Idag, den 30 oktober 2014, blir det Eiffeltornet bland annat…

Vi vaknar vid 9-tiden. Efter någon timmes uppfräschande ger vi oss ut på stan. Det är ju inte lätt att dölja åldern längre, start sträckan för att rätta till alla rynkor och spår av ålder efter uppvaknandet på morgonen tar längre och längre tid med åren.

Ning med elbilSka vi spara på elen och skaffa fordon som konsumerar den i stället…

Hur som helst så går vi till Metro-stationen efter att ha gjort en ”road book” (heter det så även om man inte åker hoj?), alltså en liten minneslapp med metro-nr, riktning, stationsnamn och lite små noter så som väderstreck. När vi ska passera biljettspärren fungerar inte biljetterna, vi testar en gång, två gånger och så en tredje och sista gång. Det blir till att söka hjälp hos biljettkasörskan för att få reda på vad som är fel.

2 - Snart frameSnart så är vi vid dagens första mål…

Hon tittar på våra två biljetter och meddelar oss att dom gäller för barn och endast enkelresa. Vilken blåsning! Dyrt med tanke på att vi betallat 1.100 kronor. Ning blir förbannad och börjar argumentera med den stackars kassörskan. Jag får lugna ner henne och påtala att kasörska hon har framför sig inte har gjort något och att den hon ska vara arg på inte finns på plats så att säga. Inte första gången man blir blåst när man är ute och reser, men jag tycker att jag har blivit rättså duktig på att inte gå på minor. Det här var dock en ny lärdom. Den går jag inte på en gång till, det är helt klart.

KaffepausFransk flört kanske. Kaffe blir det i alla fall…

OK! Nya biljetter för 5 dagar och till halva priset, alltså vi betalar runt 5-hundringen för oss båda. Får samtidigt lite info om hur dom ”ska se ut” och vad som gäller och inte gäller för biljetterna. Hon säger oxå att om det uppstår fel så kan vi gå till en biljettlucka och få dom ersatta mot nya. Biljetterna är små och av papper så man får nog handskas varsamt med dom om dom ska både hålla och fungera i fem dagar.

Snart uppe i Eiffeltornets toppPå väg upp efter köande i flera timmar. Nu är det sista hissen till toppen som gäller…

Metro systemet är rena råttboett när man går ner i tunnelsystemet underjorden, det är gångar både hit och dit samt högt och lågt. Vi lär oss att orientera genom att läsa skyltar och lära oss vad dom menar med sina symboler och annat. Systemet tror jag är 14 eller 15 linjer som är ihopvävda i ett nystan av räls, dom är numrerade M1, M2 och så vidare uppåt och dessutom med olika färger på linjerna. Som i Stockholm fast där är det väl bara 3 linjer idag, eller har jag fel?

Högt upp är detMan är högt upp när man nått toppen på Eiffeltornet…

Mycket stål runt NingMycket järn är det i konstruktionen. Här är en järnlady oxå…   😉

Efter lite om och men så är vi vid Eiffeltornet. Man är inte ensam det vill jag lova. 3 timmar i kö för biljetterna och så lite köande för att nå hissen. Sedan köar man för att åka vidare upp till toppen och efter besöket där så köar man för att åka ner till marken med stopp på flera våningar. Summa sumarum så köade vi i närmare 6 timmar, alltså i stort sett hela dagen.

Mäktigt och högtMäktigt även från våningsplan två som jag har för mig att det här är…

När Eiffel-äventyret var över så gick vi mot Triumfbågen, inte så långt från Eiffeltornet och där var det kö om man ville upp på bågen. Vi var helt klart överens om att det var färdigköat för dagen och nöjde oss med foton från marken.

Triumfbågen och NingTriumfbågen med fru Ning i förgrunden. Dagen börjar gå mot sitt slut…

Gick några kilometer hemåt och tog Metron dom sista stationerna för att det började mörkna. Handlar några liter vatten till rummet och sedan vilar vi någon timme för att gå ut och äta middag på en restaurang runt hörnet från hotellet.

Tidig kväll, 21-tiden för att titta TV med amerikanska skådespelare som visar sig tala perfekt franska. Dom måste ha gått någon bra språkkurs…

Om Dan Åström

Vem är jag!? Någon som tror sig känna mig!? Alltså jag är född 1952 på Södra BB och växte upp på Bastugatan 21, på Södermalm för att lite senare i livet fortsätta min uppväxt på Sköntorpsvägen 124, i Årsta/Johanneshov med mycket roligt vid och runt föräldrarnas sommarställe i Herrmanstorp/Vega, Handen. Sedan blev det flytt hemifrån och då hamnade jag tillslut i Hammarbyhöjden. Lite senare flytt till Björkhagen som jag lämnade 1988 för ny adress i annan stad...
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *