Vi gör ett nytt försök…

Katakomber ”here we come”! Börjar med att vandra gata upp och gata ner i kvarteren med gågator och alla restauranger för att hitta ett morgonfik med baguette. Har fransmännen/franskvinnorna glömt bort sin baguette?! Det finns alla möjliga och omöjliga brödsorter men baguetten lyser med sin frånvaro, eller är i alla fall inte så vanlig längre. Vi vandrar runt i nästan två timmar innan vi hittar ett hål i väggen som har baguette med torkad skinka och ost. Taget!

Börjar köaHär börjar kön som ska ta mer än tre timmar.

Snart syns entrenNu ser man i alla fall hörnet på huset som har entrén…

Efter den försenade frukosten ska vi nu tillbaka till Metron för att ta linje M4 till Denfert Rochereau där katakomberna finns. Vi har ju redan lokalisera dom under gårdagen så det gick väldigt lätt i dag. Roligt att komma fram! Vid entren till katakomberna ser vi en kö som försvinner runt hörnet på kvarteret. Vi följer kön och det visar sig att vi får gå i stort sett runt hela kvarteret för att komma till slutet av kön, eller säger man början av kön? Ni förstår säkert vad jag menar i alla fall. Ja, vad gör man?! Vi ställer oss i kön och det rör sig i ultrarapid, nästan inte alls med andra ord.

Vid entrenTre timmars köande för döskallar och sedan betala nästan en hundring…

Tre och en halv timme senare så får vi gå in genom entrédörren och betala de €10 som är per person för att få se en massa bensamlingar. Är man knäpp eller?!

Orädd besökareEn liten oblyg krabat vid sidan av kön…

LejonDen här hade nog inte varit lika oblyg om levande…

Hur som helst så går vi ner för spiraltrappan till underjorden. Det är ordentligt djupt ner den leder i alla fall. Där nere går det gångar lite hit och dit men dom man inte ska gå är avspärrade med järngaller så risken att man går vilse och aldrig mer kommer upp är alltså liten. Vi går med rätt bra fart och snirklar oss fram bland benknotorna benskallarna och kommer så till en smalare sprialtrappa som tar oss upp till markplanet på en helt annan gata.

Första sträckningenI gångarna under jorden…

Andra sträckningenÄnnu inte mycket att beskåda annat än en massa stenar…

Där var ingen kö så kan man ska man nog smita in den vägen och gå i motsatt riktning. Fast det stod en vakt där och kolla de så inte Ning hade en benskalle elle annan benknota i väskan. Alltså är det nog vara svårt att smita ner den vägen…   😉

Benknotor och NingTror Ning tycker det är lite otäckt…

Mera benknotorThailändare är ju skrockfulla så det här kan nog sätta sina spår…

SkallarVilka har man lagt här? Vanliga människor eller bara fint folk?!

Tunna med benDet är konstnärligt i alla fall. Men den bästa konsten med ben finns i Tjeckien, närmare bestämt Kutná Hora i en krypta eller vad det nu heter…

Hela dagen har gått i köande som vanligt här i Paris. Tillbaka till hotellet tar vi oss först med Metron men vi kliver av några stationer före S:t Paul som är vår hemstation, och går sista biten. Vilar på hotellrummet för att sedan gå ut och äter asiatisk mat till Nings stora förtjusning, avslutar med yoghurt glass mitt emot hotellet. God natt…

Metro M4Här kommer Metron M4 som ska ta oss tillbaka mot hotellet…

Om Dan Åström

Vem är jag!? Någon som tror sig känna mig!? Alltså jag är född 1952 på Södra BB och växte upp på Bastugatan 21, på Södermalm för att lite senare i livet fortsätta min uppväxt på Sköntorpsvägen 124, i Årsta/Johanneshov med mycket roligt vid och runt föräldrarnas sommarställe i Herrmanstorp/Vega, Handen. Sedan blev det flytt hemifrån och då hamnade jag tillslut i Hammarbyhöjden. Lite senare flytt till Björkhagen som jag lämnade 1988 för ny adress i annan stad...
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *