Merhjul

Sista kvällen och hojen går halvbra. Inte nog med det, packningen innehåller för mycket. Alltså jag har förmycket grejor och prylar med mig. Måste banta den lite men allt behövs. Sedan har jag dessutom beställt reservdelar till hojen från USA och dom kommer väll någon gång när jag är långt bort i Ryssland. Har skickat dom till Karlskoga Hotel och lagt allt ansvar på Ove. När dom kommer till hotellet så ska jag och Ove konferera om vart DHL, eller vem det nu blir, ska frakta reservdelen. Jag vet ju inte var jag kommer att vara…

Som sagt alltid strul!!!

Nu vet jag vad som har varit problemet med hojen. Idag så kollade jag tändningstiden med en stroboskoplampa och den var helt perfekt. Då kollade jag det jag kanske borde ha kollat först, nivån på bensinen i flotörhuset. Den var för låg.

Tänk vad enkelt det kan vara. Det var det enda jag inte var så noga med vid ihopsättningen av förgasaren. Nivåregleringen brukar ju inte ändra sig utan att man använder någon form av våld. Nu ska jag bara försöka få den att bli rätt under morgondagen vilket också borde medföra att motorcykeln kommer att gå som den ska. Hoppas jag i alla fall…

Min provkörning av motorcykeln skapade en del huvudvärk. Tja, kanske inte direkt huvudvärk. Men det var så att den skjuter i avgasröret när jag släpper gasen. När jag konsulterade ett par proffsmekaniker så trodde dom enhälligt att jag hade fel på kamaxelns tider. Alltså att den inte stänger avgasventilerna riktigt. Jag är själv mekanikern bakom ihopsättningen och dagarna är ibland långa. Jag är dålig på att både äta och dricka när jag är i ”garaget”. Med andra ord så är jag redigt trött i slutet av dagarna och fel kan uppstå.

Alltså blev jag så orolig att jag rev ner ventilmekanismen och kontrollerade det hela. Kamtiderna var riktiga. Skönt men det var en hel dag som gick upp i rök. Men nu är jag i alla fall lugn i själen.

Återstår i och för sig att hitta anledningen till att den skjuter genom avgasröret. Nytt förslag är att den får förlite bensin vid gassläpp och det skulle vara anledningen. Ska testa med lite chok imorgon för att se om lite mindre luft i förhållande till bensinen får den att sluta skjuta. Det går i alla fall att fortsätta med den planerade avfärdsdagen kommande måndag.

I morgon ska jag hämta visumen från Visumservice och Bjarne hämtade lite dokument på Kinesiska ambassaden idag. Så nu är det bara packningen som ska läggas ihop.

Nu har jag äntligen satt sista skruven på plats. XT:en är klar och jag kan börja plocka med allt som ska med i väskorna. XT:en ska så klart provköras i veckan som kommer och jag ska också testa och träna på att hantera GoPro kameran som jag inte riktigt kommer överens med ännu. Tyvärr fick jag inte någon ordning på själva bloggsidan men den funkar ju trots allt som den är.

Inte helt påklädd ännu…

Så här ser den ut idag och det är väl godkänt skick även om den inte ser ny ut…

Det är en ärrad resekamrat som jag åker med…    😉

Idag, dagen före midsommarafton var jag på Utrikesdepartementet och hämtade några dokument som skulle vidare till Kinesiska ambassaden. Det var dom sista dokumenten som vi hoppas ska göra det möjligt för oss att få in motorcyklarna i Kina. Med dom i ryggsäcken vart det en härlig promenad ut till Kinesiska ambassaden på Djurgårdsbrunnsvägen i busstrejkens tider. En uppfriskande promenad på cirka en halvtimme. Bjarne kom cyklande när det var 10 minuters gående kvar till ambassaden för att vara med om dom skulle kräva oss på någon form av legitimation. Det visade sig att vi inte behövde legitimera oss. Fast det klart när dom hade oss framför sig och kopior på våra pass så såg dom så klart att vi var vi. Men vis av skadan så har jag lärt mig att det gäller att ha både livrem och hängslen i dom här sammanhangen.

Nu har vi allt det byråkratiska fixat för resan, dock inte i våra händer ännu. Passen är hos Visumservice för att vi ska få alla länders tillstånd att beträda respektive lands mark, alltså alla visum och motorcykeldokumenten är nu på Kinesiska ambassaden och skall hämtas på tisdag.

Nu är det en vecka och tredagar till avfärd. Vi ska köra ombord på färjan till Estland för att börja vår motorcykelfärd till Thailand den första juli. Det är den andra juli som vi verkligen påbörjar vår långa och till viss del strapatsrika motorcykelresa när vi rullar av färjan i Tallin för att sedan köra dom cirka 15.000 kilometerarna. Vi får se efter de första 8.000 kilometrarna om motorcyklarna ska få komma in i Kina den här gången. Hoppas det…

Nu har jag snart jobbat i över ett år för att få min motorcykel över Kinesiska gränsen. Något resultat har jag inte nått ännu men envis som jag är så har jag inte gett upp ännu…

Jag planerar faktiskt att åka på vinst och förlust i månadsskiftet juni/juli nu i år, alltså 2013. Vad som händer vid den Mongolisk/Kinesiska gränsen åter står att se…

Vi började med att åka till Wat Khanon som är berömt för sina skugspel med figurerna och gudarna utskurna i skin från ko och i vissa fall tigerskin. Tigerskinn får bara användas till kungafigurer och gudar alla andra figurer är gjorda av koskinn. Jag var inte så imponerad av spelet eller figurerna.

Sedan åkte vi till Tao Hong Tai Ceramics Factory som jag tyckte var hela behållningen på utflykten. Det är också därifrån som mina bilder kommer. Det blir mest bilder med bildtext som förklarar bildens innehåll…

Håll till godo, nu åker vi tillbaka i tiden…   😉

Ser inte ut som en svensk fabrik men det finns många hål i väggarna så luftväxlingen är god även om temperaturen är hög…

Åt vänster ser det ut så här. Den känns lite oändlig när man kollar så här direkt vid ankomst.

Här är vyn åt höger och det man ser är änden på en lång lång brännugn med skorsten som ligger ovanpå. Det finns öppningar i den som man murar in krukorna i och eldar ovanifrån genom  hål. Bilder på det kommer senare. Ha tålamod…

Här är en rad med basänger för blötläggning av leran. När den har rätt mjukhet och altså är smidig att jobba med tas den upp och doseras så att det blir rätt mängd lera till varje objekt.

Så här tar man upp leran för att sedan dosera den. Det är så klart varmt under plåttaket och med brännugnar i lokalen, sedan är det dessutom 32 grader Celsius på utsidan. Hårt jobb…

Här är en i fullt arbete med att dreja en mindre kruka.

Det drejas tusentals och dom ska ju så klart se lika ut och så ska dom vara lika stora. Leran är i och för sig doserad för en viss storlek på krukan men den går ju att göra vidare eller smalare och därmed få andra dimensioner. Inte helt lätt med andra ord…

Arbetsmiljön är inte direkt svensk. Det rycktades om att det var burmeser som jobbade här. I alla fall inte thailändare utan arbetskraft från grannländer med sämre ekonomi. Om det stämde vet jag inte…

Damen i förgrunden har en mätpinne som hon kollar att diametern är rätt under krukans drejning. Dom här stora krukorna drejas i tre omgångar, en låg kruka som sedan i omgång två blir som krukan till höger. När den kommer till den här stationen så lägger drejaren på ny lera och börjar forma kragen som ni ser på bilden.

När den är klar slår man repet som ligger på vagnen runt nederdelen på krukan och flyttar snabbt över den till transportvagnen. Såg smidigt ut men de klart, dom har gjort det här miljoner gånger…

Här blir det dekor på krukorna. Dom är redan vackra men detta är inte krukorna som ibland kallas ”o-nam”. Dom som kallas ”o-nam” är till för att samla regnvatten som man dricker. Dom är mycket större och är smalare upptill. Detta är krukor för växter och växter som trivs i vatten.

Dekoren målas inte med färg utan man gör den genom att lägga på en ljusare lera. Förr så importerades den ljusa leran från kina men nu är det tydligen så att man hittat egen thailändsk ljus lera.

Topp of the art, här blir det drakmönster på några av krukorna. Helt fantastiskt vilken skicklighet mannen besitter…

Sedan blir krukan mörkad genom att man sköljer över den med sotvatten. Sot och vatten alltså. Efter det så står dom och torkar i några dagar och där efter blir det brännugnen…

Krukorna ställs sedan in i ugnen och den muras igen. Eldaren står uppe till höger och har eldningshål som han eldar i och tillslut muras dom oxå igen och processen får ta den tid den behöver.

Eldarna står på varsin sida och matar in veden som ligger ovanpå i buntar. Det dom mattar in veden i är på något sätt oxå skorstenen. Misstänker att det är både rökgångar och eldningsgångar ungefär som på en kakelugn.

Så här ser det ut när man kommer närmare. Ovanför eldningshållen är alltså utgående rökkanal. Riktigt var elden hamnar i konstruktionen vet jag inte…

Renoveringsobjekt eller transportmedel vet jag inte. Misstänker att den används för att t.ex. köra lera eller liknande…   😉

Så här vackert ser det ut när man har solen och grönskan runt krukorna. Ryktet sa oxå att dom får runt 120 bath för en färdig kruka. Det är någonstans mellan 30 och 40 kronor. Fast jag vet inte om jag tror på det…

Vi avslutade sedan resan med att åka till Lao Tuk Luk som är Floating Markets grundning så att säga. Den startade 1866-1868 av kinesiska arbetare som grävde Damnoen Saduak canalen. Dock var vi så sena så all aktivitet var över. Det får bli ett besök på egen hand vid annat tillfälle.

Så här ser det ut när kommersen är över. Öde…    😉

Två vilsna damer som antagligen vädrar pengar…

Och den här verkar ha bråttom till något. Håller han på att missa middagen kanske…    🙂

Bangkok den 23 november 2012. Klockan 13:00 lokal tid – GMT +7.

En förklaring till mina nedanstående bilder, dom suddiga är från min mobiltelefon. Annars så är det långa avstånd och kanske därmed sämre kvalitet på vissa av dom andra. I den här bloggningen följer dessutom lite fortsättning på Bangkok skyline…   😉

I Nings mammas ”köksträdgård” plockar Ning chili till våran mat…

Det finns gott om ”limefrukter” för dom som vill ha till drinkarna…

Här kan man faktiskt fixa/plocka en hel måltid förutom köttet och riset…

Och så måste jag frästa er som inte varit här i värmen. Det är på något sätt helt underbart att leva i 32 gradig värme. Jag lovar 🙂

Många bilder blir det i alla fall och med väldigt blandat innehåll…

Nu förstår jag mina barn när jag har försökt få dom att läsa en bok undertiden dom gick eller i vissa fall fortfarande går i skolan. Dom har aldrig haft tid. Nu har jag inte heller tid. Tiden räcker knappt till att gå på muggen utan att en skolbok ska följa med. Ordet ”intensiv” har verkligen fått en innebörd för mig. Jag ska vara i lektionssalen med lärare 3 timmar om dagen i lite drygt en månad. Med andra ord, ungefär 100 timmar och då ska jag ha ett ordförråd på 800 ord. Till eländet att minnas ”alla” dessa 800 ord kommer all grammatik. Jag som knappt har vetat vad ett ”verb” är, utan har så att säga fått mitt svenska språk med modersmjölken, eller vad det nu kom ifrån.

Ja, ja, så vart det måndag igen…

Bok och pappershandeln på universitetsområdet. Den är billig och innehåller nog allt man kan tänka sig…

Tak över huvudet? Nä, men en rolig grej under expot…

Jag vet att det är självvalt men jag önskar att tiden redan hade passerat och allt gick bra. Så är det inte, den 14 december har jag slutexamen i steg 1. När och om jag klarar det, så kan jag alltså ansöka till steg 2. Vilket är min tanke och huvudplan. Steg 2 börjar den 3 januari och om allt har gått bra så blir det en ny satsning från min sida i ytterligare cirka en månad. Den månaden ska jag försöka lära mig deras skrivtecken, som jag delvis redan kan, plus 800 nya ord.

Frisk luft men med huvudvärk av att orka med läxorna. Varmt och skönt i alla fall. Sitter bättre här än hemma vid köksbordet i Sverige med en glödlampa i höstmörkret…

Vadare i vatten. Något hägerliknande men liten…

Färgglad måltid för Ning och mig i Hua-Hin. Färgerna är från växter och blommor. Gott är det dessutom…

3 kilogram Mangosten för cirka 20 kronor och sedan dom dyra, troligen, Kinesiska apelsinerna för 12 kronor per kilogram. Dom är dyra. Mangostenen är helt underbar att äta dock kort tid på året…

Aj, aj, mitt arma huvud…

Ja, ja, hur det nu blir med ovanstående återstår att se. I morgon (lördag) blir det en utflykt med alla som går ”intensiv Thai”, vad jag förstår mer än två busslaster, till Ratchaburi. Där ska vi besöka ett tempel (inte så intressant då jag sett massor genom åren), en keramikfabrik som heter ”Tao Hong Tai Ceramics Factory”, kan vara roligt att se. En sevärd grotta, också sådant jag sett massor av sedan starten av mina resor till sydost Asien. Sist men inte minst en Kinesisk marknad som går under namnet ”Lao Tuk Luk” som hade sin start redan 1866 när kinesiska arbetare byggde Damnoen Saduak kanalen. Där finns också den ursprungliga ”floating market” som om man ska se den måste vara där vid 6-tiden på morgonen. Det tyckte inte resesamordnarna var ett möjligt alternativ då vi hade behövt starta kanske redan någon gång mellan 4 och 5 på morgonen. Det är jag väldigt tacksam för att jag inte behövde.

Jag har inte mycket att säga om dessa bilder, trevligt att skåda dock…

Här med Ers Majestät i förgrunden…

Mycket grejer på vissa bilder eller hur. Hyllor, platåer och fenor…

Det är ändå bara bilder runt Lumpiniparken. Det finns hur mycket roliga byggnader som helst här…

Oj, var takläggaren sjuk den dagen det skulle läggas…   😉

Baksidan på myntet, jag blir kvar i Bangkok under helgen och får leva med saknaden av Ning…

Bilder från resan kommer vid senare tillfälle. Det här var lite samlade bilder sedan förra bloggningen…

Ja en aldrig sinande ström av arkitektur…

Denna är redan publicerad men då var det troligen ”smogg” i luften för det vart suddigt. Nu en bättre bild…

Bangkok måndagen den 12 november 2012, klockan 17:15 lokal tid GMT +7.

Helgen var mest vila eller ska man kalla det ”slow motion”. Det hände inte mycket. Lördagen drack jag mitt favorit kaffe, ”gaffe bpan” som då är kaffe shake och alltså kallt. Skit gott. Till kaffet så läste jag Bangkok Post och kunde därmed konstatera att tiden har stått stilla här också. Det brukar vara känslan jag får när jag kommer hem till Sverige och läser DN eller SvD, alltså att inget speciellt har hänt medan jag varit borta.

Till vänster har jag den här utsikten…

Till höger från fönstret ser det ut så här…

Och när jag tittar rakt ut så ser det ut så här. Som ni nog förstår så står jag inte och blänger hela dagarna på den vackra utsikten…

Också Hua-Hin. Ser lite mer avkopplande ut eller hur. Här står Ning vid en ”sala”…

Här tar vi skydd från de heta solstrålarna…

Tja, det är inte sant. Jag missar vem som har gjort vad i ”Big Brother” och liknande skitprogram. Fast det är inget som jag bryr mig om. Jag lever i en mycket mer global värld med mer av humanitära tankar och även ett visst intresse av politik i både stort och smått. Skulle nog vilja se ett demokratiskt samhälle med lag och ordning samt där rättvisa var grunden i strukturen. Då menar jag inte direkt att man ska dela sin egen yoghurt med närmaste medmänniska. Snarare att samhällssystemet i landet ska värna om sin egen befolkning och se till att möjligheterna/förutsättningarna/ansvaret är lika för alla som bor, lever och jobbar där.

Ett naturligt räcke. Tror det är någon form av lian, men visst ser den rolig ut. Kan i bland se ut som en kedja…

På tal om kedjor! Nu vet jag vad jag ska börja göra med mina gamla kedjor. Vilket uppslag…

För att inte tala om alla gamla runddragna muttrar som den här skapelsen består av. Häftig tycker nog jag. Vilket jobb att löda eller svetsa ihop dom och samtidigt forma skapelsen…

Tyvärr så finns inte det landet eller nationen ännu. Vi får se vem som lyckas först att nå det målet, för det är väl ett mål som alla nationer strävar mot?! Till dess så njuter jag av värmen i ett inte helt perfekt land. Men jag njuter…

2012-11-07 i Bangkok, lokal tid är 18:00.

Nu har jag gjort en vecka på universitetet och jag kan inte mycket mer än förut. Men varje dag så börjar vi lektionerna med att lyssna på toner och sedan försöka repetera och få det att låta lika. Låter som jag studerar musik, men så är det inte. Det är Thailändska, jag ska göra ett nytt försök att lära mig. Problemet är att dom har fem olika toner som man ska kunna för att bli förstådd. Alltså uttalet av ordet kan vara ljudligt med helt ”plan ton”, ”lågt ton”, ”fallande ton”, ”hög ton” eller ”stigande ton”. Utöver det ska man ha koll på långa och korta vokaler. Välkommen till sånglektionen…   😉

Den gamla byggnaden, alltså den första av alla universitetets byggnader. Idag bibliotek…

Och byggnaden där jag går, alltså bakom grönsakerna. I botten är det restaurang och jag har lektioner på 6:e vångingen…

Jag bor i Bangkok och i Bangrak distriktet som ligger nästan mitt i turist området. Det är en väldig kommers på Silom Road som jag har som ena grann gatan den andra heter Surawong Road och är lite lugnare. Jag bor så att säga mellan dom. Men jag bor i den bättre änden på dessa oändligt långa gator. Jag har 15-20 minuters gångväg till Chulalongkorn universitetet och knappt 10 minuter till Lumpiniparken. Skolan börjar 9:00 och håller på till 12:00 sedan går jag hem och byter till kortbyxor och går till Lumpiniparken för att ”läsa läxan” samt läsa någon vanlig bok på svenska för att så att säga bara låta tiden gå. Det är varmt och skönt, jag har inte riktigt hunnit med att klimatisera mig. Det är fortfarande varmt med 32-35 grader i skuggan. Jag använder inte luftkonditioneringar och andra sådana saker utan försöker så att säga vänja mig vid den temperatur som råder. Det tar lite tid, men gör att det blir behagligt efter ett tag.

Oj, det kommer besök…

Undrar om han svalt någon ”bebis”. Han ser tung ut om magen så att säga. Storleken? Ni ser tändsticksasken jag lagt mellan tårna på honom/henne. Ville inte kolla könet…   😉

Nu har ni sett tillräckligt många bilder på ödlan…

På vägen hem från Lumpiniparken gör jag lite olika svängar för att hitta saker/service/affärer jag kan behöva, så som tvätteri och liknande. Brukar dessutom stanna någonstans och äta på vägen tillbaka till mitt condominimum eller hotellrum. Det är nog mest ett hotellrum. Maten på gatan är min favorit och brukar kosta mig 40 bath eller i svenska surt förvärvade kronor under tian. Det är också priset på morgonens fika som då kan synas väldigt dyr. Känns ändå lite nödvändig för att verkligen få upp ögonen. Dock skulle jag behöva något för att väcka öronen och stämbanden också. Kan ju inte gärna börja sjunga upp mig i hotellrummet vid den tiden, då andra kanske just har kommit hem från Bangkoks nattliv.

Det är långa avstånd och max zoomning för att fixa det här…

När jag var i Kina så berättades det att hålet i byggnaden var för att drakarna ska kunna flyga igenom byggnaden. Kommer inte ihåg om det var för att skydda byggnaden eller om den skulle tycka att det var roligt…

Fredagar är dom dagar jag tycker bäst om. När jag slutar tar jag bussen hem till Ning i Hua-Hin. Det är en resa på c:a 4-5 timmar, men vad skönt det är att komma till ”lugnet” som råder i en i alla fall ”helgruschig” liten stad. Det är många Bangkokbor som åker till Hua-Hin på helgerna för att få lite avkoppling och luftombyte från jättestaden Bangkok. Så när man bor där på heltid så tycker man att det blir stressigt och rörigt på helgerna när det väller in Bangkokbor. Nu tillhör man den ”hatade” skaran…    😉

Fantasin att kröna byggnader är enorm här i Bangkok…

Här vart det en framför en annan. Tyvärr så är dom mest spektakulära inte fångade på bild av mig ännu…

Några bilder på Bangkoks fantasifulla toppar har jag också lagt med. Det finns en mängd roliga toppar på byggnaderna som sticker upp. Roligt att beskåda fantasin i byggnadernas slut uppåt. Jag ska försöka att under min tid här presentera lite av siluetterna man har i staden.

Den här får som sista bild ”kröna” min blogg idag. Hoppas ni tycker om den, alltså bloggen…    😉