Thaimassage…

Då menar jag inte det sköna avkopplande ”skinnstrykningarna” man kan få på till exempel stranden eller i en och annan massagestudio med unga damer, utan den groteskt plågsamma men välgörande tortyren av en utbildad, ofta äldre, kvinna som har det som sitt kall och enda yrke. Dom hittar alla fiolsträngsspända senor man har och nervknutpunkter, sedan trycker dom och pressar dom så man tror att man håller på att gå sönder. När det är klart så ska dom trycka och knåda musklerna man har tills man tror att dom också ska gå sönder. Konstigt nog så är det ”bedövande” skönt efter åt, kanske beror det på endorfinkicken man får?! Sedan har man träningsverk i dagarna två. Snacka om att man måste ha någon form av masokistisk läggning.

Efter plågan så kan det vara skönt att vila ögonen på något vackert, det här trädet till exempel…

Nåja, nu är det över för den här gången och det är hela sex hela dagar till nästa plågsamma behandling. Den gjordes nämligen igår. Det är så att jag genomgår den här plågan en gång varje vecka…

Små vägar och vacker omgivning. Här är hjärterdam på liten väg in i oljepalmsplantage…

Idag åkte jag runt med Ning på motorcykeln då det är hennes lediga veckodag, jobbar alltså 6 dagar i veckan. Det gick på småvägar för att hitta en tävlingsbana för motorcyklar och den skulle ligga någonstans utanför Pranburi. Vi for runt rätt länge innan vi gav upp sökandet på egen hand och började fråga oss fram. Det resulterade i en U-sväng på cirka 10 kilometer för att sedan ta en liten grusväg in i obyggden. Då började man höra bålgetingarna.

Här har dom visst fått grönt ljus, fötterna är redan uppe. Djävlar vad det går, det vill jag lova…

Här tävlar man med 110 cc och upp till 125 cc motorcyklar på något som påminner om en  draggstripp. Jävlar vad dom lyckades få fart på grejorna. Dom gjorde faktiskt 12 sekunders repor även om det växlar mellan 201 och 402 meters bana så måste jag säga att det var mycket mer drag än jag hade kunnat föreställa mig.

Här är en arbetskamrat till Ning i färd med att lägga sista handen på sin vinnande hoj…

Ja, ja, nu är det bara psyket som ska förberedas. Det är ju inte så bara som vi som har gått till startlinjen i någon tävling vet…

Med andra ord, tummen upp för thaigrabbarna. Det här har ni gjort förbannat bra.

Vi fortsatte färden och fick syn på en kobra som tyckte att han var på fel sida om vägen och alltså ville krypa över. Jag stannade och tänkte på kameran men han var inte riktigt på humör att posera. Han började dock spänna upp huvudet och resa på sig men insåg ju rätt fort att jag inte var något hot. Jag fick ett blixtsnabbt infall att knuffa fram Ning och se hur han högg henne i kinden och jag kunde ha fått årets bild. Som tur var så gick infallet över fortare än handlingen gick att genomföra så kobran lade sig ner igen och slingrade in i buskarna och försvann. Synd, jag hade gärna haft en bild på honom stående med uppspänt huvud hängande i Nings kind. Fast det skulle nog inte Ning ha tyckt om, hade nog fått väldigt många minuspoäng av henne. Kobran var nog ungefär en och en halv meter lång men såg i mina ögon rättså ofarlig ut. Jag vet att han är farlig men dom anfaller ju inte i alla fall.

Ett stopp på vägen hem. Ska även bli vykort till några som inte har InterNet…

Nästa incident är en sköldpadda som också har fått för sig att han var på fel sida av vägen. Då hade vi kommit till lite mer civiliserade trakter så det var mycket trafik. Den stackarn drog ju in huvudet så fort ett fordon kom och trodde väl att han var skyddad i skalet. Han kom kanske en decimeter längre mellan dom olika fordonen. Vi stannade och jag fick lyfta honom till andra sidan vägen. Det var en stor sköldpadda. Han blev tydligen väldigt glad över hjälpen för han satte av in i snåren och försvann med en gång. Enligt Ning ska det vara en lyckogärning, jag såg det nog mer som en barmhärtighetsgärning. Fast visst var det en lyckogärning för sköldpaddan. Ingen bild på den heller, ber om ursäkt för min slöhet i det fallet…

Här var det efter ett, alltså efterrätt. En öl innan vilan för nästa dags bravader…

Ytterligare en dag till ända. Nu ska vi bara bestämma var vi ska intaga middag med Magnus och Rebecca. Publicerar det här gör jag först om några dagar, när vet jag inte ännu…

Om Dan Åström

Vem är jag!? Någon som tror sig känna mig!? Alltså jag är född 1952 på Södra BB och växte upp på Bastugatan 21, på Södermalm för att lite senare i livet fortsätta min uppväxt på Sköntorpsvägen 124, i Årsta/Johanneshov med mycket roligt vid och runt föräldrarnas sommarställe i Herrmanstorp/Vega, Handen. Sedan blev det flytt hemifrån och då hamnade jag tillslut i Hammarbyhöjden. Lite senare flytt till Björkhagen som jag lämnade 1988 för ny adress i annan stad...
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Thaimassage…

  1. Peo Bäck skriver:

    Ett drägligt liv du har där nere. Kul inslag med dragrace på thailändska.
    Ha det bra. Peo.

    • Dan Åström skriver:

      Tjena Peo!
      Ja det är lätt levt här i värmen. Men efter sol kommer regn, jag är med andra ord snart tillbaka i verkligheten. Stavas visst arbete…
      Vi hörs
      DanneÅ

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *