Söndagen vart som många av söndagarna. Nings lediga dag och alltså är det hon som får stå för önskningarna av vad som ska göras. Först kom före detta chefsmekanikern från Nings Honda butik, Chan Business och tittade på min Kawasaki Kaze ZX130. Den läcker bensin och jag har rengjort förgasaren på alla tänkbara sätt och vis. När den blir stående en lite längre tid och jag reser upp den från sidostödet så börjar den pöla bensin från flottörhusets överfyllnadsventil. Flottör och nål är så klart bytta, även den vakuumstyrda bränslekranen är bytt och den fungerar. Alltså rycker jag loss bensinslangen så kommer ingen bensin om inte vakuum uppstår i en av dom andra slangarna.
Slamkrypare som blygt tittar upp…
Tänk om han trillar ner i skallen på en när man går under… 😉
Känns bättre att ha dom liggande så här. I det här fallet på en flotte…
Men var kommer då bensinen ifrån?!
Hur skumt som helst. Jag har brutit upp tungan på flottören så snart får den nog ingen bensin alls, eller i alla fall är flottörhuset snustorrt. Skämt åsido. Har kollat flottörnivån hundra gånger. Är innerligt less på att klä av moppen alla plastkåpor. Chefsmekanikern tyckte att jag ska byta ut vakuumbensinkranen mot en från Honda då den inte skickar tillbaka bensin upp i tanken utan bara har vakuumstyrningen och in och ut, alltså tre slanginfästningar medans Kawasakis vakuumstyrda bensinkran har fyra. Det blir nästa försök, om inte det går kanske jag börjar experimentera med en molotovcocktail för att se eländet brinna.
Vägval i mangroveskogen…
När det var fixat utan bra resultat och vi övergick till att avsluta frukostkaffet som var kvar i kannan så tog vi Yamahan mot Pranburi och vidare mot Pak Nam Pran, som är en fiskeby öster om Pranburi. Det första Ning ville göra i Pak Nam Pran var att besöka mangrove parken och där efter äta en tidig lunch inne i Pak Nam Pran. Vid mangrove parken träffar vi en svensk kille med sin son, kanske 8-9 år. Vi slår följe med varandra. Mycket svenskt snack och sedan hängde dom på till restaurangen som Ning blivit rekommenderad. Den låg inte efter kusten som brukligt är, utan på en bakgata men med bra mat från havet. Annars så kryllar det av restauranger efter kusten så klart, en del bra en del dåliga som alltid. Efter maten så åker den svenska pappan och sonen tillbaka till sitt hotell i Sam Roi Yot, eller på svenska, de trehundra (bergs)topparna. Ning och jag tog en liten sväng söder ut efter kusten och sedan körde vi in mot Pranburi. På vägen mot Pranburi låg för några år sedan en väldigt vacker restaurang som jag har som bild på mitt MasterCard. Nu var det igenväxt och till salu men behöver en oerhörd massa reparationer. Det är som så mycket i det här landet, vackert och fint när det är nytt men inget underhåll görs så allt faller så sakta ihop till någon form av ruiner. Som vanligt så glömde jag GPS:en hemma så det vart inte något spår denna gången heller. Jag har kort minne helt enkelt men jag kommer ihåg vad jag heter.
Rensar, troligen, tonfisk för att tillgodose musiker…
X2000 i thai style rusar fram i, kanske, 70 km/timme…
Ståtlig kåk men under förfall. Jag har haft den som bild på mina Visa och MasterCard i många år, fast i annat perspektiv…
Tjusiga rullstolar eller vad är det…
Kan det möjligen vara en produkt för trafikskadade. Här i Thailand så åker man, även jag, moppe i kortbrallor och T-tröja. Ska det sluta i en sån här?
Måndagen vart nya djärva försök att få Kawasakin att uppföra sig. Bröt till flottörtungan ytterligare men den läcker lik för bannat. Trotts det går den förbaskat bra, troligen bara på bensinångor nu mer. Tog en lång sväng för att se om det skulle hjälpa till att täta överflödesproblemet. Det vart bland annat en sväng till Hua-Hin sjukhus och hälsa på Kun Peek (svensk) som har blivit inlagd för något som jag inte vet vad det är. Hur som helst har dom skurit upp honom i magtrakten. Han verkar inte heller veta riktigt vad dom gjort. Han får väl göra en koll om han åker till Sverige så man inte snott någon del för att sälja på transplantations marknaden. Vem vet?! Läcker bensin fortfarande, så klart! Nu har jag i alla fall beställt en ny vakuumbensinkran av Ning, samma som Honda har och kan alltså rationalisera bort en slang som kanske är anledningen till strulet. Jag återkommer med information i ärendet eller så kommer bilder på en brinnande MC.
Fantasifull arkitektur. Ning sitter trött på MC:en och väntar på mig som far runt med kameran i tid och otid…
