Vad har hänt…

Nu har det gått några dagar och inte mycket har förändrats från tiden före dödsfallet. Man gick ut, som jag skrev, hårt från början. Ingen musik, det vart bara en kväll, sedan vart påbudet att man fick spela musik i barer och andra nöjesinrättningar men inte så det störde. Riktigt vad det betyder är nog svårt att svara på men jag tror mig förstå att det var volymen som man åsyftade.

1-skillnad-mellan-manniskorTempel kontra bostad. Templet är kraftigt förgyllt och enormt påkostat med pengar från den fattiga befolkning som bor som man ser i förgrunden, oftast i en form av skjul, som här…

Volym är en av de saker som nog inte thailändare känner till, den knappen har dom aldrig hittat, så det påbudet är minst sagt spännande. Här har man stora förstärkare och sedan är det ”on” eller ”off” som gäller. Inte alltid så trevligt för omgivningen. Är man då ute på ett musikställe så går det inte att prata om man inte är duktig i teckenspråk eller kanske även att det går att köra med mobilen och SMS. Det är nog därför man ser fyra unga thailändare sitta på en restaurang runt ett fyramansbord med varsin mobil framför näsan. Dom kanske har lärt sig att det är en fungerande kommunikationsväg som är fullt fungerande i alla tänkbara situationer, även där ljudnivån ligger på jetmotorns ljudnivå. Ja, det ser verkligen trevligt ut i dessa umgängeskretsar. Varför går man ut tillsammans?!

2-kanalvagenKanalvägen mellan Hua-Hin och Cha-Am som den har varit. Nu ska den byggas ut även om trafiken är väldigt begränsad på den. Kan det vara korruption på gång?

3-kanalvagen-med-kanalenHär syns en del av den igenväxta kanalen och vägen. Den är vacker att åka på och är den jag föredrar fram för stora Phetkhasem Road…

4-tre-plus-hund-pa-moppeTypiskt Thai – tre tjejer och en hund på moppen. Moppen är en stark ersättare till bilen i landet. Alla har råd med en moppe och hela familjer på upp till fem personer kan man se på väg någonstans med en moppe under sig…

Nu till vår planerade hojresa till Nepal. Det har ännu inte kommit något svar från Indiska ambassaden angående vårt tillstånd att få komma in i den existerande ”restricted area” som tydligen gränsområdet mot Mayanmar tillhör. Det har varit en period med Hinduiska festligheter vilket har gjort att processtiden varit längre än vad som troligen är brukligt. Jag gjorde en påringning och fick då beskedet att ambassaden var stängd i tre dagar på grund av det, sedan finns ju de vanliga lördagarna och söndagarna som dom inte har öppet. Det ska bli en härlig upplevelse att få se världens högsta berg. Vi får ju så klart inte se det från högsta punkten, alltså titta ner på berget, så det blir nog bara en väldigt hög bergskedja som vi ser i horisontvy. Men det är ändå stort i min värld. Både jag och Edvin är intresserade att komma så hög och nära det bara går. Det är synd att man inte kan ta sig till ”base camp” som troligen ligger en minst sagt strapatsrik vandring upp och har en altitud på lite drygt 5.300 meter. Troligen bortom våra möjligheter och kanske även ekonomi.

8-fran-gammalt-till-nyttFrån gammal väg till ny väg…

5-nya-kanalvagenEfter två månader så börjar vägen förfalla och måste alltså repareras. Asfaltsskiktet ska man mäta med micrometer om man ska få ett vettigt mått på beläggningens tjocklek…

6-efter-tva-manaderAsfaltsskiktet för mina tankar till dessa resande, så kallade ”Irländare” som far runt i Sverige och lägger asfalt sommartid. De lägger så tunt så man nästan ser igenom asfalten och det har dom gjort här oxå…

7-det-ar-lagat-och-lappatDet är stora hål och mycket väck i beläggningen, och dessa kort är ändå tagna innan regnsäsongen har dragit igång ordentligt. Ja ska åka och se om man överhuvudtaget har någon beläggning kvar nu när det regnat ymnigt några dagar…

Nåja, vi lever i en Buddhistisk värld, så det får bli i nästa liv. Man måste nog starta lite yngre och inte nu när man är 64 år ung. Edvin har ytterligare några år ovanför mig så vi är livserfarna även om ”bäst före datum” nog har passerats. Men ”still going strong” och mina krämpor ligger inom godtagbar smärtgräns och det där med ”steloperation” känns som en onödig grej. Hur som helst så är min Honda CRF250 klar för att ta min packning. Den bara står och väntar på äventyret efter diverse serviceåtgärder och några små förbättringar. Jag återkommer när det blir en förändring i någon av framtidens spännande händelser. Lev gott under tiden…

Om Dan Åström

Vem är jag!? Någon som tror sig känna mig!? Alltså jag är född 1952 på Södra BB och växte upp på Bastugatan 21, på Södermalm för att lite senare i livet fortsätta min uppväxt på Sköntorpsvägen 124, i Årsta/Johanneshov med mycket roligt vid och runt föräldrarnas sommarställe i Herrmanstorp/Vega, Handen. Sedan blev det flytt hemifrån och då hamnade jag tillslut i Hammarbyhöjden. Lite senare flytt till Björkhagen som jag lämnade 1988 för ny adress i annan stad...
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *