En dag i taget…

Idag fredag den 14 oktober, en dag efter kungens död här i Thailand. Det är intressant att se hur allt utvecklar sig och jag gör en tur på stan under dag tid. Påbudet är att man ska klä sig svart, vilket kan var OK. Men långt ifrån alla var svartklädda, mycket långt ifrån. Kanske 30% var svartklädda och de andra gick i sina vanliga färggranna pallter. Varför dom gör det vet jag inte, kan ske dom inte tillhör rojalisterna, utan den andra sidan. Kanske det är människorna som inte fått ge uttryck för sin åsikt vad gäller ett kungahus. Vad vet jag?!

Det finns väldigt lite information om hur människorna tycker då det ligger ett hot om upp till 15 års åsiktsjustering i vägen för att vädra sin personliga åsikt. Det finns nog inte någon större rättegång heller utan den utförs nog mer på känn, typ upp med fingret och känn åt vilket håll det blåser.

När Ning kommer hem från jobbet så åker vi ut och äter som brukligt är. Det är inte varje kväll men många kvällar då jag inte tycker att hon ska behöva laga maten, vilket hon gör till 90%. Hon vill ha thaimat mer än något, hon är ju thai och allt annat är giftigt. Fast lite har jag nog fått henne att ändra på den åsikten med hot om att jag bara kan äta ”farang mat”, alltså västerländsk mat. Hon har förstått den piken och vågar äta lite västerländskt, men bara ibland. Vi ska enligt hennes önskemål åka till en restaurang som har en typ av mexikansk mat typ burritos. Efter det vill jag av ren nyfiken het, åka ner i barkvarteren då påbudet är att ingen musik får spelas. Musik visar ju att man är glad eller gör att man blir glad, och det får man inte vara.

Nere i utkanten av barkvarteren står en grupp ”åsiktspoliser”, uniformerade individer och verkar vandra runt och kolla att allt är som det ska. Jag trodde det var poliser men enligt Ning är det kommunanställda som har som uppgift att kolla så ingen bryter mot musikförbudet. Fantastiskt! Sorgen måste ha ett visst ansikte tydligen. I tidningarna så är det bilder på människor som står rödgråtna och ber för att ett under ska ske?! Vadå, ska han återuppstå?! Kanske på tredje dagen då för att följa den vanliga proceduren.

Vi tankar moppen och åker hem. Mer skriver jag när något nytt i tidens historiebok dyker upp…

Om Dan Åström

Vem är jag!? Någon som tror sig känna mig!? Alltså jag är född 1952 på Södra BB och växte upp på Bastugatan 21, på Södermalm för att lite senare i livet fortsätta min uppväxt på Sköntorpsvägen 124, i Årsta/Johanneshov med mycket roligt vid och runt föräldrarnas sommarställe i Herrmanstorp/Vega, Handen. Sedan blev det flytt hemifrån och då hamnade jag tillslut i Hammarbyhöjden. Lite senare flytt till Björkhagen som jag lämnade 1988 för ny adress i annan stad...
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *