Någonstans i Sibirien…

Hejsan mina vänner! Nu är jag lost! Har precis duschat och skulle ta kameran för en promenad i den här staden. Batteriet var slut, eller i alla fall allvarligt på upphällning så det åkte i laddarn medans jag för fattar dom här raderna. Som sagt, jag vet faktiskt inte var jag är men när jag går ut så har jag mobiltelefonens GPS. Den har funkat på alla andra ställen, vi får se om den funkar här också…

Alexander till vänster och Pavel till höger. Mina enorma hjälpredor i min vånda…

I och för sig så spelar inte det någon roll var jag är. Jag har målet Hua-Hin och det är dit jag ska hitta. Det kommer jag självklart att göra på ena eller andra sättet.

Tänkte göra er lite avundsjuka på bra hojvägar, fast i öppna landskap. Sug i er…

Kolla in!!! En toppfueldragster kan kasta bromsskärmen…

Och som ni ser så är det gott om plats att värma upp däcken på…

När jag kom till den här lilla staden så frågade jag på två bensinstationer efter hotell, ingen kunde svara på var det fanns. När jag frågar på andra stället så ser jag en polisbil som också behöver bensin så jag går fram och frågar polisen i passagerarsätet, chauffören var och betalade i förväg som alla andra. Han skriver 500 på en lapp och pekar framåt. Jag vart konfunderad och tänkte vaddå 500, kan ju inte gärna vara kilometer. Så tittar jag i riktningen och ser en tågbro så jag visar med teckenspråket över bron och han ger klartecken och visar att jag sedan ska till höger. Verkar lätt så jag tackar artigt och går tillbaka till hojen, startar och åker iväg. På andra sidan tågbron går en liten gata, stor som en stig in. På den är en buss på väg ut. Kan det vara där eller 50 meter längre fram där går också en liten, men dock med två körbanor in. Jag chansar på den med två körbanor och kommer in i en spännande liten gata med massor av förfallna kåkar. Åker kanske två kilometer utan att hitta något så jag gör en U-sväng och åker fram till en busshållplats med några människor väntande på bussen. Ska just börja fråga dessa människor om hotell när polisbilen dyker upp och tecknar åt mig att följa efter. En ny U-sväng och sedan kanske jag behöver åka c:a 1,5 kilometer efter dom. Så svänger dom in på en gård och där är hotellet. Inget jag hade kunnat hitta, det lovar jag!

Hotellet…

Bara ärliga människor i Ryssland. Kolla in låset på ytterdörren. Skulle passa i vilken bank som helst…

Dom drar vidare efter att ha pekat på en dörr. Stänger av hojen, tar av hjälm och handskar. Går sedan in genom dörren och kommer in i en hall med en trappa till vänster och en korridor till höger. Tittar in i korridoren och det är bara hotellrumsdörrar, dörrar med nummer på. Tillbaka till hallen och tar trappan upp. Kommer upp i en ny hall?! Ner igen och in i korridoren. Hör ljud från slutet av den och går dit, dörrarna går inåt, men näst sista dörren är öppen. Det är några tjejer i rummet. Jag frågar efter receptionen och tjejerna i rummet svarar något som jag tolkar som tredje våningen. Tillbaka och uppför trappan till tredje våningen. Där möter jag en ung vacker tjej som tydligen håller i affärerna. Talar bara ryska men förstår ändå vad jag vill (behöver man inte vara så intelligent för när jag är på ett hotell, men ändå!). Betalar för inlåst MC och rum med badkar 850 rubel. Billigast hittills! Dock inget fönster men stort rum.

Är väll OK!

Går väll att duscha här eller hur…

Lite mjukporr så ni inte somnar…     😉    Fick en såndär hjälm/mössa som man har i ryska stridsvagnarna av Alexander. Måste prövas…

Gjorde just en sväng på stan. Kunde inte hitta någon restaurang eller kafé. Ungdomarna på torget kunde inte vis mig någonstans. En gammal man tog mig med genom en affär och ut på baksidan bland en massa stånd och skjul. Han knallade på en bra bit och sedan stod vi vid en stor plåtgrind. Då visade han att jag skulle klättra över den för på andra sidan fanns minsann ett kafé. Sagt och gjort, jag klättrar över och undrar var faan jag är. Går 50 meter och är vid mitt hotell igen!? Okej! En gång till, jag går till vänster den här gången. Bara små hus, inget med någon skylt eller liknande. Alltså bara bostäder…

Mot torget, mycket vackra fasader i stan…

Motsatta sidan av gatan…

Plåtgrinden jag fick klättra över, inte utan besvär ska sägas…

Och fram till hotellet igen. Det här är en vy där jag har hotell entren till höger om bilden…

Plåtar lite kåkar när jag ändå är i rörelse. Efter ett tag så kommer en kille som troligen varit och tränat. Han har i alla fall en handduk hängande om halsen och ser lite rödblommig ut. Jag frågar honom efter en restaurang eller kafé. Han tecknar åt mig att vänta någon minut och går in genom en stor port. Ut kommer han med dottern och hon pratar lite engelska, men inte tillräckligt bra för att det ska fungera att förstå henne. Hennes pappa erbjuder mig då skjuts till ett kafé. OK! Hoppar in i hans bil och han kör mig till mitt hotell!? Har jag gått över ån efter vatten?! Upp till tredje våningen och receptionen. Träffar flickan där och hon visar mig mot centrum igen. Jag går tillbaka till centrum och frågar där. Dom visar mig tillbaka till min hotellgata. Jag går tillbaka mot hotellet och hittar en affär av något slag, går in och frågar tjejen bakom disken. Hon visar mig tillbaka mot torget igen. Jag har i alla fall sett en livsmedelsaffär. Jag går till den och köper min kvällsmat, tre bananer, två påsar jordnötter och två ryska öl. Sedan tillbaka till hotellrummet för att skriva och gör klart kvällens publicering…

En gata med hyreshus…

Vacker och välskött…

Så här ser det alltså ut, kolla in taken…

Här går man. Det finns inga trottoarer efter själva körbanan…

Andra sidan av vägen…

Bilen som jag fick skjuts tillbaka till hotellet med…

Och så till något helt annat…

Döda björkar i massor, något måste göras…

Träddöden har slagit till i Sibirien också. Jag tror vi måste stänga ett eller två körfält på Hornsgatan så inte fler dör. Kanske skall göra en bilfri dag i någon av dom södra förorterna, vi kanske skulle börja med Tyresö. Alla som bor i Tyresö kan cykla en dag i veckan förslagsvis, det för att inte fler träd ska dö ibland annat Sibirien. Det är nyttigt att cykla, och så är det bara 15 kilometer till Stockholms City. Vilket jättekliv för folkhälsan samtidigt…

Var är jag?! Ha, ha, ha, det är det bara jag som vet…

Så var det det där med konspirationer! För er som tror att jag sitter och trycker i någon källare i någon förort och käkar Ravioli på burk. Ni tror förståss att jag sitter och klipper och klistrar bilder och texter för att ni ska tro att jag är på långresa på motorcykel. Här kommer bevis på motsatsen. Fast det klart, vit och blå färg finns att köpa och bilderna kan vara från någon om målad skylt någonstans bortom Rinkeby…

Har vi varit på månen?! Jag säger bara ”Capricorn One”!!!

Kockobello, vem är kockobello?!  😉  Jag???

Vi hörs imorgon, kanske…