Hej mina vänner. Trodde att allt var över och att det var frid och fröjd så man skulle kunna vila. Så vart det inte. Hojen har åkt tåg till Beijing men där har den Kinesiska tulltjänstemannen fått försig att det ska importeras och sedan exporteras en motorcykel. Det verkar som att dom inte fattar att den ska rakt igenom landet för att hamna på ett fartyg.
Kanske den kommer tillbaka till Ulaanbaatar i Mongoliet. Jag tror jag åker dit i så fall och monterar av det jag vill ha och skrotar resten sedan. Det gör ont i hjärtat men vad finns det för val. Köra den tillbaka till Sverige är ett val, men då måste jag försöka få ett nytt visum till Ryssland och det är inte jättelätt inte…
Man kan få en infarkt för mindre… 😉
Hej Mn vän Danne !!! Jag har följt dig på din resa med mycket nöje och viss avundsjuka, men vet också att man kan FLYGA ÖVER hela detta äventyr som säkert har gett Dig massor av extra livserfarenheter, som jag inte kan få, men heller inte kommer att sakna , men tänk på att ALLT som händer har en Mening, även om man inte förstår varför det händer, så har det betydelse för resten av livet, så njut av det som varit och lev vidare för nya upplevelser.
Hej Jan!
Trevligt att höra av dig. Ja, visst är det så att det har någon form av mening. Fast ibland är det omöjligt att förstå vart erfarenheten ska leda till, kanske något så simpelt som tålamod?!
Nu får jag brottas med frågan hur jag ska göra. Kanske åker jag till Ulaanbaatar och slaktar hojen, tar det jag är rädd om och lämnar resten till gamarna. Finns nog många i det ökenlandskapet… 😉
Annars så glider jag mest runt här i värmen (och regnet). Det känns lite långtråkigt ibland. Sysslolösheten kan vara påtaglig här. Jag måste skaffa mig ett projekt av något slag. Vet bara inte riktigt vad jag ska ge mig inpå. Är här för kort tid för att göra ”storverk” så att säga.
Ha det bra och hälsa Nina.
DanneÅ