Redan den 28 januari så bestämde jag mig för att göra det som alltid sägs vara det optimala för hälsan, vinterbada. Det ska så klart vara i salt vatten om allt ska vara optimalt, alltså sticker jag ut till havsbandet för att genomföra doppet.
Så klart att det är kallt i vattnet, men inte så farligt trotts allt. Mycket av det hänger ihop med breddgraden man befinner sig på. I mitt fall så är det kanske lite drygt 1000 kilometer norr om ekvatorn och det är minimal risk för att frysa ihjäl i det kalla vattnet. Temperaturen i vattnet kanske är någonstans runt 35 grader men i ärlighetens namn så vet jag inte riktigt. Jag ska investera i en termometer för att återkomma med antalet grader mer exakt så att ni som läser bloggen förstår min prestation…
Brrr… kallt vatten, kunde ha varit någon grad varmare. Som i badkaret till exempel…
Där efter har jag varit runt och kollat in Buddas storverk en natt. Det är en hissnande resa i fyrhjulsdrivna pickuper upp för en breddad stig genom djungeln. Har gjort resan ett antal gånger genom åren och är lika fascinerad av själva bilfärden upp för berget. Det är värt uppoffringen i bekvämlighet som jag får genomgå. Vi startade klockan 20:00 från Hua Hin och kör c:a 600 kilometer för att nå målet strax väster om gränsen till Kambodja. Alltså anländer vi mitt i natten eller närmare bestämt vid 2-tiden för att sedan springa runt där i någon timme innan vi får en pickup som kan köra oss upp det första steget av färden. Det är två steg som man åker på flak med ett byte halvvägs upp. Sedan är det en lång vandring lik förbannat upp till toppen på berget.
I bakgrunden ser man jättestenen som Budda har lagt dit. Skicklig kille… Lite molnigt är det på den här höjden…
Delar av mitt resesällskap. Nings juniors flickvän, New, Ning och så Nings syster Vee…
Sittande på sådana här ”pickuper” åker man genom djungeln upp på berget. En riktigt häftig upplevelse vill jag lova…
På toppen har Budda, skicklig som han är, placerat en stor sten. Den är imponerande, det måste jag medge, och ser ut som det är någon form av lava sten. Rund och slipad genom årmiljonerna som det legat där utsatt för vind och regn. När levde Budda?
Tjaaa… Med flickvännen så är det lätt att hamna högt upp bland molnen…
Tillsammans så blev det många ”Wat” (tempel) på vägen hem. Man får på något sätt ha tålamod när man har träffat en tjej som ingår i deras ”Jehova-klan”. Inte så lätt för mig som tycker att Darwin fick in en fullträff i skapelsen och dessutom så stämmer inte tidsperspektiven något vidare inom dom olika religionerna. Nu har jag hoppat på en stor del av jordens befolkning, få se om det kommer ett bombhot eller kanske bara en brevbomb adresserad till mig.
I ett tempel (Wat), men det här är inte Budda så klart! Vad elefanten heter kommer jag inte ihåg men den är Indisk…
Nästan hela gänget…
Nåja, nu är jag hemma igen och har på något sätt kommit i takt med sömn och fått tillbaka lite av harmonin i min själ. Jag har nog en också, fast den kanske inte är av samma typ som dom jag misskrediterade utan är nog snarare ett energifält av något mystiskt slag som drivs av elektricitet. Eller för att klargöra det ändå bättre mycket svag svagström.
Träd utan blad…
Men med många sådana här vackra blomor i massor och gott luktar dom dessutom…
Tjaaa… Himlen ser väl inte ut som hemma i Sverige i alla fall?!
Nog om det, nu ska jag bara leva utan för mycket grubblande…
