Hur ska jag göra, och vad ska jag göra???

Dzamïn-Üüd den 10 juli 2011. Kl 09:30

Det gröna på bland annat taken är krossade flaskor. Man slår sönder dom lite över allt. Hela landet är skräp och glassplitter…

Nu har jag lugnat ner mig. Vart både arg, ledsen och besviken igår när dom nobbade min motorcykel vid Kinesiska gränsen. Jag tror att det tullaren ville ha är en så kallad ”carnet”, en typ av garanti att den inte blir kvar i landet.

Här var det hur mycket folk som helst för någon timme sedan, man kan nog säga att tåget gått…

Bara en byggnad med stadens namn ”Dzamïn-Üüd”…

Jag ska under dagen kolla om det går att, snöpligt men ändå, sända hojen med järnväg till Bangkok. Nästa alternativ är att sälja den på plats och bara åka själv. Kan jag få 4.000.000 tugrik för den?! Det är c:a 20.000 svenska, en stor förlust affär, men så måste jag tänka att det är lite pyssel på hojen också. Tror att bara reservdelarna skulle kosta minst 4.000 svenska kronor och så har jag kvar nöjet att sätta dom på plats.

Lite stenöken. Här har det sjudit av liv var eviga dag utom idag…

Till järnvägsstationen. Rapport kommer…

Kl 17:30…

På järnvägsstationen råder kaos idag. Det är en storhelg här och alla ska tydligen åka till Ulaanbaatar med tåg. Mötte några utlänningar (som mig alltså) som försökte köpa biljett till UB men fick informationen att det var fullt på tågen.

Är den rysk eller kinesisk. Motorbågar har alla hojar här. Kanske något för nästa resa…

Vandrade runt lite och hittade Mongoliska Tullmyndigheten. Jag gick in där och frågade om transport av motorcykel till Thailand. Hon sa att ta den genom Kina så vill dom ha en carnet, då är det alltså det dokumentet tullarn pratade om, visste han inte vad det hette?! Sedan sa hon att bästa möjligheten är att åka tillbaka till Ulaanbaatar för där finns det fler möjligheter även inom transportsektorn. Jag överväger en returresa, kanske kan ta hojen på tåget till UB annars är det ingen jättelång sträcka i kilometer bara i dagar. Kanske tre eller fyra dagar för att ta sig till UB. Det hänger på vädret så klart, är det torrt på stigarna så är det inte så halt bara skumpigt. Fick även en bra kontakt vid deras gränskontroll, över väger att ringa henne för att kolla möjligheten att sälja hojen här i Dzamïn-Üüd fast det blir nog bättre betalt i UB skulle jag tro. Vi får se hur jag gör. Är fort farande lite deppig, satt och räknade kilometrarna genom Kina till Laos gräns. Det är inte så långt, bara 4.175 kilometer, tio dagar i sadeln. Vad är det för en hårdhuding (i ändan i alla fall…).   😉

Mitt i allt skräp och förfall så finns det väldigt vackra detaljer, konstigt…

Nu ska jag ut och äta, det blir väl kött som vanligt. Svårt att få grönsaker eller frukt här.

Kl 23:00…

Jag åt en kebab rulle alá Mongoliet, den var god och tillagades i en skåpbil, typ van, eller vad man nu ska kalla dom. Det fanns lite grönsaker i den. Sedan gick jag runt men tror att helgen är som våran jul, väldigt folktomt på torget. Man hade till och med täckt över biljardborden som står där, tre stycken står på torget och normalt så är det mycket folk runt dom. Nu kändes det som torget i Karlskoga en solig sommardag. Kanske inte får skriva så?! Nåja, så är det i alla fall. Restaurangerna var stängda och dom människor som fanns kvar stuvade in sig så gott det gick i dom ryska jeeparna, som inte redan lämnat stan, för att åka någonstans utan för staden och fira med brottning och annat. Dom kan vara ända upp till 15 personer i en sådan liten Jeep. Ibland lyckas dom inte stänga dörrarna utan någon håller bara igen den så den inte far upp vid till exempel en inbromsning, jag har sett några sådana händelser när dörrarna far upp. Dom är inte ovanliga. Sen såg jag en rolig sak, en liten Toyota svänger in på torget, när han svänger så börjar det rinna sand under bilen, det vart ett riktigt sandspår efter honom. Kan han ha varit ute i sandlådan och lekt?! Nåja, jag är inte på festhumör så jag blir kvar i stan, fortfarande lite deppig. Funderar mycket på lösningar, vi får se vad jag gör…

Mer vackra detaljer, om man ser sig omkring lite grann så kan dom finnas lite här och var. Här är ingången genom grinden till den där super krogen som jag åt på…

Går tillbaka till hotellet och lyssnar på musik, det är plåster på trasig själ och psyke. Läser lite sedan kollar jag på filmen ”Inception” på datorn. Fixade ett ölglas genom att skära en ”pet-flaska” i två delar så jag kunde njuta av kvällen två mörka öl till filmen. Man kan inte halsa mörk öl ur flaska, det är helgerån. Den ska skummas för att bli riktigt god.

Den klart vanligaste bilen är den här ryska jeepen. Den finns i tusentals och är ibland i bedrövligt skick men rullar. Här med öppen motorhuv, inte heller helt ovanligt…    😉

Jo, ensak till! Jag har gjort en förfrågan om ”carnet-dokument” hos SMC. Jag hoppa på det så jag kan åka vidare. Vi får se, det är vardag imorgon så kanske jag får någon form av information från dom. Tror det kan ta upp till tio dagar att ordna sådana dokument men då får jag väl stanna här under tiden. Det blir långtråkigt, men jag måste leva på hoppet…    😉

Nu är det slut för idag! Det tog tre timmar att få upp det här, alltså bara uppladdningen på nätet…