En vecka på Borneos provins Sabah i Malaysia…

Torsdagen den 6:de februari 2014 klockan 18:30 åker jag från Hua-Hin till Bangkok i en minibuss. Det är inte mitt favorit transportmedel men det är den enda bussen som går till norra busstationen i Bangkok. Det är oroligheter och risbönderna har spärrat av vägen på minst ett ställe så jag vågar inte åka med morgonbussen på fredagen den 7:de som det var planerat. Mycket riktigt så var det uppbyggt en stor scen mitt på vägen och minibussföraren kör tillbaka en bit och tar en dräneringstunnel under huvudvägen och har svårigheter att komma ur själva diket på andra sidan. Minibussarna kör oftast på gas och det verkar som det har dåligt energivärde. Bussen orkar bara upp till hälften av den betonglaggda sidan på dräneringsdiket och han backar tillbaka men snett vilket får mig att tro att bussen kommer att välta. Det gör den dock inte. Med bakändan mot en av väggarna i ”diket” tar han sats med fullgas och slirar på kopplingen så det luktar bränt inne i bussen. Trodde nästan den skulle slå eld.

Upp ur dräneringsdiket kommer vi med nöd och näppe för att sedan fortsätta lite halvterängkörning vilket resulterar i att vi kommer ut på andra sidan protestscenen mitt i folksamlingen. Kryssar fram mellan protesterande, troligen, risbönder som har synpunkter på att dom inte fått betalt av staten som utlovat. Fast det klart, det var nog mer ett sätt att komma till makten att lova 60% mer betalt för riset än vad världsmarknadspriset ligger på. Hur som helst, sedan flöt trafiken på som vanligt och jag hamnade vid norra busstationen som ligger vid Morchit. Sedan vart det taxi till Saphan Kwai och mitt hotell som heter Suda Palace. Taxin kostade under 100-lappen. Taxi med mätare är oerhört billigt att åka till skillnad mot Tuk-Tuk och andra färdmedel. Suda Palace hotell har billiga dubbelrum med godtagbar standard för 800 Bth. Nu hade dom infört en avgift på frukostbuffén, den var på 130 Bth vilket jag tyckte var OK. Man får som det ser ut idag 5 Bth för en svensk surt förvärvad krona.

Fredagen den 7 februari.

Tidig morgon med ris och olika maträtter som frukost samt både the och kaffe. Sedan vart det ut på gatan och fånga en taxi för vidare transport till den gamla flygplatsen Don Muang som även den ligger lite nordväst ut i Bangkoks storstadsdjungel. Det var det asiatiska flygbolaget Air Asia som skulle få mig som passagerare. En asiatisk kopia på Ryan Air. Tur och retur till Borneos stad Kuta Kinabalu i provinsen Sabah med mellanlandning i Kuala Lumpur. Landar vid 19:50 på kvällen på Kuta Kinabalus ena internationella flygplats, även kallad ”terminal 2”. Köper en taxitransit till hotellet för 30 RM och går ut och hoppar in i en av taxibilarna. Han kör mig till mitt hotell med det fina kinesiska namnet ”Dreamtel”, centralt lägge i stan skulle jag vilja påstå. Allt inom gångavstånd. Mycket bra standard för en svensk fyrhundring. Jag har ett fint dubbelrum på 6:e våningen med en underbart stor och bred säng. Större än syster Eva och svåger Oves säng. Dom bor också på 6:e våningen och är dom som fått mig att åka på denna resa.

Lördagen den 8 februari.

Morgon gör vi vid 9-tiden då det är kinesisk frukostbuffé, fast det finns lite bröd och korv samt äggröra som också funkar för oss västerlänningar. Kaffet var gott vilket inte alltid är fallet när man är ute och reser så här. Sedan så finns det som jag uppskattar mest av allt här i asien, färsk uppskuren frukt. Underbart helt enkelt.

Dagen planeras för ett  besök på en turistbyrå så vi får veta vad som är sevärt och vad man kan uppleva. Kanske kolla om det finns kanibaler och huvudjägare som man kan besöka…  😉

Vi hittar en statlig turistbyrå bland alla privatägda resebyråer som ska sälja äventyrsresor i alla dess former. Redan idag blir det en utflykt med avgång vid 14-tiden för att hälsa på näsaporna. Turistbyrån pratade sig också varma för ett gammalt ångdrivet tåg man kan åka fast det går bara två gånger i veckan. Det är en resebyrå snett emot turistbyrån så vi går in och bokar onsdagen den 12 februari för en historisk resa med något som är en kopia på ”Orientexpressen”, mat och allt ingår i en vacker historiskt rullande miljö. Det blir fler besök på turistbyrån under vår vistelse på denna ö, även om dom har gett oss ett flertal uppslag på vad vi kan göra och vad vi inte bör missa så gav dom oss även bra vägledning på många sätt.

Tillbaks till hotellet för att bli upplockad klockan 14 av en minibuss. Färden går sydost ut och vi hamnar en bit ut på en halvö som ligger mellan Ulu Membakut och Weston. Vägen blir mindre och mindre för att sluta i något som ser ut som en påbörjad grusväg i dåligt skick. Vid vägs ende ligger alltså vårat resemål och ingår i naturreservatet Padas Damit även om det är i den yttre utkanten åt väster. En trevlig lodge och starten på en flod. På andra sidan floden ser vi en skock näsapor där hanarna har stora näsor som blir ännu större med ålder, allt enligt vår guide. Näsorna kan bli så stora att dom måste lyfta näsan för att äta hävdar guiden. Alltså dom lyfter med ena handen/armen för att sedan stoppa i sig godsakerna med den andra. Vi kommer inte så nära men tillräckligt för att se hur dom ser ut. Dom lever med ett harem, varje hane har en skock honor som han befruktar och, kanske även ser efter, alltså klart för att sprida sina egna gener. Mycket honor med spetsig liten näsa och en drös av små apor så klart. Näsapornas föda består av bark och blad säkert med ett inslag av larver och andra småkryp. Vi blir efter den första titten på näsaporna visade tillbaka till lodgen där vi serveras lite the eller kaffe med några enklare tilltugg, och så som så vanligt här i södern, några frukter för att sedan hoppa i båtarna för flodfärden in i grönskan. Väldigt grönt måste jag säga. I många fall i det närmaste ogenomträngligt om man skulle hamna i vattnet och behöva ta sig tillbaka till fots. Ingen rolig tanke…

Här tog minibussfärden slut och vi ska nu vidare på floden…

Det är våran lodge…

Oskärpan på näsapan beror på det långa avståndet till den…

Lite närmare men desto blygare eller erkänner han hur ful han är?!

Kanske bra med säkerhetsavstånd till näsaporna…

Ni får njuta av bilderna föreställa er hur det var även om alla bilder kanske inte riktigt gör rättvisa av den verkliga skönheten i grönskan och växtligheten. För oss tre gick hela kalaset på 480 RM, det dubbla i svenska pengar. Då fick vi även en måltid efter flodfärden som var riktigt god. Risrätter är det nästan över allt i dessa sydliga asiatiska länder, så även här. Allt är faktiskt billigt och människorna väldigt tillmötesgående. Inte alls lika närigt som i Thailand måste jag säga där det lätt blir extra för att man är ”farang”.

Syster och svåger i båten…

Kungsfiskare i mangroveskogen…

Har vi tur får vi se en krokodil! Det var den här ödlan guiden menade med krokodil. Jag satt och tittade ner i vattnet…  😉

Vattenbufflar på bete?!

Och bonden som vallar dom…   😉

Inte ofta jag får vara med på bild. Syrran greppade kameran…

Söndagen den 9 februari.

Vankar om kring i staden och planerar för morgondagen och även lite längre framåt. Det ska bli en båtresa ut till två små öar som ligger inom synhåll från Kuta Kinabalu. Det ska vara bra för dykning och bad men man kan även bara njuta av omgivningen. Onsdagen blir det ångdrivet tåg men biljetterna måste köpas på måndagen, alltså imorgon.

Söndagsmarknad och här köps det fjärillar…

Smak sak?! Eller är det bara jag som har snuskig fantasi…   😉

Hon var riktigt vass på att måla skyltar…

Välordnad trafik och även trafikmiljön var välordnad. Det är jag inte van vid…   😉

Kinesiskt nyår firas med dessa lejon…

För det är väl lejon eller vad ska det föreställa?! Fast lejon har nog aldrig funnits i Kina…

Uppförsbacke…

Med strålande vy. Havet finns till höger men det är ju bara blått…

Morgondagens båtar redan i dag…   😉

Måndag den 10 februari.

Vi åker taxi för att köpa biljetter vid ett fem-stjärnigt hotell till tågturen för att sedan fortsätta med taxin till båtpirerna för våra ö-besök.

Öarna vi valde ut var Sapi och Manukan. Sapi var en liten ö som vi gick runt. Branta backar med mycket växtlighet och vackra vyer. Det blev även bad där för Ove och mig när vi hade gått runt ön. Skönt i vattnet och väldigt klart. Bra sikt djup med färgglada fiskar som simmade runt. Dusch och ombyte sedan for vi vidare till Manukan för att bara strosa runt och kolla på omgivningarna. Det var en resort på den ön och den är dessutom väsentligt mycket större än Sapi. Vi gör sen lunch på en av restaurangerna och det var en riktigt positiv upplevelse. Mycket gott och till bra pris. Mer promenad på en stig som verkar vara under renovering så ock byggnaderna efter den stigen. Trevlig promenad men vi vågar inte gå hela sträckan till utkikspunkten då tiden för sista avfärden tillbaka till staden går vid 16:30. Båtarna är enkla och går fort. Flytvästar har funnits både på flodfärden och även här i havet. Känns lite proffsigt tycker vi alla tre. Dock är det väldigt stötigt och skumpigt på havsytan men det är ju som det brukar på havet. Denna kväll vart det pizza på en italiensk restaurang med en flaska rödvin till. Det var precis som pizza brukar vara, inget revolutionerande. Jag vart jättetörstig under natten precis som vanligt när jag ätit pizza.

Det här kan man kalla sjötomt. Så kallade sjözigenare…   😉

Brant och högt på den lilla ön…

Svår att se då den inte är stor och väldigt lämpligt färgad…

Den här var större och låg tvärs över vår gångstig…

Vi skrämde iväg den innan vi gick vidare för annars hade vi behövt kliva över den…

Lustig stenformation. Ser ut som någon form av gjutning av metall…

Stiliga män på stranden…   😉

På den större ön fanns dessa. Kan det vara från Bofors?!   😉

En stig som verkar vara övergiven. Behöver upprustning så ock alla hus efter dess sträckning.

Den här såg ut som en liten fågel när den kom flygande…

Tisdagen den 11 februari.

Vi ska försöka komma upp på berget Kinabulu som har en höjd på över 4.000 meter. Ja, alltså inte bestiga toppen utan komma högt med bekväma medel så som bil. Turen innehåller en utsiktsplats för att se och fotografera toppen i bra vinkel, vi ska även besöka en marknadsplats med alla dom vanliga turistprylarna så klart. Orten hetter Nabalu, färden ska sedan fortsätta till en botanisk trädgård och sist men inte minst gör vi besök vid heta källor som man kan bada i. Det är hämtning vid 8-tiden på morgonen av en minibuss som plockar upp fler resenärer på olika hotell, sedan gör vi ett buss byte buss och fortsätter färden i en stor turistbuss. Vyn över berget är strålande under hela bussresan ända tills vi når utsiktspunkten då är toppen helt dold av moln och det börjar regna, inte mycket men småpöla. Blåsning, ingen bild på toppen. Om ni vill kan jag ta ett kort på mitt lakan hemma och lägga upp med påståendet att det är berget fast täckt av moln, för så såg det faktiskt ut. Säg till i så fall…

Lustig blomma…

En till udda blomma…

Mina resekamrater…   😉

Botaniska trädgården var nog som Ove sa, mest för kinesiska stadsbor som troligen aldrig sett något växa. Städerna är ju så stora så det går nog inte att komma ut från dom utan minst en veckas semester, och det har dom säkert inte. Nåja, nog om kineser som jag såklart inte tycker om då dom kinesiska myndigheterna har ljugit mig rakt upp i ansiktet två gånger. Om ni inte känner till det så är det tidigare inlägg på bloggen. En resa gjord 2010 på motorcykel med destination Thailand från Sverige och ett andra försök 2013. Båda gångerna så har kinesiska myndigheter sagt att det inte ska vara några problem. Skitsnack, efter det så tycker jag inte om kineser och deras regim ska vi ju inte tala om, passar in i ondskans axelmakter tillsammans med bland annat galningen i nordkorea. Fast det klart, dom är ju polare…    😉

Nåja, det vart ett litet politiskt inlägg, det finns fler länder att demokratisera som är rent ut sagt fördjävliga mot sin egen befolkning. Ingen nämnd och ingen glömd, i alla fall inte av mig. Dessutom började det regna riktigt ordentligt så det vart investering i regnkappor för 5 RM per styck för att kunna skåda alla blommor och träd i trädgården elle vad man nu ska kalla det, djungel kanske, utan att bli genomblöt.

Efter detta stopp så blev det lunch och det vart nog 6 eller 7 olika rätter i en enkel lokal restaurang. Det var nog mestadels turister i restaurangen men maten smakade alldeles utsökt. Vi fortsatte sedan resan till ett naturreservat för regnskog med heta källor. Vi får gå en sträckning med en väldigt smal hängbro som är uppdelad i några delar men som totalt har en längd på 100 meter och hänger 30 meter över djungeln. Den är svängig och spännande att gå på. Jag har gått på ett antal hängbroar men denna är läskigare då den är så smal och det gör den dessutom väldigt gungig. Alla överlevde och alla gick över…    😉

Hängbro nummer ett…

Som ni säkert såg så skickade Ove ut Eva på första bron för att se om den höll, sedan tog han täten…   😉

Sedan vart det bad i varma källor om man ville. Vi stod över och gjorde en vandring till ett vattenfall istället. Det kom ju en riktig regnskur när vi var i den botaniska trädgården så lite vatten måste det finnas i fallet i alla fall…     😉

Hibiscus som föda…

Heta bad i denna anläggning…

Efter det satte vi oss och beskådade de som badade heta bad. Det var en trevlig anläggning men min favorit med hett bad finns i Thailand. Där ligger poolerna vid sidan om en flod vilket gör att när man inte orkar med mer värme så flyttar man över i floden och kvicknar till i det svala flodvattnet. Mycket trevligt ställe faktiskt. Här vänder sedan bussen och kör samma väg tillbaka. Ända nackdelen med bussfärden var att man blivit lite blöt och med A/C:en satt på minusgrader så lider jag fortfarande av sviterna efter den färden. Vi går av vid första stoppet i Kuta Kinabalu och går hem till hotellet för att bli lite mindre nedkylda. Hela staden är bekvämt stor, i alla fall den centrala delen av staden är väldigt promenadvänligt stor.

Onsdagen den 12 februari.

Det blir en taxi till tågstationen efter frukosten. Vi ska vara på stationen vid 9:30 för att växla till oss tågbiljetter. Det blir en liten bok som kallas pass och som stämplas vart efter man åker med tåget. En gammal A/C, alltså en solfjäder av papp och en historisk dokumentation. Trevligt och även tågsettet är trevligt när vi går in i det. Färden rullar i en någorlunda modern miljö då allt från förra sekelskiftet så klart är bort byggt. I alla fall så är en hel del av det man ser modernare även om det finns byggnader kvar från engelsmännens storhetstid. Tåget lämnar stationen Tanjung Aru klockan 10:00 och ska sedan återvända från stationen längst bort på denna resa. Den bortre stationen heter Papar där vi påbörjar vår återfärd och vi finns på utgångsstationen vid 13:40. Under resans gång serveras en femrätters meny. Men det kanske inte är en femrätters då den sista ”kastrullen” innehåller uppskurna frukter.

Biljetterna hämtas ut på stationen…

Biljettpaketet i våra händer…   😉

Paketet i närbild…

Tåget…

Och föraren, eller i alla fall en eldare…

Ett gammalt hus som troligen finns kvar från engelsmännens storhetstid…    😉

Vändning av loket i gammal modelljärnvägsstil…

Och så vart det ”tag plats” igen…

Det blir en lite finare restaurang på kvällen, Ove och jag tar varsin portion jätteräkor alá sizzling. Alltså en het gjutjärnsplatta med räkorna och allt på. Eva går lös på en fiskrätt och det hela sköljer vi ned med en flaska rödvin. Hela kalaset kostar strax under 400 RM. Inte så tokigt då vin och öl är dyrt i detta land som till 60 eller 70% är muslimskt. Maten är genomgående billig.

Maten serveras och är mycket god…

I ett varuhus finns denna pissoar, den finaste jag varit på. Man pissar mot glaset framför blommorna…   😉

Torsdagen den 13 februari.

Upp vid 8-tiden för att gå ner och äta frukosten. Mitt flyg lyfter från terminal 2 klockan 10:55 och jag tycker inte om att stressa. Strax före nio går jag upp på rummet och tar packningen för att sedan lämna rumsnyckeln. Betalningen är gjord kvällen före så det är smidigt. Taxi till flygplatsen för 30 RM och sedan lite stök på flygplatsen för att tillslut hamna i planet. Mellanlandning i Kuala Lumpur och vidare till Bangkok. Landar i Bangkok vid 16:45 för att sedan korsa staden och åka de sista 250 kilometrarna hem till Hua-Hin. Tar mig till norra busstationen med en skyttelbuss som tog cirka 1 timme i de kompakta köerna. Väl vid Morchits norra busstation frågar alla vart jag ska, typiskt nyfiket thailändskt, och alla säger till mig att det inte finns någon buss till Hua-Hin. Jag är van och lyssnar inte utan söker vidare och hittar en minibuss som ska gå till Pranburi och alltså passerar Hua-Hin. 180 Bth kostar biljetten och jag sätter mig i bussen. Klockan är cirka 18:15 när jag sätter mig i bussen och den bara står där och brummar för att inte bli varm. 19:45 är bussen full och det börjar hända något, busschaffören börjar gå lite grann runt bussen och kollar in läget. Han hoppar tillslut in och det bär iväg ut i det ständigt rådande trafikkaoset i Bangkok. Tar en jäkla tid att komma ut på sydsidan av stan med kö nästan hela vägen. Men det är i alla fall ett personlig rekord jag satt på sträckan, 22:15 stannar han och tankar gas i Hua-Hin. Fantastiskt! Klart kortaste körtid jag har upplevt på denna sträcka. Han låg i mellan 120 och 140 kilometer i timmen så fort vi kom förbi storstadens kaos som säkert tog en timme. Det är riktigt bra med tanke på att dom bara får köra i 80 kilometer per timme enligt lagen. Men lagen existerar i detta land bara på paperet och för oss ”faranger” den inhemska befolkning gör lite som dom vill och känner man sedan någon prominent person så verkar det inte finnas någonting som är straffbart, inte ens mord…

Vacker parkbänk…

Skönt att komma hem. Ning blev glad och kom med ”moppen” och plockade upp mig gående på Chomsin Road mot våran bostad.

Resan är över så också detta blogginlägg…