202 kilometer till Ulaanbaatar, en retur…

Saynshand den 13 juli 2011, kl 08:30. GMT +8.

Ja så har en ny dag startat. Vad ska man göra idag då?!    😉

Usch, mörkt och duggregnar. Vad blir det av den här dagen?!

Det här blir lite småreflektioner. Varje gång jag äter sallader här i landet så blir jag smalare, alltså rena tarmtömningar. Kan det vara så att man är hygienisk och sköljer grönsakerna i kranvatten?! Nåja, någon liten vitamin hann nog ut i kroppen också. Sedan måste jag säga att det smakade alldeles förträffligt efter två dagar på bulldiet. När jag satt på restaurang Sidney så språkade jag lite med tjejen som serverade, bland annat frågade jag om ”hoj-affären”, den blå dörren ni vet, har öppet som idag. Tänkte på festivalen ”Naadam” som stängde hela Dzamïn-Üüd, fortfarande stänger allt. Hon visste inte hur det var med den blå dörren men tillägger att det är en hoj-affär under restaurangen.

I det här landet verkar allt jag ska till, ligga en våning upp, så också restaurangen. Förvirrande som bara den, man kommer in i ett trapphus med en massa dörrar. Sedan måste i alla fall jag gå och känna på dom och titta in för att se vad som finns bakom den stängda dörren. Och på andra våningen där låg restaurangen. Nu är det så att jag sett mongolernas oblyga sätt i just det fallet. Dom bara öppnar dörrar och kliver på, så även min hotellvärd i, tror jag Ayrag, hon bara kom in. Inget knackande eller så. Jag vart lite full i skratt, vad hade hänt om hon öppnat dörren när man står och ska börja ”maskeraden” till motorcyklist. Alltså hel näck?! Hade hon fortsatt sin entré in i rummet?!

Plötsligt började steppen/öknen blomma. Många små gula blommor…

Det är vackert med blommor och framför allt i en sån steril miljö som steppen/öknen utgör…

Så här ser dom tillslut ut när man går närmare…

Tillbaks till ämnet. Det är nämligen så att jag inte gärna vill fortsätta utan en reservslang till hojen. Känns otryggt att sticka ut på stäppen och få en punka där utan reservslang. Inget vatten att kolla den trasiga i och så tappade jag en ventil vid första punkteringen. Det var ju tryck i den slangen, lite i alla fall och när jag skruvade ut ventilen så ”poffade” den iväg. Det var jag självklart beredd på men den gled ur min hand och som så mycket annat så bara försvann den i gruset. Behöver en ventil. Den här extra tjocka slangen som jag fick gårdagens punka på, den imponerade föga kan man säga. Men dyr var den! Skulle vilja kolla vad som har hänt med den. Är det en vanlig punka så är det OK, men det ser skumt ut vid ventilen. Det ser ut som att ventilen har lossnat eller i alla fall så är gummit som håller den på plats lös på ena sidan. Jävligt dåligt i så fall.

Behöver ingen presentation får jag hoppas…

Ja, så medans jag väntar på att affärerna ska öppna tänkte jag alltså sätt lite ord på pränt.

Jo, så är det också så att när man åker i öknen och på stäppen står bilar, små och stora, lite här och var. Det stod en när jag var på väg till Dzamïn-Üüd som hade en rullstol stående utanför sig. Jag tänkte att det kanske behövdes assistans så jag vek av från mitt spår och åkte fram till den för att se om jag kunde vara till hjälp. Det var en handikappad äldre dam i passagerarsätet och kanske hennes dotter vid ratten. Dottern kom ut och förklarade att dom väntade på ett hjul. Någon hade redan varit och hämtat ena hjulet för transport till någon gummiverkstad. Lite annat roligt är att hälften av bilarna i landet är högerstyrda och den andra hälften vänsterstyrda. Hur kan det komma sig?! Dom har högertrafik på vägarna det är bara i öknen och steppen som det är lite huller om buller.

Det var allt från morgonrapporteringen…

Jo, en till liten reflektion! Så här kan man alltså förstöra en månads semester, jag har varit ”resanden” i en månad idag. Borde firas på något sätt, man kanske skulle göra något roligt, som att ta en sväng på hojen…    😉

 

Choyr kl 20:30

Ny duschad i kallvatten. Om man inte vaknat tidigare så vaknar man av en kall dusch, helt klart. Men efter en dag som började med regn, jag var orolig att det skulle bli en repris, punka igår och två omkullkörningar i regn idag. Men så vart det inte. Dagen vart till slut fin, solsken och värme.

Det första jag gjorde i morse var att åka till två olika motorcykelfirmor i Saynshand för att köpa ny innerslang. Det sket sig. Dom har inte 21 tums hjul i Mongoliet. Något att tänka på för nästa år. Behöver kanske två framhjulsslangar. Det jag köpte var två ventiler, två ventilhattar i metall med uttag så man kan skruva ur ventilen. Sedan köpte jag även en liten ventilskruvmejsel, skit smart liten konstruktion som nyckelring. Det var från den första affären, sedan skickade hon mig till den andra för att dom kanske skulle ha 21 tums innerslang. Nix pix, men jag drog fram min tjocka slang och visade dom. Han tog först fram en lös ventil och sa att den kan man skruva dit istället för originalventilen. Den köptes också. Sedan såg han lite lurig ut och tog fram något och limmade helt enkel ihop slangen med något lim som var tunnflytande. Han hällde det bara i den lösa fliken vid ventilen och det satt som bara faan. Den lilla flaskan fick jag av honom, undrar om det är någon typ av ”super lim”. Verkade så när jag ser konsistensen, som vatten. Sen kom dom ut och beundrade motorcykeln. Väldigt fascinerade av en så stor en cylidrig maskin. Efter det så vart det grusvägsrace. Idag körde jag fort, trodde jag skulle hinna ända till Ulaanbaatar. Så vart det inte, fast nu tror jag att det är asfalt resten av vägen till Ulaanbaatar. Det är i alla fall inte någon lång sträcka i sand och grus kvar, det är jag nästan säker på. Har blivit rättså duktig på både sand och grusvägsåka om jag får säga det själv. Jag dundrade fram så fort jag vågade, får ju bara inte stå på näsan. Det kan bli kostsamt för min kropp och även för XT:ens funktioner. Sedan är det väldigt lite bilar i rörelse på stäppen, blir man liggande så kanske man hinner ruttna…    😉

Här kan man nog bli liggande ett tag om man skulle köra omkull…

Nu är det 202 kilometer kvar till Ulaanbaatar, lätt fixat imorgon. Sedan börjar pysslet med att hitta en transportör för hojen. DHL finns i UB, kanske skulle åka förbi dom och lyssna eller ska man försöka hitta någon annan?!

Vi får se, tror det blir i övermorgon som transportfrågan dyker upp. Sedan blir det en massa paket till Li, all min utrustning för både hojen och för camping. Den tar jag inte med mig till Thailand.

Ingen öppen restaurang i Choyr, det vart en ny påse bullar men här hade dom äpplen också, vilken hitt!!!

Om Dan Åström

Vem är jag!? Någon som tror sig känna mig!? Alltså jag är född 1952 på Södra BB och växte upp på Bastugatan 21, på Södermalm för att lite senare i livet fortsätta min uppväxt på Sköntorpsvägen 124, i Årsta/Johanneshov med mycket roligt vid och runt föräldrarnas sommarställe i Herrmanstorp/Vega, Handen. Sedan blev det flytt hemifrån och då hamnade jag tillslut i Hammarbyhöjden. Lite senare flytt till Björkhagen som jag lämnade 1988 för ny adress i annan stad...
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.