Nu drar jag snart, så är det bara…

Ulaanbaatar den 20 juli 2011, kl 15:00. GMT +8.

Idag tog jag tag i tvättning av motorcykeln. Den såg för jäklig ut efter alla vurpor, nåja, två stycken men båda i lera i alla fall. Åker till en tvättfirma och dom spolar av den och torkar lite grann. När jag kommer tillbaka till hotellet så konstaterar jag att det i stort sett var ogjort.

Jag börjar fara runt efter hink, diskborste och en flaskborste. Efter lite gående fram och tillbaka så har jag fått ihop min tvättutrustning. Ställer mig utanför hotellet och börjar försöka tvätta bort den leran som tvättfirman inte lyckades med. Det blev så klart inte hundra tvätten men mycket bättre än dom som hade vatten att spola med. Nu står den i solen och torkar så ska jag ner och blåsa på den lite WD-40 som smörjer och skyddar lite grann.

Ja, det är till och med skit i skydden för koppling och bromshandtagen. Den är rent ut sagt genom skitig…    😉

Hur får man en sådan här hoj ren? Jag har kört mycket enduro men då behöver man aldrig riktigt göra ren cykeln. Den skulle så att säga ut i leran igen. Men det här är ju faktiskt en gatcykel…

Det är nog till att ta isär den och putsa varje beståndsdel…   😉

Det Koreanska transportföretaget svarade att dom la över det på sin agent här i Ulaanbaatar. Jag har konstaterat att det är lite Sverige över det här landet, varför göra något idag när man kan göra det imorgon eller övermorgon. På 60 – 70-talet så häcklade vi sydeuropa för ”mannyana” (eller hur det nu stavas), nu är det vi som kör med den effektiviteten, så och här.

Gick förbi en bank när jag skulle köpa hinken. Där står en stor del av innevånarna i Ulaanbaatar och köar och väntar på något. Kan det vara lön?! Inne i butiken så börjar det bli en massa herrar som köper vodka, så nog är det lönedax alltid.

Många vill ha cash…

Något dom inte kan i det här landet är köa. När jag står vid kassan och ska betala min hink så går dom bara och ställer sig framför eller skickar sina varor framför mina till kassörskan. Inte något specifikt för idag, eller med vodka köp. Det är bara så man gör över allt. Står man snällt och köar vid en ATM-maskin så kommer någon/några och bara kör in sig framför. Jag har ju inte bråttom så jag skiter i det, men det kan vara irriterande på andra sätt. Man ska så att säga klistra fast sig på personen framför så det inte finns en millimeter mellan den framför och sig själv. Då, och först då är man nummer två i ordningen. Det passar inte riktigt min svenska mentalitet att ”stå på” folk.

 

Ulaanbaatar den 21 juli 2011, kl 10:30.

På med lurarna och vad händer när jag startar musiken i datorn samtidigt som jag ska skriva det här. Jo, Grand Funk Railroad börjar spela ”In Need”. Det var inte riktigt vad jag ville se eller höra, det var alldeles för träffande. Hur som helst så ska jag lägga dagen på något museum för att göra något konstruktivt av den. Om ingen av transportörerna har hört av sig imorgon så blir det nog tyvärr DHL som får uppdraget. Dyrt men dom verkar i alla fall alerta. Kan inte gå här mer, dessutom går visumet ut om nio dagar och då ska jag inte vara kvar. Så är det bara…

Skall i alla fall stöta på några av alternativen som inte har hört av sig och se om det finns något som helst intresse att ta transporten. Emellanåt så funderar jag på att slakta hojen och skicka den i delar till Ning i Thailand. Alltså göra en massa delar av den och skicka dom som reservdelar. Det är ett sätt att få in den i Thailand utan att behöva tulla den direkt i alla fall. Kanske både bättre och billigare än att frakta den tillbaka till Sverige. Det är trotts allt i Thailand jag vill ha den tillslut.

Efter som ni följer den här korkade bloggen så utgår jag från att ni vill se mer bilder på min motorcykel. Här är den otvättad…    😉

Tänk att den fortfarande är otvättad, jag har ju gått runt den flera varv?! Nä, ska sanningen fram så har jag inga andra bilder…   😉

Skulle jag sedan vilja göra resan fullt ut så går det att köpa en annan hoj och göra om den. Det skulle gå utmärkt med en nyare XT660 och kanske minimum med utrustning och även minimum packning. Det skulle nog vara en roligare resa om hojen är lätt. Kanske ska börja lyssna med några som kan göra lådor för transport till Thailand och lyssna med Ning om hon kan stå som mottagare!?

Verktyg är inte några problem att köpa här. Har hela verktygsmarknaden som granne.

 

Fortfarande Ulaanbaatar, kl 18:30. GMT +8.

Vad trodde ni!? Att jag skulle åka här ifrån?! Vart då?! Ryssland, har inget visum. Kina, har visum men får inte ta med mina ägodelar. Vart ska jag åka?!

Snacka om att sitta fast. Är det så här alla fina motorcyklar har hamnat här i UB?! Det kör runt en och annan gathoj och dom kan nog ha kommit den vägen jag kom. Det är trotts allt mer än 95% asfalt även om den är skitdålig ryckvis. Kanske ytterliggare en affärsidé, öppna en affär för att köpa Europa hojar från sådana som fastnar här…

Nä, skämt åsido. Jag vill här ifrån. På det ena eller anda sättet. Var förbi Mongoliets största fraktbolag, Tuushin, andra gången, dom är trevliga och jag får ett underbart bemötande. Men Sverige ligger väldigt avsides, lika så Mongoliet. Det är inte mycket som fraktas mellan dessa två länder. LCL-transport så säger dom att det kan ta upp till ett halvår att fylla en container. Lite häftigt! Jag lyssnade med den nya destinationen Bangkok. Den var faktiskt sämre!? Men dom säger att Tyskland är en stor handelspartner så det skulle vara ett alternativ. Tyvärr så flaggade dom för Berlin, men det går i alla fall att åka bil dit på två dagar. En möjlig destination för hojen. Annars blir det Sverige om så den dyra vägen DHL.

Saker och ting är billiga här, men dom är ännu billigare i grannlandet Kina. Det är därifrån dom kommer hit, så det lönar sig nog inte att öppna transportvägar från Mongoliet till delar av Europa. Odiskutabel fakta!

Jag har fått byta rum, det blev ett större och nu med direktkontakt med nätet. Underbart att slippa sitta klistrad vid hotellrumsdörren. Hur som, resan är inte genomförd. Det blir alltså en gång till. Får se med vad och hur. Ning säger att jag lovat att inte åka ensam något mer. Kanske har sagt det i något svagt ögonblick. Nåja, har jag lovat det så blir det så. Men ska hon följa med kanske den här bilden säger något om resesättet…

Det här sättet att resa på ska jag försöka undvika! Ning ser ju nöjd ut, det kan skrämma mig lite…    😉

Var förbi posten och köpte två stora kartonger för att skicka hem lite utrustning. Det kommer att kosta 130.000 tugrik per kartong men då kan jag lasta i 10 kilo i varje. Det är i alla fall billigare än svenska posten, om den finns kvar vill säga. Man kanske ska säga Konsum eller ICA nu mer…

Om Dan Åström

Vem är jag!? Någon som tror sig känna mig!? Alltså jag är född 1952 på Södra BB och växte upp på Bastugatan 21, på Södermalm för att lite senare i livet fortsätta min uppväxt på Sköntorpsvägen 124, i Årsta/Johanneshov med mycket roligt vid och runt föräldrarnas sommarställe i Herrmanstorp/Vega, Handen. Sedan blev det flytt hemifrån och då hamnade jag tillslut i Hammarbyhöjden. Lite senare flytt till Björkhagen som jag lämnade 1988 för ny adress i annan stad...
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *