Nu är halva resan gjord, tror jag i alla fall…

Bajkal den 29 juni 2011, kl 23:30 troligen GMT +7.

Mina kära vänner och alla som jag känner, det där med tiden i det här landet är galet. Varje kväll när jag checkar in någonstans så förlorar jag en timme. Sanslöst, hur går det till?!

Hmmm… Bilderna kom i lite fel ordning. Det här ska tillhöra texten längre ner…    Ja, ja, ja…

Yamaha Center i Irkutsk. Ett fantastiskt ställe, helt i klass med Yamaha Center i Haninge som gjorde så jag kom iväg på den här resan. Stort tack igen…

Här lyser flitens lampa och inga problem är olösliga…

Låt oss gå in och se vad dom gör med min motorcykel…

Här fattas det grejer, bromspads och glidbult är borta. Vad gör man då?!

Jo, rätt man kan klara vad som helst. Se bara här…

Med lite verktyg och fantasi så klarar man nästan vad som helst. Kolla in det här…      😉

Här tillverkas bromspads till XT:en från några bromspads till något annat fordon, vilket vet jag inte men dom kostar 2.200 rubel i alla fall…

Så ja, nu börjar det likna något. Ska bara ta lite till här…

Sitter som gjutet, som man säger. Fantastiskt eller hur…    😉   En eloge till snubben, jag stoppade 100 rubel i näven som han inte ville ta emot först, men…   Sedan gick jag upp på kontoret och betalade för allt, 2.900 rubel. Tackar och bockar! Ut på vägen igen…    😉

Nåja, det är bara att acceptera. Nu ligger jag två timmar före Ning. Ringde till henne och det är tidig kväll hos henne och här börjar nattklubbarna öppna…     😉

Påslakan av rysk modell. Vore något för Karlskoga Hotel. Tänk vilken tid det skulle ta att få in täcket i det där lilla hålet…

Skämt å sido. Bor på ett litet trevligt hotell som ligger på stranden till Bajkalsjön. Åt en utsökt måltid bestående av sallad och fisk med stekt potatis. Utsökt med utsikten! Självklart vart valet fisk med den jätte sjön utan för dörren. I morgon ska jag göra lite morgon toalett i sjön, tvätta ansiktet och händerna i sjön när jag vaknar. Häftigt att ha gjort det!

Min första blick över vattenspegeln i Baikalsjön…

Sitter och väntar på maten och ölen…

Det här är ”panget”, kanske inte det lyxigaste när man ser till standarden men en enastående placering…

Ingen dålig placering, fast lite vandrarhem över boendestandarden. Mycket god mat och jättetrevlig personal. Rekomenderas…    😉

Ning vart lite putt på mig när jag sa att jag kanske gör den här resan en gång till men med en bättre motorcykel. Hon påstår att jag lovat henne att det bara skulle bli den här gången, men när jag pratade vidare med henne så är mitt ord att det var bara den här gången jag skulle göra det ensam. Så finns det någon intresserad själ där ute som vill gör om det här med mig nästa år så tar jag emot intresse anmälningar, tror jag. Jag har inte passerat mer en ett land men det är trotts allt halva resan…

Dagen blev snabb förflyttning till Irkutsk för att grabbarna igår hade ringt och bokat reservdelar till min bakbroms (saknade den många gånger…). Delarna skulle finnas på Yamaha Center i Irkutsk på något som heter ”Traktoriagatan”, eller någonting liknande. Jag hittade inte till Traktoriagatan och folk pekade en hit och en dit.  Jäkla farande fram och tillbaka! Tillslut så såg jag en affär med motorcyklar av alla möjliga märken. Jag travar in och frågar tjejen som jobbar där om Yamaha Center. På dålig engelska så säger hon att den ligger på andra sidan stan. Pust!!! Hur gör man då?! Hon far ut ur affären och kommer tillbaka med en snubbe. Vi presenteras och han säger att han kan lotsa mig till Yamaha Center. Sagt och gjort, han och jag går ut, jag till min tickande Yamaha XT600 och han till sin senaste Victory hojen. Jag tycker inte den är vacker men visst väcker den uppseende, helt klart! Han lotsar mig ovetande om att jag saknar en broms. Det går undan mellan bilarna, men jag har inget val, bara hänga på. Jag var svettig när vi kom fram, helt klart!

På Yamaha Center hade dom inte hört eller fått något samtal från någon verkstad i förrgår (eller var det igår?!) Konstigt! Jag försöker förklara att det ska vara på Traktoriagatan utan någon framgång. Hur som helst så är det en äldre man på plats som tar sig ann uppgiften och gör ett par bromspads och fixar till en skruv också. Det är en kraftig U-balk som städ, vinkelslip, slägga och kraftig fil som utgör verkstadsarsenalen. Utgångsmaterialet är ett par större bromspads som ska anpassas till mitt bromsok. Snyggt! I Sverige så hade man sagt, tyvärr vi har inte den delen. Här tillverkar man den på plats!!! Honnör och applåder är bara förnamnet på vad jag skulle vilja ge dessa människor. Dom bara fixar det…

Det här blir inte publicerat idag. Kanske imorgon, det beror lite på hur resan utvecklas. När åker jag in i Mongoliet, imorgon eller i övermorgon. Vart ska jag bo första natten, Ulaanbaatar kanske. Vi får se, texten är i alla fall producerad…