Mörkret sänker sig över mig…

Och det i dubbel bemärkelse. Motorcykeln har fastnat i Kina. Den verkar inte komma någonstans annat än möjligen tillbaka till Ulaanbaatar i Mongoliet. Jag har fått den trevliga informationen att Kineserna ser den som riskgods för att den har en motor!? Brukar inte motorcyklar ha motor i Kina? Och till det så undrar jag hur man handskas med gods inne i landet. Man kan alltså inte skicka motorcykeln till Xingang i provinsen Tianjin, det tillåter inte tullen där!? Har man en tull inne i landet?! Ja, jag förstår mig inte på Kinesernas lagar och regler, det är helt klart…

Jag har börjat räkna på vad en ny XT600 skulle kosta mig i pengar. Själva köpet är c:a 25.000 surt förvärvade kronor. Till det kommer den utrustning som jag tycker den ska ha, så som pakethållare, centralstöd, stor tank, ställning för sidoväskor och motorskydd. Till det så vill jag nog att den har en kick om elstarten skulle få för sig att lägga av. Det är nämligen inte lätt att rulla igång en encylindrig 600. Är man då dessutom ute i Gobiöknen så tror jag det är omöjligt. Min hade dessutom rostfritt avgassystem och ljuddämpare. Vad jag skulle vilja sätta på den om den kommer tillbaka är en bättre och bekvämare sadel. Nåja, det är ungefär lika mycket pengar som motorcykeln i sig, till det kommer arbetstiden. Det ligger många timmar bakom skruvandet. Med en ny hoj så vill jag nog kolla igenom lite lager dessutom.

Det känns som att ett andra försök håller på att gå upp i rök…

Men min vän Börje sa att han kunde tänka sig att åka och hämta den, undrar om han menar allvar?! Det skulle kunna vara en lösning och han skulle dessutom få en trevlig resa på välordnade vägar genom det som är kvar i Mongoliet och vidare genom Ryssland. Om det skulle bli så så tror jag att jag skickar reservdelar till ”min” mekanikervän i Kurgan. Mr Alexander skulle då kunna byta avgasventilen på vägen tillbaka och Börje får lite tid att kolla in en Rysk stad lite bättre.

Det andra mörkret är det som sänker sig över Sverige med sjunkande temperaturer och för mig även sjunkande humör. Det känns så rackarns dystert när det är mörkt och kallt. Man drar in huvudet och halsen i jackan så gott det går och ser nästan ingenting. Som att åka motorcykel i regn…

Jag var förbi Motormännens butik och dryftade mina problem med motorcykeln. Dom skulle undersöka om det finns någon hjälp att få. Om inte det går så vet jag inte vad jag ska göra…

Hjälp…

 

Om Dan Åström

Vem är jag!? Någon som tror sig känna mig!? Alltså jag är född 1952 på Södra BB och växte upp på Bastugatan 21, på Södermalm för att lite senare i livet fortsätta min uppväxt på Sköntorpsvägen 124, i Årsta/Johanneshov med mycket roligt vid och runt föräldrarnas sommarställe i Herrmanstorp/Vega, Handen. Sedan blev det flytt hemifrån och då hamnade jag tillslut i Hammarbyhöjden. Lite senare flytt till Björkhagen som jag lämnade 1988 för ny adress i annan stad...
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *