I går var jag på resa med Honda ifrån Hua-Hin. Eller kanske man ska säga Nings arbetsplats. Ägaren med fru och barn samt fruns kusin samt hela personalen.
Honda i från Hua-Hin. En trevlig firma…
Det är fascinerande hur thailändarna kan känna av turismen. Resan gick till ett ställe som man kallar ”Schweiz”, ett landskap som kan tyckas på minna om landet Schweiz. Sedan hade man då startat en mängd resorter som hade fårfarmning som sin specialitet. Som lycklig turist kunde man mata fåren för några få bath, varför ska man som farmare betala för djurfodret?!
Det här var farmen vi besökte. Dom kör med inträde på dessa ställen…
Man får betala för att mata dom. Inga gratis grejer här inte…
Populärt nöje! Det var i alla fall rena och fina får, luktade nästan nyduschat…
Turismen på farmerna var till min stora glädje thailändare, troligen från storstäderna och, misstänker jag, från den största av dom, Bangkok.
Fin Suzuki 250 cc som fanns på en gigantisk ljusfabrik i närheten av fårfarmerna…
Oxå denna BSA med autentiska oljefläckar under…
Det var gott om ljus, även fåren var gjorda av ”stearin” om det nu var det man använde till ljustillverkningen…
Man kan misstänka att han hade varit i ”staterna”. Riktigt duktig på banjo var han dessutom. Här satte han sig ner mellan ”rusningarna” av ”turister”…
Resan fortsatte sedan via små intressanta vägar till en riktig ”floating market”, det är en ”floating market” i verkliga kanaler med gammal tradition. Som kontrast så har man i Hua-Hin byggt två stycken floating markets uppe på berget. Tja, kanske inte direkt på berget, men långt ovanför stan i alla fall. Känns väldigt surrealistiskt när man går runt där (tycker jag i alla fall).
En trevlig vy som är ”riktig” och inte turist-skapad…
Korsande vägar består av ett och annat parasoll. Skönt att gå under för att slippa solen. Det är varmt…
I skuggan under en bro…
I övrigt så måste jag säga att när man ser på skillnaden mellan Thailand och Sverige, så slår det mig hur ”bror duktig” man ska vara i Sverige. Tomgång på fordonen ”max 5 min”, här står dom på tomgång tills man ska till att åka. AC:en kräver alla. Alltså går motorerna i timmar om så krävs. Det är ju inte bara jämfört med Thailand vi har den tendensen, ser man på Ryssland så finns det lite saker att beakta också. Fast det klart, allt i Sverige är rent och fint, vattnet och luften. Inte ens kärnavfall har vi…
I Ryssland hade man kombinerat pick-nick med lite service på bilen…
På det här sättet kan man ju ha familjen med sig under tiden man gör sådana tråkiga saker som att krypa under och tömma ut den gamla oljan…
Vackrare service station får man leta efter, eller…
Var inne och kollade på mailen, det var negativt. Tsegy, min transportagent i Ulaanbaatar skrev att tullen i Xingang har avvisat vidare transport av motorcykeln. Hon skulle nu göra ett försök med en personlig kontakt i Xingang för att försöka få den att åka vidare från Beijing. Ja, annars så är det flygfrakt från Beijing alternativt att den skickas tillbaka till Ulaanbaatar. Roligt att ha en motorcykel i Ulaanbaatar, eller hur. Någon som vill hyra den?!
Nä, det får inte bli så. Jag måste få hem motorcykeln eller åka dit och plocka bort det jag är intresserad av från den. Det är rättså många grejer som jag vill ta från den för att kunna bygga en lika dan motorcykel för nästa försök…
Ja, varför ska det bli som man har tänkt sig?!
Vad är det polarna brukar säga, Murphys lag… 😉
