Nu börjar jag åka åt fel håll…

Dzamïn-Üüd den 11 juli 2011, kl 12:00. GMT +8.

Tror jag gör på följande sätt. Jag åker tillbaka till Ulaanbaatar troligen på motorcykeln eller om jag kan sätta den på tåget. Det sista alternativet tror jag inte riktigt på, då dom inte fattar ett smack. Man kan säga att jag backar filmen, men utan omkullkörningar…    😉

En som fyndar…

En annan som oxå fyndar…

När jag är i Ulaanbaatar så försöker jag hitta en firma som kan skicka den tillbaka till Stockholm, Sverige och så gör jag ett nytt försök nästa år med ett carnet-dokument i min ägo. Detta för att cykeln är så välutrustad så skulle jag börja om är det mycket pengar i kringutrustning. Bara att sätta kick på den är en dyr historia plus all tid det tar att göra i ordning den. Min XT behöver bara lite grejor till bakre bromsoket och sedan en ny avgasventil så är den i ett ypperligt skick faktiskt. Sedan kan man alltid putsa till den lite. Kanske försöka hitta någon form av motorbågar till den så man kan ramla i leran igen utan skador. Nu har jag en förvriden fotbromspedal, enda skadan efter omkullkörningarna. Det hände i den andra vurpan. Inga problem, går ändå att använda fast man får göra som i en bil, flytta foten till den. Men frågan är vem jag ska skicka den till i Sverige då jag troligen inte är på plats när den kommer dit. Kan ju inte gärna sätta dottern Li som mottagare, tror inte det funkar. Kanske det nobla Karlskoga Hotel kan vara mottagare och den kan stå som avskräckande exempel i receptionen…     😉

En lekplats i sandlådan, praktiskt eller hur. Se killen i gungan…

Här ser man lite av smyg budismen. Väldekorerat träd…

Fernando lärde mig lite om GPS:er/navigatorer. Jag har köpt fel, svårt att erkänna men så är det. Det ska vara en som är kopplad till elsystemet och alltså kan gå med skärmen påslagen hela tiden och sedan ska man använda sig av programvarorna från open source sidan ”Open Maps”. Där finns alla världens länder och alla länder är väldokumenterade av andra resenärer. Det är utmärkta bensinstationer, bankomater och hotell. Finns säkert andra saker också men det är dom som är viktiga. Sedan vill jag ha en bra ”road book-hållare”, där man kan stoppa in standard A5 papper och vrida fram vartefter man förflyttar sig. Under den här resan har jag min ”road book” i höger byxficka, en väldigt bra lösning också. Den är dessutom oslagbart billig. Det den gör, att man stannar vid vägskyltar och studerar dom samt att man frågar och pratar med folk efter vägen. Blir i alla fall lite social kontakt människor emellan.

Det var nog här jag skulle ha bott. Ser mycket bättre ut. Idag när jag skulle duscha så fanns inget vatten, ska tydligen vara vanligt här…

Är det förberedelser för skyltfönster och dörrar…

Nu ska jag kolla min punkterade slang. Det konstiga var att den hade lufttryck när jag ryckte ut den. Väldigt underligt. Men mycket av trycket hade försvunnit så det gick inte att åka på däcket. Nu kan jag pumpa upp och kolla i handfatet, kanske bara ventilen som har fått sig en törn av allt skumpande och stötande, alltså lufttrycksförändringar av snabb karaktär.

Finns det älgar här?! För visst är det en älg eller är det någon form av stor hjort?! Någon som vet…

Tillbaka till tangentbordet kl 18:00…

Nä, det var ett litet klämhål på slangen, alltså en riktig punktering. Skicka hojen på tåget gick inte så imorgon börjar jag köra tillbaka till Ulaanbaatar om inte sandstormen som rasar nu på går imorgon också. Det är mycket sand i luften, den är alldeles gul. Om det händer när man är ute och åker, vad gör man då?! Stanna är nog en god idé, men va faan sitta där ute i ingenstans och vänta på bättre väder. Det går ju inte. Nu har man visir så det är nog OK på det sättet men sikten är begränsad. Var går stigen/spåret. Det kanske till och med sopas bort så man står i en nykrattad sandlåda av gigantiska mått. Vis av skadan så blir det en stor flaska vatten och ett gäng bullar som får åka med. Den packningen kan man ju alltid lätta på…   😉

Men så klantade jag till det hemma i Stockholm. Köpte solution och lagningssats som jag måste ha glömt. Nu har jag ingen reservslang till framhjulet, inte så bra. Ska försöka hitta en däckfirma imorgon och köpa solution så det går att lappa den slangen som jag har. Sedan får jag besöka hojaffären Saynshand. Hon har säkert en slang eller i värsta fall en reparationssats. Slangen som sitter i nu är mycket tjock så det ska mycket till innan den punkteras men det finns stora vassa saker där ute.

Det kanske tar några dagar tills jag får möjlighet att publicera återresan, vi får se…

 

Om Dan Åström

Vem är jag!? Någon som tror sig känna mig!? Alltså jag är född 1952 på Södra BB och växte upp på Bastugatan 21, på Södermalm för att lite senare i livet fortsätta min uppväxt på Sköntorpsvägen 124, i Årsta/Johanneshov med mycket roligt vid och runt föräldrarnas sommarställe i Herrmanstorp/Vega, Handen. Sedan blev det flytt hemifrån och då hamnade jag tillslut i Hammarbyhöjden. Lite senare flytt till Björkhagen som jag lämnade 1988 för ny adress i annan stad...
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Nu börjar jag åka åt fel håll…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *