Ja, om nu någon vill mig något av lite mer privat karaktär så finns nu en e-postadress som man kan använda…
dan ”et” merhjul.se
Och ”et” är inte snubben från rymden utan ska så klart bytas ut mot ett såkallat alfakrull eller, ja det finns många namn på kärt barn, ni vet vad jag menar… 😉
DanneÅ
Hua-Hin, Thailand den 1 augusti 2011, kl 15:30. GMT +7.
”Pom bai baan”, eller på svenska, jag är hemma. Alltså i mitt andra hem här i Hua-Hin. Kom till Bangkok i förrgår kväll. Det kändes skönt och hemtamt. Maten blev god och det finns både frukt och grönsaker att tillgå. Den här gången blev inte slutet som det planerades men som sagt det kommer en uppföljare nästa år, del två kan man säga. Det är inte jätte varmt och det småregnar men vattnet i regnet är att jämföra med duschen i Sverige så man behöver inte ta skydd av anledningen att det är kallt å blött. Det är inte kallt i luften och det är inte kallt av regnet. Det är bara skönt som sagt var.
Här är gränden jag bor i. Grinden är till höger om mig…
Hem nummer 2. Så här ser det alltså ut. Enkel standard men jag stortrivs på något sätt…
Nu har jag nästan ett år på mig att ta reda på vad jag saknade för dokument för att få in motorcykeln i Kina. Jag tror inte att det är så lätt längre men det ska inte vara någon omöjlighet trotts allt. Jag ska klara av det, nu kommer stjärntecknet Oxen kanske till sin rätt. Jag är inte så duktig på sådant som stjärntecken men jag har fått det predikat i hela mitt liv att Oxar är envisa. Det kanske stämmer. Vad vet jag… 😉
Utanför i gränden växer dessa underbara frukter vilt. Man kan alltså plocka dom och äta dom men det är billigt på marknaden oxå…
Hua-Hin den 2 augusti 2011, kl 10:00.
Andra morgonen och jag har fortfarande en liten Mongolisk djävul med mig i magen. Smärta och många toalettbesök, dag som natt. Han ger nog snart upp. Läste att dom har en parasit i Mongoliet som är vanlig bland befolkningen och som vi besökare lätt får. Kanske jag har fått ett besök av någon av dessa små varelser. Hur som så brukar dom lämna en efter någon vecka. Bara att härda ut, så länge det är övergående så spelar det ju ingen roll…
Någon som vill ha en ”julstjärna” så kan jag såga ner den här på kompisens tomt. Han satte en liten pinne i jorden för sisådär 8 år sedan. Nu är det ett stort träd som synes…
Tror det här blir ett av dom sista inläggen jag gör för det här året, men jag ska söka på InterNet för att klura ut hur jag lägger upp mina gpx-filer. Alltså filerna från GPS:en, det kan vara en rolig komplettering till texterna och bilderna som ni har läst och sett. Så jag säger på återhörande, eller är det återseende?!
Ulaanbaatar den 29 juli 2011, kl 15:30. GMT +8.
Igår var det bara väntan. Jag väntar på ett godkännande att man kan hantera min boxade motorcykel som väger 260 kilogram. Det är så att man använder inga lyfthjälpmedel vare sig här i Mongoliet eller i Kina. Det lyfts med naturlig manskraft (eller har dom jämlikhet så kanske det är kvinnokraft också, vad vet jag) och då behöver man godkännande på transporter med vikt över 150 kilogram. Här i Mongoliet är det OK, men den kinesiska järnvägsansvarige har inte godkänt vikten ännu. Det här sker med telegram. Min transportör, Tsegy väntar och stöter på med jämna mellanrum men dom kinesiska tjänstemännen har lite rykte om sig att inte hantera ärenden allt för snabbt. Ja, ja, det är i alla fall halvklart i och med att Mongoliet har sagt OK. Om det skiter sig med Kina så kan man faktiskt, har jag föreslagit, borra stora hål i lådan och på det sättet få ner vikten på lådan med kanske 40%. Det är en hålsåg med diametern 100 mm och lite tid så kan man göra schweizerost av lådan och spara mycket vikt. Tror faktiskt att lådan nästan står för 100 kilogram, 40% viktbesparing på den är av intresse på många sätt. Tar man bort dom 40 kilogrammen så är den inte tyngre än en tunna med olja… 😉
Nu ringde Tsegy och sa att hon har kalkylerat frakten till 1.250 $ eller 1.573.750 Tugrik. Priset låter helt OK i mina öron. Det är nog ungefär hälften av vad DHL skulle ha kostat med den vikten. Hon reserverar sig lite för svaret från Kina, det kan komma ett tillägg. Skönt att det är på gång. Jag har stressat Tsegy genom att köpa en flygbiljett till Bangkok. Jag flyger ute från Ulaanbaatar i natt med första destination Seoul och vidare i morgon till Bangkok. Vi måste alltså lösa allt idag, och nu blev det (nästan) gjort. Skönt, skönt och skönt…
Klockan 18:20.
Nu har jag åkt buss fram och tillbaka för att göra mig oskyldig. Vi var på banken och jag tog ut 1.575.000 Tugrik och så fick jag 1.300 Tugrik tillbaka för att ha på flygplatsen. Jag har nog cirka 20.000 Tugrik totalt kvar. Det försvinner cirka 5.000 Tugrik till taxin. Det låter så jäkla mycket hela tiden, men som min vän Fernando sa, Monopolpengar.
Mitt visum går ut idag och planet lyfter klockan 23:50, så det är i sista minuten som man säger. Fast det klart, har jag bara kommit till flygplatsen så är jag efter incheckningen ute ur landet. Lugna puckar. Nu vet både jag och Tsegy hur det ska gå till nästa år om det mot förmodan skulle bli nobben i Kina då också…
Vi får se när nästa rapport kommer. Jag ska försöka lägga upp mina GPS-filer så att det går att se var jag har kört och inte kört. Där går det även att se felkörningen i Gobiöknen… 😉
Nu ska jag bara duscha och slå ihop packningen så är det nog dags, äntligen, att börja resa igen…
Ulaanbaatar den 27 juli och klockan är 20:45. GMT +8.
Har bara drönat runt på stan för att döda tid. Inte lätt men man bara går och går, precis som klockan.
Det såg lite hotfult ut över bergen, men det vart inget regn. Det vart en solfri dag. Det gör mindre när man är ute och vandrar…
Hittade en nöjespark, typ Grönan fast mindre. Den blev besökt och jag plåtade några saker där…
Trevlig kåk ute i vattnet…
Det finns tydligen pirater här oxå… 😉
Oj då! Det verkar inte vara helt och hålet pirater i det skeppet… 😉
Det finns lite annat på insidan. Verkar vara av fredligare karaktär…
Drakar fanns det oxå. Skulle kanske passa på någon av mina T-tröjor med drakar…
När jag lämnat nöjesparken så ser jag den här skylten. Verkar vara en doktor för ”Robocop”, ”Terminator” eller någon annan robotiserad varelse. Måndagsmornar då kan man känna sig väldigt robotiserad är det den här doktorn man ska söka upp då?! Ja, han kan i alla fall dra fast någon skruv som har lossnat under helgen… 😉
Ett av tornen på Peace Bridge. Vackert dekorerat är det…
Alla fyra tornen ser lika dana ut. Tyvärr så har man gjort lite fula tillbyggnader på något av tornen och dom andra är skymda av skyltar och annat.
Här har man rent fysiskt träffat varandra. Då behövs det en eller ett par ”domare” som ser till att reglerna följs och att samtalet inte spårar ur…
Det fanns många sådana här urnor på staketstolparna men det var bara fyra fem stycken som var hela. Dom övriga hade man roat sig med att slå sönder…
Skum hoj, Harley Davidson står det på den och motorn är en Rotax…
Vad är det för konstiga väskor och hållare på den, någon som vet? Den främre hållaren gissar jag är för reservdunk, men vad är den bakre för konstig väska???
Annorlunda sätt att dekorera framskärmen på… 😉
En gitarrist som har stelnat till. Konstigt med fönster på gitarren, men det ser igenspikat ut. Vad finns på andra sidan???
Oj, det hade jag aldrig gissat! Har The Beatles nått till Mongoliet. Det var som attans. Trodde att när dom var stora på 60 och 70-talet så fanns inte Ulaanbaatar som något som kan kallas för stad… 😉
Vilket strålande namn!!! Det är vad man kan kalla högaktuellt, kanske till och med laddat. Kärnfullt… 😉 (Kanske japanska ägare…)
Vart det ingen tårta på det här bröllopet. Dekorationen hamnade på bilen som kylarprydnad…
Vilken reklamskylt!!! Anders, om du läser det här, börja bearbeta Karlstads kommun och fråga om du kan göra samma reklam där. Visst skulle det vara ett lyft för Karlstad Centrum!? Fast då blir det ju inte Singer utan Husqvarna… 😉
Det är här man ska ha hotell, den saken är klar…
Även naturen får plats här i Ulaanbaatar. Det finns små ställen där det kan växa i all sanden.
Snacka om stereoskåp…
Här är hela stereomöbeln. Rättså häftig! Undrar om det är HiFi eller bara stereo. Det fanns många liknande möbler på den här marknaden. Den var utomhus så det måste vara ett härligt konkande eller täckande när det blir hög luftfuktighet…
Tycker om den här typen av dekor. Ger kanske lite inspiration av muslimska länder, eller hur var det nu jag sa, har dom kanske fått sin inspiration här ifrån…
Åter igen en vacker grind med stolpar…
Arabiska fast på fel ledd!? Nu är jag tillbaka i samma spår. En dag ska jag veta… 😉
Det får vara allt för idag. Imorgon ska alla papper vara klara för export av XT:en och jag kan alltså köpa en flygbiljett till min slutdestination. Snopet bara att det inte blev på motorcykel jag anlände, elände… 😉
Ulaanbaatar den 26 juli 2011, kl 20:00. GMT +8.
Kullarna är vackert gröna och mjuka. Bild från mitt hotellfönster…
Vackert med skuggningarna i kvällningen. Jag kan stå och njuta av utsikten…
Det har varit en tuff dag. Nu är hojen i en trälåda på tågstationen för att åka till Beijing. Sedan ska den åka båt till Sverige. Nu är det lite pappersexercis så jag vågar inte köpa någon flygbiljett ännu. Tsegy på Chun Jee Shiping och jag har haft med varandra att göra hela dagen. Det har varit farande fram och tillbaka samt mycket pratande från hennes sida. Hon har så klart hållit i alla samtal med Tullmyndigheter och även Järnvägsansvariga samt kallat fram en lastbil som kunde frakta lådan till järnvägsstationen.
Äntligen på väg, fast i låda…
Allt görs för hand, inga som helst lyfthjälpmedel. Stronga arbetare!
Här vet vi ännu inte hur tung lådan är. Tsegy är damen i vitt till vänster.
Nu har grabbarna fått ner monsterlådan. Måste gå att göra bättre lådor för motorcyklar, fast det är ingen jättemarknad…
Lådan är byggd i ”båtplyfa”, stabilt men jävligt tungt har jag just konstaterat. Hojen väger kanske 160 kg eller där omkring som den var utan bensin och olja. Med lådan runt sig så blev det nästan 260 kg. Jag funderar på om dom fyllt lådan med sten och behållit motorcykeln här i Mongoliet…
Rättså mycket folk på perongen…
Det kommer att visa sig i Stockholm! Nu har jag bara pappersexercisen kvar. Men min förhoppning är att den ska vara klar imorgon och då kan jag köpa flygbiljetten till Thailand. Tyvärr så går priset upp för att det blir helg, men jag kan inte åka utan att alla papper är klara.
Jag måste åka ut från Mongoliet senast den 30 juli enligt visumet. Det är dyrt med ”overstay” så det är inget bra alternativ…
Ulaanbaatar den 25 juli 2011, kl 17:30. GMT +8.
Dagen har varit händelserik. Jag vågade inte lita på Chun Jee Shipping Co så jag stegade tillbaka till DHL. Det var givande, för dom sa nej. Men tillägger att dom har en systerorganisation på 7:de våningen som tar hand om så stora saker. Dom heter Global Forwarding. Jag stegar fram till hissen och trycker upp mig på 7:de våningen där det sitter ett gäng tjejer i ett rum. Dom börjar som överallt att fnittra när man kommer in, blyga för sin engelska. Men en av dom talar faktiskt så pass bra att man kan föra en dialog i ärendet. Hennes namn är Ninjin, förnamnet alltså. Jag utelämnar efternamnet även om det skulle se roligare ut. Jag får hur som helst reda på en firma som gör trälådor för transport av motorcyklar. Kostnaden för en trälåda är, oavsett motorcykelns dimensioner, 200 €. Det tycker jag är ett rimligt pris. Det är virke och arbetstid samt om jag har förstått det rätt även uppsäkringen av motorcykeln i lådan. Sedan talar vi lite om pappersexercisen som ska gås igenom. Hon vill ha kopior på alla mina motorcykelpapper samt mitt pass men jag ska först få en prislapp på transporten i kväll via e-post. Spännande…
När jag går ut från DHL så SMS:ar jag lådtillverkarens namn och telefonnummer till Chun Jee Shippings kontaktperson här i UB, den kvinnan heter Tsegy. Efter att ha gått in och ätit så ringer jag Tsegy och pratar lite runt det hela. Säger till henne att lådtillverkarna är mongoler och att det nog är bäst att hon ringer och talar med dom om hur förfarandet ska gå till. Ska jag köra dit motorcykeln och dom tömmer den på olja och bensin eller ska jag tömma den på oljan och bensinen och dom hämtar den i garaget på hotellet?! Behöver jag vara med vid paketeringen, det låter som det är proffs vi har att göra med. Jag kanske inte behöver vara med. Fast jag vill nog vara kvar tills den står paketerad och klar för transport så jag kan se att inget strular. Det medför att jag går och förlänger mitt visum imorgon, eller i alla fall försöker förlänga det. Precis när jag når hotellet så ringer Tsegy och säger att hon vill att jag och motorcykeln kommer till järnvägsstationen imorgon klockan 10:00 för att besiktigas av Tullmyndigheten. Hon säger också att jag ska ha all dokumentation med mig, vilket jag nog hade förstått själv. Den ska alltså tullas ut på något sätt i morgon. Det närmar sig ett slutdatum, jag har dock inte vågat köpa någon flygbiljett ännu. Skulle vilja flyga här ifrån den 28 juli men det tror jag inte är möjligt.
Tuushin Co har jag inte hört ett ljud från, men som sagt dom var artiga och trevliga och jag fick visitkort av dom. Vad det kan vara värt?! 😉
Om någon annan skulle hamna i samma situation så är lådtillverkarens namn Sibilia och är en hon. Hennes eller hennes mans telefonnummer går att få genom att kontakta mig.
Min underbara Yamaha XT600E – 2002 har följande dimensioner:
Längd 2.295 mm, bredd 865 mm, höjd 1.205 mm och vikten med olja och bensin (15 liter är originaltanken) är 176 kg. Vilket innebär att en tunna olja är betydligt tyngre men hojen är väl lite mer skrymmande… 😉
På tal om tåg och tunnlar…
Det är inte någon av dom här man vill möta i tunneln…
Det ser ut som dom sett sina bästa dagar, till och med skötseln här är rättså eftersatt…
Det här ser lite mindre och snällare ut, kanske inte gör så jätte ont om man möter det i tunneln… 😉
Igår skrev jag att det var jäkligt varmt och fuktigt. Fukten den kom nog med regnet. Det blir lite kaotiskt när det är vatten på vägen, ingen vet hur djupt det är. Kan vara så djupt så man inte hittar bilen igen…
Ska vi hålla oss på vägen!? Det här är nog gamla huvudvägen till Ulaanbaatar. En gissning från min sida men den är rättså kvalifiserad… 😉
Rivning av ett nomadtält. Roligt att se hur det går till. Det är både stort och högt så det är inte alldeles okomplicerat. Dom är sju man i rivningsgruppen..
Radhus på nordsluttningen?! Taget på långt avstånd därför är bilden inte så klar. Men man ser att det är utgrävt i sluttningen för husen…
När vi ändå är i sluttningarna så kanske vi ska se den här. Är det möjligen Djingis Khan man har avbildat?!
Villabebyggelsen i bakgrunden på sluttningen och så min förföljare, IKEA…
Sitter vid tågstationen. Undrar vad det ska vara. Ser mest ut som lite järnskrot man har hissat upp… 😉
Fina hus men i bedrövligt skick tyvärr. Kanske någon hemma i Sverige ska göra en ekonomisk satsning i huvudstaden Ulaanbaatar, jag tror det kan löna sig på sikt. Finns många såna här hus mitt i centrum… 😉
Lite konst kanske…
Det här verkar dom kunna i alla fall…
Om ni inte redan hade gissat vad det var för konst så avslöjar den här bilden det. Bra är den i alla fall för omgivningen är inte vacker…
Fortsättning på förra bilden…
Det var allt för idag. Hade inte så mycket att berätta. Drönar runt här i värmen och försöker få tiden att gå. Längtar till maten som serveras på strandrestaurangen i Khao Takiab. Grillad fisk med massor av grönsaker sedan kan man köpa en massa frukt att vräka i sig när man kommer hem…
Ulaanbaatar den 22 juli 2011, kl 09:00. GMT +8.
Ny duschad och så har jag gjort i ordning två rättså stora kartonger för posttransport till Karlskoga Hotel. När jag har lämnat in dom så finns ingen återvändo, då måste jag flyga ut ur landet och hojen måste iväg med något fraktbolag på vilket fraktsätt som helst. Ja, det finns en möjlighet till, att sälja eller skrota den här i Ulaanbaatar. Den idén känns rättså dålig. XT:en ser rättså skamfilad ut men är i bra kondition rent mekaniskt (när jag bytt avgasventilen, satt dit ny glidbult i bakre bromsoket och riktat fotbromsen vill säga). Den är fullt kapabel att göra om äventyret. Det är dessutom bra att den inte ser ny och dyr ut ur stöldsynpunkt, kanske även när det kommer till det slutgiltiga dokumentet som tydligen har med marknadsvärdet att göra. Carneten alltså!
Igår var jag inne i grannaffären och handlade mina äpplen och några påsar te. Ägarinnan säger stolt att affären handlar med varor från Ryssland och därför håller lägre priser än övriga affärer. Det har jag faktiskt märkt. Skillnaden är inte på något sätt ruinerande men varför betala mer än man behöver?! När jag håller i äpplena och frågar om dom kommer från Chile, för det gör dom i andra affärer säger hon att dom här äpplena dom kommer minsann från Japan. Hur många becquerel är det jag får i mig nu då!? Ja, det är som sagt var farligt att leva, man kan dö…
Nya rummet är stort, har stort fönster mot gatan och har dessutom en förträfflig bredbandstillgänglighet. Bredbandsanslutningsmöjligheten är inte till för gästerna men det är en öppen anslutning så det är bara att tuta och köra. Man tackar och bockar. Skit skönt jämfört med att använda mobiltelefonen som modem, det är inte bara långsamt det är dessutom väldigt fladdrande kontakt i det här landet. Bra ena minuten för att helt försvinna den andra. Nu är det stadigt och man kan kolla på annat också.
Den 23 juli 2011, kl 08:30.
Det vart tre kartonger totalt och när jag skulle betala frakten på den sista så räckte inte pengarna. Visst inga problem säger jag till postkassörskan jag går och tar ut lite mer pengar i ATM-maskinen i entréhallen. Sagt och nästan gjort. I entréhallen står två stycken ATM-maskiner och ingen tycker om mitt kort, MasterCard. Ja, vad gör man nu då?! Tillbaka till postkassörskan och säger att dom inte fungerar, vi diskuterar ett tag och jag säger att jag går till någon bank i närheten eller en annan ATM-maskin. Det som fattas är i storleksordningen 15 till 20 svenska kronor. Jag far runt i omgivningarna utan att hitta någon som tar mitt kort, konstigt för jag kan se att mongoler får ut pengar på sina kort. Testar en liten summa, det går inte heller. Efter någon timmes snurrande går jag stukad tillbaka till postkassörskan och berättar att jag inte lyckas få ut några pengar ur någon ATM-maskin i någon av dom omkringliggande bankernas maskiner. Vi kommer överens om att jag ska komma tillbaka på söndag mellan 09:00 och 14:00 då hon jobbar. Visst gör jag det, svarar jag och så går jag ut från posten.
Går till vänster den här gången och en bit bort ligger ett väldigt flott varuhus, bara märkeskläder och det är personlig service i varje liten butik som är inrymd i varuhuset. Oerhört flott. Där måste dom ju ha en väldigt bra internetanslutning så klart, för jag tror att det är den som stökar med mitt kort. In i varuhuset och fram till vakten och frågar var jag kan hitta en ATM-maskin. Hon svarar att det finns ATM-maskiner på både tredje och fjärde våningarna. Närmast är det till tredje våningens ATM-maskin och jag går dit och gör ett uttag! Inga som helst problem…
Klockan är nu kvart i sex på eftermiddagen så jag får lite fart mot posten så dom inte hinner stänga. Visst, med fem minuter tillgodo så kliver jag in och betalar det sista på paketfrakten.
Vilken jävla dag, jag är genom svettig av allt farande i denna tryckande fuktiga värme.
Sedan har jag även fått kontakt med ett koreanskt fraktbolag via e-post. Han svarade nästan omgående att han skulle flytta över kontakten till sin agent i Ulaanbaatar. Jag tror jag redan nämnt det! Hur som det här är några dagar sedan. Nu är det tid att stöta på igen. Jag skickar ett påstötnings mail till Mr Song på Chun Jee Shipping Co och han svarar nästa ögonblickligen att han ska påskynda ärendet.
Efter någon timme så ringer en kvinna upp mig och säger att hon ska försöka ordna paketering och transport via Kina åt Chun Jee Shipping Co. Hon skall återkomma i ärendet när hon hittat någon som kan ”boxa” motorcykeln, alltså göra en låda att ställa den i. Hon frågar också om det är panik för i så fall skulle hon kunna lagra undan den för 1 dollar per dag. Jag frågar då vad det är för tidsperspektiv vi talar om när det gäller lådtillverkningen. Hon tror det ska kunna bli av på måndag. OK, svarar jag. Då behöver vi inte lagra undan den, den står bra i hotellgaraget tills på måndag.
På vägen från posten går jag förbi en resebyrå och preliminärbokar en flygbiljett till Bangkok, torsdagen den 28 juli 2011, kl 06:25 är jag på väg via Hong Kong till Bangkok. Äntligen!!!
Fast det klart, man måste ha båda plan B och plan C i reserv, kanske inte bara i det här landet. Om inte ”boxen” blir av på måndag då går jag till DHL för en diskussion och plan C är att söka upp rätt myndighet i Mongoliet för att förlänga visumet för mer aktionsradie vad gäller tidsramarna.
Nu är det söndags morgon och jag ska klä mig i söndagskostymen och besöka kyrkan… 😉
Nä, det var såklart bara ett skämt, jag går inte i kyrkan!!! Jag ska göra ingenting…
Ulaanbaatar den 20 juli 2011, kl 15:00. GMT +8.
Idag tog jag tag i tvättning av motorcykeln. Den såg för jäklig ut efter alla vurpor, nåja, två stycken men båda i lera i alla fall. Åker till en tvättfirma och dom spolar av den och torkar lite grann. När jag kommer tillbaka till hotellet så konstaterar jag att det i stort sett var ogjort.
Jag börjar fara runt efter hink, diskborste och en flaskborste. Efter lite gående fram och tillbaka så har jag fått ihop min tvättutrustning. Ställer mig utanför hotellet och börjar försöka tvätta bort den leran som tvättfirman inte lyckades med. Det blev så klart inte hundra tvätten men mycket bättre än dom som hade vatten att spola med. Nu står den i solen och torkar så ska jag ner och blåsa på den lite WD-40 som smörjer och skyddar lite grann.
Ja, det är till och med skit i skydden för koppling och bromshandtagen. Den är rent ut sagt genom skitig… 😉
Hur får man en sådan här hoj ren? Jag har kört mycket enduro men då behöver man aldrig riktigt göra ren cykeln. Den skulle så att säga ut i leran igen. Men det här är ju faktiskt en gatcykel…
Det är nog till att ta isär den och putsa varje beståndsdel… 😉
Det Koreanska transportföretaget svarade att dom la över det på sin agent här i Ulaanbaatar. Jag har konstaterat att det är lite Sverige över det här landet, varför göra något idag när man kan göra det imorgon eller övermorgon. På 60 – 70-talet så häcklade vi sydeuropa för ”mannyana” (eller hur det nu stavas), nu är det vi som kör med den effektiviteten, så och här.
Gick förbi en bank när jag skulle köpa hinken. Där står en stor del av innevånarna i Ulaanbaatar och köar och väntar på något. Kan det vara lön?! Inne i butiken så börjar det bli en massa herrar som köper vodka, så nog är det lönedax alltid.
Många vill ha cash…
Något dom inte kan i det här landet är köa. När jag står vid kassan och ska betala min hink så går dom bara och ställer sig framför eller skickar sina varor framför mina till kassörskan. Inte något specifikt för idag, eller med vodka köp. Det är bara så man gör över allt. Står man snällt och köar vid en ATM-maskin så kommer någon/några och bara kör in sig framför. Jag har ju inte bråttom så jag skiter i det, men det kan vara irriterande på andra sätt. Man ska så att säga klistra fast sig på personen framför så det inte finns en millimeter mellan den framför och sig själv. Då, och först då är man nummer två i ordningen. Det passar inte riktigt min svenska mentalitet att ”stå på” folk.
Ulaanbaatar den 21 juli 2011, kl 10:30.
På med lurarna och vad händer när jag startar musiken i datorn samtidigt som jag ska skriva det här. Jo, Grand Funk Railroad börjar spela ”In Need”. Det var inte riktigt vad jag ville se eller höra, det var alldeles för träffande. Hur som helst så ska jag lägga dagen på något museum för att göra något konstruktivt av den. Om ingen av transportörerna har hört av sig imorgon så blir det nog tyvärr DHL som får uppdraget. Dyrt men dom verkar i alla fall alerta. Kan inte gå här mer, dessutom går visumet ut om nio dagar och då ska jag inte vara kvar. Så är det bara…
Skall i alla fall stöta på några av alternativen som inte har hört av sig och se om det finns något som helst intresse att ta transporten. Emellanåt så funderar jag på att slakta hojen och skicka den i delar till Ning i Thailand. Alltså göra en massa delar av den och skicka dom som reservdelar. Det är ett sätt att få in den i Thailand utan att behöva tulla den direkt i alla fall. Kanske både bättre och billigare än att frakta den tillbaka till Sverige. Det är trotts allt i Thailand jag vill ha den tillslut.
Efter som ni följer den här korkade bloggen så utgår jag från att ni vill se mer bilder på min motorcykel. Här är den otvättad… 😉
Tänk att den fortfarande är otvättad, jag har ju gått runt den flera varv?! Nä, ska sanningen fram så har jag inga andra bilder… 😉
Skulle jag sedan vilja göra resan fullt ut så går det att köpa en annan hoj och göra om den. Det skulle gå utmärkt med en nyare XT660 och kanske minimum med utrustning och även minimum packning. Det skulle nog vara en roligare resa om hojen är lätt. Kanske ska börja lyssna med några som kan göra lådor för transport till Thailand och lyssna med Ning om hon kan stå som mottagare!?
Verktyg är inte några problem att köpa här. Har hela verktygsmarknaden som granne.
Fortfarande Ulaanbaatar, kl 18:30. GMT +8.
Vad trodde ni!? Att jag skulle åka här ifrån?! Vart då?! Ryssland, har inget visum. Kina, har visum men får inte ta med mina ägodelar. Vart ska jag åka?!
Snacka om att sitta fast. Är det så här alla fina motorcyklar har hamnat här i UB?! Det kör runt en och annan gathoj och dom kan nog ha kommit den vägen jag kom. Det är trotts allt mer än 95% asfalt även om den är skitdålig ryckvis. Kanske ytterliggare en affärsidé, öppna en affär för att köpa Europa hojar från sådana som fastnar här…
Nä, skämt åsido. Jag vill här ifrån. På det ena eller anda sättet. Var förbi Mongoliets största fraktbolag, Tuushin, andra gången, dom är trevliga och jag får ett underbart bemötande. Men Sverige ligger väldigt avsides, lika så Mongoliet. Det är inte mycket som fraktas mellan dessa två länder. LCL-transport så säger dom att det kan ta upp till ett halvår att fylla en container. Lite häftigt! Jag lyssnade med den nya destinationen Bangkok. Den var faktiskt sämre!? Men dom säger att Tyskland är en stor handelspartner så det skulle vara ett alternativ. Tyvärr så flaggade dom för Berlin, men det går i alla fall att åka bil dit på två dagar. En möjlig destination för hojen. Annars blir det Sverige om så den dyra vägen DHL.
Saker och ting är billiga här, men dom är ännu billigare i grannlandet Kina. Det är därifrån dom kommer hit, så det lönar sig nog inte att öppna transportvägar från Mongoliet till delar av Europa. Odiskutabel fakta!
Jag har fått byta rum, det blev ett större och nu med direktkontakt med nätet. Underbart att slippa sitta klistrad vid hotellrumsdörren. Hur som, resan är inte genomförd. Det blir alltså en gång till. Får se med vad och hur. Ning säger att jag lovat att inte åka ensam något mer. Kanske har sagt det i något svagt ögonblick. Nåja, har jag lovat det så blir det så. Men ska hon följa med kanske den här bilden säger något om resesättet…
Det här sättet att resa på ska jag försöka undvika! Ning ser ju nöjd ut, det kan skrämma mig lite… 😉
Var förbi posten och köpte två stora kartonger för att skicka hem lite utrustning. Det kommer att kosta 130.000 tugrik per kartong men då kan jag lasta i 10 kilo i varje. Det är i alla fall billigare än svenska posten, om den finns kvar vill säga. Man kanske ska säga Konsum eller ICA nu mer…
Ulaanbaatar den 19 juli 2011, kl 21:00. GMT +8.
Jag börjar bli uppriktigt sagt less på Ulaanbaatar. Det är tråkigt när inte ens maten är god. Om den åtminstone var god skulle man kunna tröst äta! Idag hittade jag ett gatukök med kebab. Men det är 100% utan grönsaker. Hur kul är det?!
Kolla! Kamelerna har hittat grönsaker… 😉
En fraktfirma meddelade mig att dom inte kan frakta till Sverige. Så då har jag två kvar som inte svarat på den tidigare förfrågan. När jag fick det negativa svaret från fraktfirman så skrev hon i alla fall att jag skulle försöka hitta någon som fraktar LCL gods till Sverige. LCL står tydligen för tyngre skrymmande gods som oftast packas in i lådor och sedan delar på utrymmet i en container. Man lär sig mycket på en sådan här resa, snart är jag i transportbranschen (kanske).
Hur som helst så sökte jag via Google på LCL och Mongoliet. Det dök då upp några olika företag som i och för sig inte är stationerade här i Mongoliet men tydligen sköter frakter till och från Mongoliet och då framför allt från Ulaanbaatar. Skickade förfrågan till två stycken, vi får se vad det blir av dom två. Det ena företaget hade tydligen lastbilstransporter till S:t Petersburg och även till Helsingfors, men även andra transportvägar till Europa. Det är en praktisk väg genom Ryssland som ju hojen redan testat och då det fungerade åt ena hållet så borde det fungera åt det andra. Det andra företaget var nog mer inriktat på havet, ett rederi med bas i Korea. Men det spelar ju ingen roll. Går det på havet så är det nog tre månader innan det landar i Sverige. Kan ju passa bra…
Trivs inte ens med TV-programmen på hotellrummet då det är repriser på långfilmerna. Har hittat en kanal med engelskspråkiga filmer och TV-serier på och så skickar dom filmerna flera gånger på ett par dagar. Ur trist…
Ser väl OK ut?! Är väldigt vanlig ute i öknen. Man fraktar stora lass av allt möjligt på den och så är det såklart persontransport oxå… 😉
Ja, priset är oxå överkomligt. 880.000 tugrik, vilket gör under 5.000 svenska surt förvärvade kronor. Prova att köpa två hjul för dom pengarna om ni kan… 😉
Som ni ser börjar det krypa i kroppen på mig av att vara inaktiv, ja kanske inte inaktiv men det är då väldigt händelselöst att bara gå och vänta på något som man inte ens vet om det ska fungera.
Jo, just det, “Swedish Trade” hade tydligen skickat min förfrågan till Svenska Ambassaden i Beijing. Det kom hur som helst ett svar därifrån att jag borde kontakta den Kinesiska Ambassaden här i Ulaanbaatar. Tillbaka på ruta ett. Visst är det roligt ibland…
En kopp te, det är vad jag får hålla till godo med. Fast det klart det finns annat oxå… 😉
En sak jag inte skrivit om är hur mongoliska låter. Det är ett språk som låter lite grann som arabiska, eller som jag filosoferar, arabiskan låter som mongoliskan. Kan det ha varit så att Djingis Khan lärde ut sitt språk till araberna.
Så här står det i Lonely Planets guide bok: ”Mongolian is a member of the Ural-Altaic family of languages, which includes Finnish, Hungarian, Turkish, Kazakh, Usbek and Korean. The traditional Mongolian script looks like Arabic turned 45 degrees, and is still used by the Mongolians living in China”.
Visst låter det mycket troligt att Djingis Khan lärde ut sitt språk under sin erövringsturné, eller…
