slut efter åtta sorger och bedrövelser så fick vi äntligen köra in i Ryssland. Vägen kantades efter ett tag av dom i Sverige så populära jättebjörnlokerna i flera mil. Inte nog med att dom växte efter vägen det fanns hela fält av dom dessutom. Undrar om dom var odlade för något ändamål. Efter lite småvägs åka så kom vi till Gattjina där vi avslutade dagen genom att söka efter ett billigt hotell. Inte lätt. Verkar vara något evenemang i stan så dom billiga hotellen var fullpackade. Vi fick lyxa till det med ett som robbade oss på 4.200 rubel. Dyrt, c:a 850 surt förvärvade kronor. Sedan spelar klockan oss som vanligt spratt. Våran svenska tid var vid incheckningen 20:30 men den faktiska tiden visade sig vara 2 timmar plus.

Vägen till Narva försvinner i en återvändsgata. Vart tog vägen vägen? Fast vi åker inte på en åker…

Mycket pappers arbete för att komma in i Ryssland, tullhandlingar och även personhandlingar…

Inga människobarn i sikte. Mycket storkar och dom verkade ha slutat med mänskliga leveranser och skötte sina egna barnkullar…

Min hoj verkar ha följande problem. Går bra på tongång och upp till en kvarts gas sedan börjar den spotta och fräsa. När jag pumpar förbi halv gas så får den lite fart igen. Fullgas verkar gå OK men vid 5.000 varv sten dör motorn. Det sista är nog TCI-boxen och dom tidigare felen är nog förgasarjusteringar. Förgasar justeringarna verkar dessutom flytta på sig då och då. Alltså, ibland går den inte bra på fullgas. Skumt är det men allt över 5.000 varv tror jag stenhårt på TCI-boxen. 5.000 varv är 120 kilometer i timmen så det är inte så intressant, viktigare är dom lägre varvtalen. Kan jag ha något skräp som åker runt mellan några olika munstycken eller vad är det som händer? Någon som kan ge mig en vink…

En paus och lite arbete…

Roadbook under konstruktion…

Bra ställe, här får man kaffe på sängen…

Bilden får tala för sig själv…

Man kanske ska importera ett par loker till Sverige…    😉