den 17 juni kl 22:30 (Rysk tid)
Dagen har varit regnfri, nästan i alla fall. Någon droppe har kommit men jag har inte sett solen. Stoppade i fodret i jackan. Skönt!
I Ivanovo var jag inne i ett köpcentra för att köpa SIM-kort. Samma komentar (fast på dålig engelska).
-Du kan inte köpa, det står här!
-Vad står det där?
-Att du inte är kvar i landet.
-Men det ser du väl att jag är, jag står ju här!?
-Ja, men så står det och då kan du inte köpa SIM-kort.
-Kan jag ändra på det, det är ju bara fel på en siffra?!
-Nej, nej! Det går inte…
Fast hon börjar nästan skratta.
-Jo men du ser väl att dom skrivit månad 6 istället för månad 7. Titta på visumet.
Förläget tillkallar hon hjälp. Först en annan tjej som oxå snackar knackig engelska. Nä, hon håller med om att det inte går att ändra på månaden fast nog är det fel, det håller hon med om. Hon ringer till någon och försöker diskutera problemet (på ryska, jag hajar noll så klart!).
Den första tjejen går och hämtar någon kostymklädd kille, troligen en ”security kille”.
Han tar det med en klackspark, det klart att jag ska få köpa ett SIM-kort, det där är felskrivet. Så tror jag att resonemanget gick, fast på ryska och avläst av rörelser och miner. Han går ut igen och jag får tillslut köpa mitt SIM-kort. Lätt som en plätt, bara en och en halv timme…
Nu gasar jag iväg igen.
Kör in i Nizhniy Novgorod efter c:a 2 timmar. Där kör jag in i city och snurrar. Jävlar, snacka om traffik. Här behöver inte de svenska trafikljuskillarna ställa om trafikljusen så det blir kö och går långsamt. Här är det totalt kaos. Och jag som trodde att det skulle vara en liten stad, ser ut så på kartan!
Jag försöker hitta utfarten till Kazan. Inte lätt, far runt i säkert två timmar tills jag stannar på en parkering och frågar ett par. Han pekar diagonalt rakt igenom stan. Alltså jag är på precis fel sida. In i kaoset igen…
Här håller det på att hända en olycka, jag läser skyltar och kör (det går långsamt) men missar ett trafikljus som slår om. Och i ryssland så är det gasen i botten nästan lite innan det blir grönt. Oj, oj, oj, det var nära!!!
Det gick bra, men man blir stressad av sånt. Stannar och tar ut lite pengar i en bankomat medans nerverna slutar darra. Bankomaten snackar bara ryska! Efter några försök och lite logik så lyckas jag lyfta 3.000 nya rubel.
Ut i kaoset igen. Nu börjar det dyka upp skyltar till Kazan. Skönt, bara att följa dom.
Vägen går över någon bergskedja så det går i snigelfart. Mycket tunga lastbilar och riktigt mycket vanliga bilar oxå. Det finns krypkörfält som det nästan står stilla i så dom lastbilar som kan köra i den högre farten 30 kilometer i timmen dom ligger i vänster körfält och dom vanliga bilarna dom kör om till höger ute i vägrenen och i mötandes körfält till vänster. Ser några riktigt härliga situationer.
Efter någon timme så stannar jag på ett fik och käkar lite grann. När jag är där så skriver jag ner hur hotell stavas, ГОСТИНИЦА, nu kan jag söka själv efter vägen. Fortsätter i riktning Kazan och efter ett tag ser jag texten som säger hotell, fast på ryska så klart. Här är jag nu och ska göra en tidig natt…
