Nu vill jag här ifrån…

Ulaanbaatar den 19 juli 2011, kl 21:00. GMT +8.

Jag börjar bli uppriktigt sagt less på Ulaanbaatar. Det är tråkigt när inte ens maten är god. Om den åtminstone var god skulle man kunna tröst äta! Idag hittade jag ett gatukök med kebab. Men det är 100% utan grönsaker. Hur kul är det?!

Kolla! Kamelerna har hittat grönsaker…       😉

En fraktfirma meddelade mig att dom inte kan frakta till Sverige. Så då har jag två kvar som inte svarat på den tidigare förfrågan. När jag fick det negativa svaret från fraktfirman så skrev hon i alla fall att jag skulle försöka hitta någon som fraktar LCL gods till Sverige. LCL står tydligen för tyngre skrymmande gods som oftast packas in i lådor och sedan delar på utrymmet i en container. Man lär sig mycket på en sådan här resa, snart är jag i transportbranschen (kanske).

Hur som helst så sökte jag via Google på LCL och Mongoliet. Det dök då upp några olika företag som i och för sig inte är stationerade här i Mongoliet men tydligen sköter frakter till och från Mongoliet och då framför allt från Ulaanbaatar. Skickade förfrågan till två stycken, vi får se vad det blir av dom två. Det ena företaget hade tydligen lastbilstransporter till S:t Petersburg och även till Helsingfors, men även andra transportvägar till Europa. Det är en praktisk väg genom Ryssland som ju hojen redan testat och då det fungerade åt ena hållet så borde det fungera åt det andra. Det andra företaget var nog mer inriktat på havet, ett rederi med bas i Korea. Men det spelar ju ingen roll. Går det på havet så är det nog tre månader innan det landar i Sverige. Kan ju passa bra…

Trivs inte ens med TV-programmen på hotellrummet då det är repriser på långfilmerna. Har hittat en kanal med engelskspråkiga filmer och TV-serier på och så skickar dom filmerna flera gånger på ett par dagar. Ur trist…

Ser väl OK ut?! Är väldigt vanlig ute i öknen. Man fraktar stora lass av allt möjligt på den och så är det såklart persontransport oxå…     😉

Ja, priset är oxå överkomligt. 880.000 tugrik, vilket gör under 5.000 svenska surt förvärvade kronor. Prova att köpa två hjul för dom pengarna om ni kan…       😉

Som ni ser börjar det krypa i kroppen på mig av att vara inaktiv, ja kanske inte inaktiv men det är då väldigt händelselöst att bara gå och vänta på något som man inte ens vet om det ska fungera.

Jo, just det, “Swedish Trade” hade tydligen skickat min förfrågan till Svenska Ambassaden i Beijing. Det kom hur som helst ett svar därifrån att jag borde kontakta den Kinesiska Ambassaden här i Ulaanbaatar. Tillbaka på ruta ett. Visst är det roligt ibland…

En kopp te, det är vad jag får hålla till godo med. Fast det klart det finns annat oxå…        😉

En sak jag inte skrivit om är hur mongoliska låter. Det är ett språk som låter lite grann som arabiska, eller som jag filosoferar, arabiskan låter som mongoliskan. Kan det ha varit så att Djingis Khan lärde ut sitt språk till araberna.

Så här står det i Lonely Planets guide bok: ”Mongolian is a member of the Ural-Altaic family of languages, which includes Finnish, Hungarian, Turkish, Kazakh, Usbek and Korean. The traditional Mongolian script looks like Arabic turned 45 degrees, and is still used by the Mongolians living in China”.

Visst låter det mycket troligt att Djingis Khan lärde ut sitt språk under sin erövringsturné, eller…

 

Om Dan Åström

Vem är jag!? Någon som tror sig känna mig!? Alltså jag är född 1952 på Södra BB och växte upp på Bastugatan 21, på Södermalm för att lite senare i livet fortsätta min uppväxt på Sköntorpsvägen 124, i Årsta/Johanneshov med mycket roligt vid och runt föräldrarnas sommarställe i Herrmanstorp/Vega, Handen. Sedan blev det flytt hemifrån och då hamnade jag tillslut i Hammarbyhöjden. Lite senare flytt till Björkhagen som jag lämnade 1988 för ny adress i annan stad...
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Nu vill jag här ifrån…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *