Tjredje gången gilt…

Dzamïn-Üüd den 25 juli 2013 klockan 20:00. Efter 8 timmar i emigrations och tullmyndigheten i Erenhot blev jag tillbaka visad. Jag saknar som vanligt något eller några dokument. Ja, vad säger man?! Ut ur Mongoliet var lätt som en dans men sedan blev det problem. Måste lasta motorcykeln på en bil som skulle köra den in i Kina. Sagt och gjort, med hjälp av tullarna så får jag så att säga en bil som ska in i Kina att lyfta in motorcykeln i. Det är en VAS Hunter med suflett på. Föraren och tullaren jagar ihop ett gäng och så lyfter vi upp motorcykeln bak i jeepen och jag hoppar in i passagerarsätet. Sen bär det iväg till emigrationsmyndigheten där jag hoppar av och jeepen fortsätter till tullen.

På emigrationsmyndigheten är det inga problem. Visum och alla papper är klara så det är en snabb och enkel procedur. När jag har gått igenom den personliga tullkontrollen så blir det till att lyfta av motorcykeln från jeepen. Varmt som bara den och hela utrustningen på så där tar krafterna slut. Ett tag kändes det som jag skulle svimma men det botades med en flaska varmt vatten. Vattnet i flaskorna här har en tendens till att bli väldigt varmt, men gott. Sedan vart det ett härligt liv runt motorcykeln och mig. Det kom och gick folk som skulle kolla och var nyfikna. Sedan skulle motorcykeln flyttas från ett ställe till ett annat utan att köras. När den sedan var på det stället så skulle den till ett annat ställe, fortfarande utan att köras. Och efter ett tag så skulle den tillbaka till ruta ett. Pusst…

Nu skulle alla dokument kollas. Tror dom var tio tullare vilt diskuterande och var nog villiga att släppa in mig men vågade nog inte riktigt, som dom sa, det fattas tre dokument. Ett av dom förstod jag skulle vara från polisen!? Kan det ha varit ett utdrag ur straffregistret, nä knappast troligt. Ja, jag vet faktiskt inte. Jag slutade helt enkelt att engagera mig när jag insåg att det skulle bli nobben den här gången också…

KolvarNågon har renoverat motorn hos den Kinesiska tullen…   😉

Sedan var det proceduren baklänges. Jag var så trött ett tag att jag hade lust att bara lägga mig ner och dö. Men det kan man ju inte göra. Då kom en emigrationstjänsteman och gav mig en flaska kallt vatten och sedan erbjöd hon mig att komma in på kontoret medans dom backade papersexercisen i myndigheten. Det var juvligt att få sätta sig och bara vila på deras kontor. Där var dom nog sex, sju stycken som diskuterade om mig och med mig. Dom var väldigt bekymrade över min situation och att jag skulle tillbaka hela sträckan på nästan 9.000 kilometer. Det var faktiskt ett trevligt gäng men dom hade inte makten att göra något åt situationen. Två satt och spelade ett brädspel jag aldrig har sett. Det hette tydligen ”jo” på kinesiska i alla fall. Blev nog sittande där i en dryg timme sedan var det att köra tillbaka till Mongoliet. Där var det passkontroll och så var det klart. Lätt som en plätt…

Nu sitter jag på hotellet och ska ta mig tillbaka till Ulaanbaatar imorgon. Det kanske blir en tvådagars vi får se. Har ingen panik och ska samtidigt kolla upp visum till både Ryssland och Kazakstan. Kanske blir det en helt annan färdväg tillbaka.

Men något tredje försök blir det såklart inte…    😉

Om Dan Åström

Vem är jag!? Någon som tror sig känna mig!? Alltså jag är född 1952 på Södra BB och växte upp på Bastugatan 21, på Södermalm för att lite senare i livet fortsätta min uppväxt på Sköntorpsvägen 124, i Årsta/Johanneshov med mycket roligt vid och runt föräldrarnas sommarställe i Herrmanstorp/Vega, Handen. Sedan blev det flytt hemifrån och då hamnade jag tillslut i Hammarbyhöjden. Lite senare flytt till Björkhagen som jag lämnade 1988 för ny adress i annan stad...
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

5 svar på Tjredje gången gilt…

  1. anki Lahtinen skriver:

    Surt!!! Vad synd att det inte gick den här gången heller.
    Men hoppas resan varit givande ändå/Anki

  2. Jan skriver:

    Tråkigt för dig, och alla vi som följde din häftiga resa, att inte få se Nings glädje när du lyckligt anlände till Hua-Hun

    • Dan Åström skriver:

      Tjena Jan!
      Jag kan lägga upp ett foto när jag kommer till henne den vanliga vägen, med flyg alltså! 😉

  3. Reje skriver:

    Problemet är inte du eller din motorcykel utan dom människor du kan komma att träffa på din resa genom Kina och vad dom kan berätta för dig…fattar du.

    • Dan Åström skriver:

      Ha, ha…
      Ja du har så rätt. Det var dessutom det som jag var mest intresserad av att se. Hur folk har det på landet är alltid ett bra sätt att värdera ett land på. Landsbyggden är ju alltid ”eftersatt” på något sätt, även i Sverige.
      Har varit i Bejing och Shanghai som är stora och moderna städer. Ser ut som vart som helst i hela världen.

Lämna ett svar till Dan Åström Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *