En lång dag vid den kinesiska gränsstationen…

Dzamïn-Üüd den 9 juli 2011, kl 21:00.

Här tar resan ett snöpligt slut. Tullarn vid Kinesiska gränsen släpper inte in tvåhjuliga fordon. Hade jag kommit i bil hade det varit annorlunda, vill han på skina. Av vilken anledning är det nog ingen som förstår. Kanske maktmissbruk eller är han avundsjuk för att han inte kan göra en sådan här resa?!   😉

Gårdagens duschrum. Inget ovanför kranarna som synes…

Oxå har vi gör det själv duschen. Tyvärr är delarna trasiga så att sätta ihop den och duscha funkar inte…

Jag har tillbringat 6 timmar vid kinesiska gränsen i härlig sommarvärme i mina härliga varma sköna hojkläder. Det är salt ränder på T-tröjan. När jag sökte visumet till Kina i Stockholm så skulle det inte vara några problem. Men när jag träffade Fernando och Veronica i Ulaanbaatar, så hade dom mött någon som inte vart insläppt i Kina just på grund av att han/hon/dom åkte motorcykel. Jag tog det som nonsens men ringde svenska ambassaden i Beijing och försökte få någon form av information eller om dom kände till hur det var med den saken. Dom visste inget om reglerna men sa att jag borde kontakta Kinesiska ambassaden i Ulaanbaatar. Det var därför det vart några extra nätter där. Ni har antagligen redan läst om den cirkusen. Kontentan är att jag inte känner mig välkommen till Kina, eller rättare sagt min motorcykel är inte välkommen och jag är efter dessa kilometrar en förlängning av XT:en. Tror jag ska försöka passera genom eller runt Kina på något sätt. Det landet ska jag försöka undvika att besöka efter det här. Om tjänstemännen skapar sina egna regler och lagar då håller jag mig för god för buga och bocka. Kanske skulle ringa Kinas ambassad i Ulaanbaatar och prata med dom en gång till.

Jag ska sova på saken. Tog in på Dzamïn-Üüds lyx hotell, köpte tre nätter för 120.000 tugrik, c:a 600 kronor. Men då är det bara kallvatten i duschen, men den fungerar…

Det här blir inte publicerat idag, imorgon ska jag fylla mitt Mongoliska SIM-kort med pengar för fortsatt publicering…

Om Dan Åström

Vem är jag!? Någon som tror sig känna mig!? Alltså jag är född 1952 på Södra BB och växte upp på Bastugatan 21, på Södermalm för att lite senare i livet fortsätta min uppväxt på Sköntorpsvägen 124, i Årsta/Johanneshov med mycket roligt vid och runt föräldrarnas sommarställe i Herrmanstorp/Vega, Handen. Sedan blev det flytt hemifrån och då hamnade jag tillslut i Hammarbyhöjden. Lite senare flytt till Björkhagen som jag lämnade 1988 för ny adress i annan stad...
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till En lång dag vid den kinesiska gränsstationen…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *