Så, nu var utflykten över…

Vi började med att åka till Wat Khanon som är berömt för sina skugspel med figurerna och gudarna utskurna i skin från ko och i vissa fall tigerskin. Tigerskinn får bara användas till kungafigurer och gudar alla andra figurer är gjorda av koskinn. Jag var inte så imponerad av spelet eller figurerna.

Sedan åkte vi till Tao Hong Tai Ceramics Factory som jag tyckte var hela behållningen på utflykten. Det är också därifrån som mina bilder kommer. Det blir mest bilder med bildtext som förklarar bildens innehåll…

Håll till godo, nu åker vi tillbaka i tiden…   😉

Ser inte ut som en svensk fabrik men det finns många hål i väggarna så luftväxlingen är god även om temperaturen är hög…

Åt vänster ser det ut så här. Den känns lite oändlig när man kollar så här direkt vid ankomst.

Här är vyn åt höger och det man ser är änden på en lång lång brännugn med skorsten som ligger ovanpå. Det finns öppningar i den som man murar in krukorna i och eldar ovanifrån genom  hål. Bilder på det kommer senare. Ha tålamod…

Här är en rad med basänger för blötläggning av leran. När den har rätt mjukhet och altså är smidig att jobba med tas den upp och doseras så att det blir rätt mängd lera till varje objekt.

Så här tar man upp leran för att sedan dosera den. Det är så klart varmt under plåttaket och med brännugnar i lokalen, sedan är det dessutom 32 grader Celsius på utsidan. Hårt jobb…

Här är en i fullt arbete med att dreja en mindre kruka.

Det drejas tusentals och dom ska ju så klart se lika ut och så ska dom vara lika stora. Leran är i och för sig doserad för en viss storlek på krukan men den går ju att göra vidare eller smalare och därmed få andra dimensioner. Inte helt lätt med andra ord…

Arbetsmiljön är inte direkt svensk. Det rycktades om att det var burmeser som jobbade här. I alla fall inte thailändare utan arbetskraft från grannländer med sämre ekonomi. Om det stämde vet jag inte…

Damen i förgrunden har en mätpinne som hon kollar att diametern är rätt under krukans drejning. Dom här stora krukorna drejas i tre omgångar, en låg kruka som sedan i omgång två blir som krukan till höger. När den kommer till den här stationen så lägger drejaren på ny lera och börjar forma kragen som ni ser på bilden.

När den är klar slår man repet som ligger på vagnen runt nederdelen på krukan och flyttar snabbt över den till transportvagnen. Såg smidigt ut men de klart, dom har gjort det här miljoner gånger…

Här blir det dekor på krukorna. Dom är redan vackra men detta är inte krukorna som ibland kallas ”o-nam”. Dom som kallas ”o-nam” är till för att samla regnvatten som man dricker. Dom är mycket större och är smalare upptill. Detta är krukor för växter och växter som trivs i vatten.

Dekoren målas inte med färg utan man gör den genom att lägga på en ljusare lera. Förr så importerades den ljusa leran från kina men nu är det tydligen så att man hittat egen thailändsk ljus lera.

Topp of the art, här blir det drakmönster på några av krukorna. Helt fantastiskt vilken skicklighet mannen besitter…

Sedan blir krukan mörkad genom att man sköljer över den med sotvatten. Sot och vatten alltså. Efter det så står dom och torkar i några dagar och där efter blir det brännugnen…

Krukorna ställs sedan in i ugnen och den muras igen. Eldaren står uppe till höger och har eldningshål som han eldar i och tillslut muras dom oxå igen och processen får ta den tid den behöver.

Eldarna står på varsin sida och matar in veden som ligger ovanpå i buntar. Det dom mattar in veden i är på något sätt oxå skorstenen. Misstänker att det är både rökgångar och eldningsgångar ungefär som på en kakelugn.

Så här ser det ut när man kommer närmare. Ovanför eldningshållen är alltså utgående rökkanal. Riktigt var elden hamnar i konstruktionen vet jag inte…

Renoveringsobjekt eller transportmedel vet jag inte. Misstänker att den används för att t.ex. köra lera eller liknande…   😉

Så här vackert ser det ut när man har solen och grönskan runt krukorna. Ryktet sa oxå att dom får runt 120 bath för en färdig kruka. Det är någonstans mellan 30 och 40 kronor. Fast jag vet inte om jag tror på det…

Vi avslutade sedan resan med att åka till Lao Tuk Luk som är Floating Markets grundning så att säga. Den startade 1866-1868 av kinesiska arbetare som grävde Damnoen Saduak canalen. Dock var vi så sena så all aktivitet var över. Det får bli ett besök på egen hand vid annat tillfälle.

Så här ser det ut när kommersen är över. Öde…    😉

Två vilsna damer som antagligen vädrar pengar…

Och den här verkar ha bråttom till något. Håller han på att missa middagen kanske…    🙂

Om Dan Åström

Vem är jag!? Någon som tror sig känna mig!? Alltså jag är född 1952 på Södra BB och växte upp på Bastugatan 21, på Södermalm för att lite senare i livet fortsätta min uppväxt på Sköntorpsvägen 124, i Årsta/Johanneshov med mycket roligt vid och runt föräldrarnas sommarställe i Herrmanstorp/Vega, Handen. Sedan blev det flytt hemifrån och då hamnade jag tillslut i Hammarbyhöjden. Lite senare flytt till Björkhagen som jag lämnade 1988 för ny adress i annan stad...
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *