Katakomberna på inrådan från dottern Jenny…

Kanske kan dagen passa efter Halowen att se lite döskallar, även om dom är döda, finns månge i livet oxå…   😉

GågataLugnt och skönt på gå gatorna. Trevligt folkliv dessutom…

Vi kryssar oss fram i Metro-systemet med en viss vana efter dessa dagar. Ett stopp vid gågatorna där vi såg att det fanns bra med frukostställen till lite bättre priser än dom runt hotellet. Det var en upptäckt vi gjorde igår medans vi vandrade runt i denna del av Paris. Det blir en form av pizzabröd med fyllning av både torkad skinka och soltorkade tomater och så kaffe till det. Den gamle mannen i restaurangen glömer att servera vårat kaffe så vid påstötning kompenserar han med fyra söta kakor till Nings stora glädje. Hon tycker om allt som är sött.

UteserveringMorgon kaffe finns det många ställen som tillhanda håller…

Efter den frukoststarten så bär det iväg under jorden via Metron till den södra delen av Paris där katakomberna ska finnas. Väl frame så sitter en lapp på dörren och säger att den första november är katakomberna stängda. Snopet…

Fler trappor väntarHär börjar uppstigningen…

Första trappanRedigt med trappor. Detta är en av två för att sedan avslutas med uppförsbacke…

Vi sätter oss i ett soligt hörn med kaffe och ser på gatulivet. Klart trevligare kvarter här än där vårat hotell ligger. Här känns det som de innhemska människorna bor och lever. Små affärer med mat och en uppsjö av restauranger som kostar hälften mot i området där vi bor. Ja, inte maten kanske men kaffet. Maten är något billigare, kanske en till två €.

Inte ensamSom vanligt så är vi inte ensamma. Köer verkar bli det starkaste minnet från Paris…

Obs kön in i kyrkanSom sagt, observera kön för att komma in. Inte den värsta vi drabbats av men ändå…

Vad ska vi göra nu då. Ning har dragit runt mig till en massa tempel så jag fortsätter att hämnas genom att släpa runt henne till lite kyrkor. Sagt och gjort, vi ska till kyrkan Sacré-Caeur som ligger i norra delen av Paris. Ner i underjorden igen och beskåda råttgångarna som vi människor har gjort. Svårt att orientera sig och det kryllar som sagt av dom. Vi har fått en stor vana att hitta i gyttret av gångar och trappor. Kommer så fram till stationen som vi ska åka ifrån efter orienteringen under jord. Har förberett mig med en lättare ”roadbook” igen så vi vet vilken station vi ska kliva av vid och hur vi sedan ska gå. Väl framme så börjar våran vandring mot kyrkan. Vi börjar med att gå åt fel håll och inser det rättså snabbt. Vänder om och vandra alltså i rätt riktning och kommer tillslut till trappor. Många och långa trappor. Kyrkan ligger på toppen och det är högt upp. När vi väl kommit upp så är vyn magnifik. En kortar kötid än vi är vana vid, kanske 15 minuter och sedan bara följa strömen runt i kyrkan och så ut igen. Utsidan med vyn tilltalar mig mer än själva kyrkans insida. Det är dessutom vackra byggnader lite över allt i Paris, så det finns mycket att titta på lite över allt så ock här.

Start på nedfärdenVi kan börja gå ned nu…

Bäst att hålla i sigSnart är vi nere och kan…

Vi är nerevila benen. Mycket gående dessa dagar. Troligen många mil…

Tillbaka till hotellet som vanligt för att ta en vandringspaus och sedan gå ut för middag och därefter avsluta dagen…

TrehjulingarTrehjuling för vuxna…

Om Dan Åström

Vem är jag!? Någon som tror sig känna mig!? Alltså jag är född 1952 på Södra BB och växte upp på Bastugatan 21, på Södermalm för att lite senare i livet fortsätta min uppväxt på Sköntorpsvägen 124, i Årsta/Johanneshov med mycket roligt vid och runt föräldrarnas sommarställe i Herrmanstorp/Vega, Handen. Sedan blev det flytt hemifrån och då hamnade jag tillslut i Hammarbyhöjden. Lite senare flytt till Björkhagen som jag lämnade 1988 för ny adress i annan stad...
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *