Närmare gränsen…

Saynshand den 6 juli 2011, kl 19:00 GMT +8. (Sverige är GMT +2 under sommaren).

Imorse frågade min värdinna (fast konversationen är mongoliska och svar på engelska/svenska, spelar ju ingen roll då dom ändå inte förstår).

-Har du ingen mat?!

-Nä, jag har ingen mat. Tänkte söka upp en restaurang eller kafé att äta på svarade jag.

Hon tittar bekymrat på mig och säger:

-Det finns inget matställe.

Och så går hon. Efter c:a 20 minuter kommer hon med någon form av pannbiffar sallad och kokt vete. Te är deras dryck, så det kom en stor kopp sådant också. Detta av ren och skär omsorg. Jag la 5.000 tugrik under tallriken. Tyckte hon kunde få bra betalt för vänligheten och omtanken. Normalt på en restaurang brukar det gå loss på 3.000 till 4.000 tugrik för en måltid. 1.000 tugrik är c:a 5 kronor.

Ett enkelt rum men det är tak över huvudet och det känns skönt efter strapatserna…

Verkar vara kalla vintrar här, tänker på väggtjockleken…

Långsmalt rum…

Mina rena kläder är inte rena längre. Vilken skit…

Nu vet jag var jag spännderade natten. Ayrag heter samhället. Det blev känt när jag korsade ett järnvägsspår, då gick det att hitta på kartan. Något jag inte förstår är avstånden längre, det är mycket mer än dom 80 kilometer jag sa att jag kört. C:a 300 kilometer om jag har åkt ”den stora vägen” men va faan, det finns ju inga vägar bara en massa spår på steppen. Vad som är väg avgör man själv, alltså man kör där det ser bra ut och sedan kommer andra och kanske kör i samma spår och så blir det en väg…    😉

Smutsig som sin ägare…

Nu vet jag i alla fall hur långt jag har kvar. 327 km till gränsen…

Det här tror jag dom kallar ”stupa”, inte helt säker…

Det kan gå tio bredvid varandra det är bara att välja väg, he, he, he…

Alla är lika dåliga i alla fall!!!

Se hur han siktar in sig på mitt spår, den vita jeepen alltså…

Här är en av infarterna till staden Saynshand. En långtradare kör ett annat spår…

Mitt hotell, ser lite så där ut på utsidan. Helt OK inne…

Visst är det OK?!  Jag tycker det i alla fall…

Sedan är det tyvärr så att alla ska ju inte till samma plats vilket gör myllret av vägar med annan destination lite komplicerad, som sagt kompassriktning, sol eller mekanisk är egalt.

Idag var det inte via solen då den har gömt sig den mesta tiden. Sedan får man hålla lite koll på järnvägen, den ska synas någonstans till höger om mig. Då är spåret rätt så rätt. Roligt är att helt plötsligt ute på stäppen står en avståndsskylt, men det förutsätter att du åker i just det spåret!? Får mig att tänka på ”Det våras för sherifen” då alla rider in genom ”entren” till staden som ligger mitt ute på prärien. Det här är faktiskt samma sak. När man sen kommer till en stad så är det ett myller av spår/stigar/vägar eller vad man nu vill kalla dom som går in över allt. Men först står det en skylt mitt ute i ingenstans och säger att man kommit till Saynshand, men vart faan är stan?!

Ja, som ni förstår så är det lite annorlunda än hemma i Sverige.

Nu har jag tyvärr en bedrövlig uppkoppling igen. Fick inte upp gårdagens bilder men ska göra ett nytt försök. Har dessvärre en massa bilder för dagen också…

Må solen skina på alla som inte har regnkläder…

Om Dan Åström

Vem är jag!? Någon som tror sig känna mig!? Alltså jag är född 1952 på Södra BB och växte upp på Bastugatan 21, på Södermalm för att lite senare i livet fortsätta min uppväxt på Sköntorpsvägen 124, i Årsta/Johanneshov med mycket roligt vid och runt föräldrarnas sommarställe i Herrmanstorp/Vega, Handen. Sedan blev det flytt hemifrån och då hamnade jag tillslut i Hammarbyhöjden. Lite senare flytt till Björkhagen som jag lämnade 1988 för ny adress i annan stad...
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.