Och så var man tillbaka igen…

Saynshand den 12 juli 2011, kl 21:30. GMT +8

Det är lite ”scary” att köra ut i öknen. När jag körde från Ulaanbaatar så smög sig öknen på mig. Men när man åker ut från Dzamïn-Üüd som är en ökenstad så är det rätt ut i sandlådan. Vet inte om jag körde samma väg men hela returen var som att backa filmen. En ny punka på ungefär samma ställe!? Som tur var så hittade jag en däckfirma precis innan jag lämnade Dzamïn-Üüd och killarna där gav mig en stor burk med vulkklister från Michelin och 3 lappar att laga med. Vilken jävla tur. Jag försökte betala dom för vulkklistret och lapparna men dom bara skakade på huvudena. Dom ville inte ha något för det. Hade jag åkt utan vulkklistret och lapparna då hade jag haft 100 kilometer åt båda hållen ungefär. Skit kul vandring eller hur!?

Den här stackarn hade tappat bakaxlarna. Jag hade inte hjärta att stanna och ta kort vid bilen. Han blir nog sittande där ett tag skulle jag tro…

Tomma hjul är det gott om i Gobiöknen, här är min andra punka på nästan samma ställe. Kollade däcket noga och det satt väldigt små men vassa kaktustaggar i däcket. Tror inte det är orsaken till punkan men ändå…

Nåja, nu är jag som sagt, backad film, i Saynshand igen. Checkade in på samma hotell men fick betala 30.000 tugrik den här gången men då har jag också 3 sängar att sova i. De ni!!!

Nu delar jag alltså in natten i tre lika delar också byter jag säng tre gånger i natt så har jag fått valuta för pengarna…

En oas! Det är dit man skulle ha åkt och satt sig att läsa i skuggan av ett av träden. Undrar hur det ser ut på plats…

Mobbning! Vad har den här stackarn gjort som inte får stå tillsammans med polarna…

Bär in packningen på hotellet och duschar länge och väl. Har inte haft vatten på alla dagar i Dzamïn-Üüd. Kände mig rättså ofräsch om man säger så. Men jag ville inte stå intvålad och så gurglar det bara i duschmunstycket. Tog det säkra före det osäkra och körde med ”raggardusch” när det fanns vatten. Det är bara kallvatten, så det så. Både i Dzamïn-Üüd och här i Saynshand men oj vad skönt det var att duscha av sig ändå. Tog hojen till en restaurang som heter Sidney. Bara av en slump såg jag den när jag körde in i stan. Väldigt god mat. Har ju inte ätit något vettigt på två dagar då Dzamïn-Üüd har varit hel stängt. Har levt som vilken fånge som helst på bröd och vatten. Brödet i form av bullar, rätt så trött på bullar, men måste erkänna att dom var goda i öknen vid punkan…     😉

Nu fick jag en jätte god sallad och kykling med något konstigt namn. Kyklingen var med ris och någon form av vegetarisk massa. Nästan som syltad sallad. Gott, gott, och 13.000 tugrik för svann där men då fick jag två öl på köpet så att säga.

Inga bilder idag, nåja några ska ni få! Det är oerhört vackert i öknen men det gör sig inte på bild. Bergen jag åkte över i öknen är jätte vackra, obeskrivligt vackra. Dom ser ut som dom är slipade, mjuka konturer. Nåja, nu är Gobiöknen bakom mig och jag har bara tomhet att åka genom, inte något roligare direkt. Hoppas bara att det är torrt den här gången, vill inte ha en total film backning så att säga. Få se om jag klarar hela vägen till Ulaanbaatar eller om det blir stopp i Ayrag eller Choyr imorgon kväll. Börjar längta till Thailand och Ning. Nu går det åt fel håll och det känns lite hopplöst.

Ja, ja, en dag i taget…

Det var allt för idag…

 

Om Dan Åström

Vem är jag!? Någon som tror sig känna mig!? Alltså jag är född 1952 på Södra BB och växte upp på Bastugatan 21, på Södermalm för att lite senare i livet fortsätta min uppväxt på Sköntorpsvägen 124, i Årsta/Johanneshov med mycket roligt vid och runt föräldrarnas sommarställe i Herrmanstorp/Vega, Handen. Sedan blev det flytt hemifrån och då hamnade jag tillslut i Hammarbyhöjden. Lite senare flytt till Björkhagen som jag lämnade 1988 för ny adress i annan stad...
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Och så var man tillbaka igen…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *