Vilken dag…

Vi vaknade klockan 08:00 hemma hos en ryska som vi hyrt vardagsrummet av för 800 rubel. Hon gav oss tillgång till hennes internet uppkoppling, så det var gårdagens publisering. Efter den dagliga packningen av alla prylar så började vi lasta ner allt till motorcyklarna. Porten är fotograferad som kuriosa. Vi får se om jag kan lägga upp bilder i dag. Bor på ett hotell som heter någonting med ”Central” i Perm denna natt. Resans största rum, eller rättare sagt vi har ett sovrum och ett vardagsrum för 2.500 rubel. I det ingår frukost imorgon. Vi får se frukosten består av.

Bjarne beställer regplåtHemma hos ryskan försöker Bjarne beställa en ny nummerplåt till sin motorcykel…

Trapphus2Trapphuset upp till ryskan. Bjarne tycker att det är pittoreskt och det kanske det är oxå…

Tillbaka till morgonen. När allt var på motorcyklarna och vi var klara för avfärd så startar min motorcykel men går som en moppe. Max fart cirka 40 kilometer i timmen och skjuter och hackar av bara den. Försöker få den att varva upp för att få skiten i förgasaren att släppa. Men icke sa Nicke. Det släppte inget den här gången. Försökte köra men det går inta att köra i 40 km/timen hela vägen till Thailand. Behöver väldigt lång tid och så är det minst sagt B.

Hemma hosRunt hörnet där Bjarne lastar packningen ligger ”porten” och bakom mig finns ett brunnshus…

En brunnHär finns det vatten att hämta direkt från källan så att säga…

Puttrar för bi en bilverkstad och känner att det är dags för vändning tillbaka till bilverkstaden för hjälp. Rullar in på planen framför verkstaden som verkar bestå av far och två söner. Försöker med teckenspråk, grimaser och ljud få dom att förstå vad som troligen är fel med hojen. Farsan sätter ena sonen på jobbet med mig som handledare i isärtagning av hojen.

Ojämn vägMan måste hålla ögonen på vägen. Den är allt annat än jämn…

Hålla ögonen på vägenTittar man på blommor och bin så kan en sådan här ”valk” i vägen vara förödande…

Det funkade jättebra och den var isärplockad på cirka en timme. Sedan var det rengöring av förgasaren. När fadern blåser i munstyckena så ser det ut som det kom något slemigt ur ett av hålen. Undrar om det är resterna efter förra resans bensinfilter. För efter det bensinfiltret har den aldrig varit sig lik.

Extra bensinBensin behövs som vanligt…

Montering är som demontering så klart fast baklänges och det gick också bra. Tror att jag och den ryska junioren hade blivit ett bra mekaniker team. Jag erbjöd dom en prov repa som dom tackade nej till. Nästa fråga, vad vill ni ha. Det sa jag ju inte för så mycket ryska kan jag inte. Utan åter igen teckenspråket och gnuggande av tumme mot pek- och långfinger samt ordet rubel. Junior säger att han vill ha 350 rubel. Det är så billigt så jag skämdes. Ungefär 70 kronor. Konfererar med Bjarne medans jag plockar ihop alla verktyg och annat och tänker då betala honom 500 rubel. Lika med en 100-lapp. Men när det var dags för betalning gav jag honom 1000 rubel och bockade samt skakade hand med samtliga tre. Dom gjorde min dag!

Ja, inte bara min dag utan min hela resa. Den går som en dröm nu…

StockarStockar! Kanske traffikstockning eller…

Vi blåser iväg och det börjar bli mer och mer avlägset mellan byarna. Bjarne kör soppatorsk men har spillt lite överbliven bensin i sin medtagna reservdunk. Det blev några droppar och en dramatisk körning. Vi var mitt ute i dom djupa skogarna så han både låg över tanken för att minska luftmotståndet och jag misstänker att det var rullning i nerförsbackarna. Efter cirka 37 kilometer så såg vi några hus men vägen gick bara förbi. Bensinstationerna ligger oftast efter dom stora vägarn och väldigt väldigt sällan inne i byarna. När vi så att säga höll på att passera byn blev jag orolig för det kan vara 200 till 300 kilometer till nästa by. Vi slår en rundpall och åker in en annan rättså stor infart till byn och där efter några kilometer dyker det upp en bensinstation. Det var nog bara bensinånger i Bjarnes tank.

Bjarne in aktionVår ”våning” i Perm…

Mitt emot bensinstationen fanns ett av dom trevliga och billiga kaffeerna som vi rullade över till. Det blev rödbetssoppa, 3 brödbitar och piroger samt sallad. Allt för cirka 100 rubel, 20 kronor. Sedan blev det körning till Perm, det är där vi är nu…

Om Dan Åström

Vem är jag!? Någon som tror sig känna mig!? Alltså jag är född 1952 på Södra BB och växte upp på Bastugatan 21, på Södermalm för att lite senare i livet fortsätta min uppväxt på Sköntorpsvägen 124, i Årsta/Johanneshov med mycket roligt vid och runt föräldrarnas sommarställe i Herrmanstorp/Vega, Handen. Sedan blev det flytt hemifrån och då hamnade jag tillslut i Hammarbyhöjden. Lite senare flytt till Björkhagen som jag lämnade 1988 för ny adress i annan stad...
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vilken dag…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *