Drömlandet för oss som tycker om att åka motorcykel…

Garagebygget är klart. Här kommer lite bilder på färdigställningen som ni inte har fått se. Det blir en byggkavalkad så att säga.

Nu är det läcktat och klart…

Väggarna börjar dyka upp…

Det ska ju inte vara stampat jordgolv utan betong på golvet…

Fungerar utmärkt med betongränna…

Slätt och fint eller hur…

Och så en politisk färg på golvet. Här tar arbetarna en välbehövlig paus…

Ser bra ut tycker jag…

Litet verktygsföråd…

Vy från köket…

Elektrikern gör sitt jobb…

Nu är det snart bara städning kvar…

Det blir gjutet mot muren snart…

Se så fint det vart…

Annars så är det regnperiod vilket innebär att det kommer ett regn, inte varje dag men då och då. Ibland med mycket vatten på kort tid och ibland lite vatten, men oxå på kort tid. Ibland så lite så det knappast blir blött på marken och när det kommer mycket kan det stå som kaskader upp ur gatubrunnarna. Kaskaderna brukar bestå av en svart äcklig sörja som man nog ska försöka hålla sig borta ifrån. Den kan nog innehålla vad som helst. När det regnar som mest så kan det komma en hel del djur med vattenmassorna som flyter ner mot havet. Både levande och döda djur samt giftiga och ogiftiga.

Varmvatten på väg ner…

I övrigt så åker jag runt varje dag på någon av mina motorcyklar, de är små och jag kallar dom för moppar, men dom är nog att anse som trimmade moppar. Den ena är en Kawasaki på 130 cc och den andra är en Honda på 125 cc. Man marschar bekvämt upp till 90 kilometer i timmen på dom, och oftast endast iförd kortbrallor och T-tröja. Ja, jag vet att man inte ska åka så. Jag skulle inte komma på tanken att åka på det viset i Sverige där det dessutom är betydligt säkrare att vara MC-förare, men i 35 gradig värme och i, mestadels centrala stan, tätbebyggt område så att säga så blir det lite regelvidrigt. Oftast så håller jag faktiskt bara 40 till 60 kilometer i timmen. Det är så att man använder MC:n istället för att gå i det här landet. Gå är varmt! Det var evigheter sedan jag var ute och gick, senast var i Sverige med min vandrande vän Janne. Saknar våra långpromenader på milen och ibland längre. Vad mycket världsproblem vi har löst. Vi borde nog ha blivit nominerad till något pris, t.ex. ekonomipriset, fredspriset eller kanske till och med ett forskarstipendium av något slag. Finns ju massor av olika priser som vi skulle ha passat som kandidater till. Så har det i alla fall inte blivit och vi är nog väldigt okända för den breda massan och till och med de andra, den smala massan.

I verkligheten såg det ut som man åkte genom en grön tunnel, dock inte på bilden…

En av turerna gick till Pak Nam Pran och dess mangrovepark. När man läser en bok hur dom går genom ett mangroveträsk så blir jag fundersam efter att ha sett hur det ser ut i verkligheten. Visst kan man gå igenom ett mangroveträsk men vilken pärs. Det är som synes på bilden, inte promenadvänligt. Det var där jag såg det thailändska getingboet. Jättestora getingar så jag höll mig på behörigt avstånd. Jag har för många år sedan gått under ett sådant getingbo med resultatet att jag fick minst 10 stick. Det var betydligt lindrigare än att få svenska getingstick men storleken på getingarna kan sätta skräck i vem som helst.

Det är jättegetingar. Vet inte om det går att zooma in dessa respektgivande flygfän…

Och så var det den thailändska fiskeflottan som verkar ha gått på politiskt grund. Fast det är ju inte dessa små båtar det handlar om då. Det är stora båtar som håller sig med ”fångar” av typen slavarbetare. Här i Thailand har det mest handlat om de ekonomiska följderna när världens I-länder inte vill handla deras fisk.

Lågvattenmärke…

Jag vill ju veta hur mycket jag vunnit med…

Till slut en bild på min hustru som just förlorat i Yatsy och blev sur. Hon vill inte räkna ihop resultatet för det var en så klar vinst för mig. Fast det går över på någon minut så det är inte så farligt och jag tycker det är roligt att utnyttja min seger…